Testjobb

Idag har jag jobbat lite grann, "testjobbat" som jag kallar det :) Underbart att jag har möjligheten att göra det, att få möjligheten att jobba lite grann när det passar mig och att jag kan åka hem när jag vill. Det kändes som det gick ganska bra på jobbet ändå, skönt att komma lite hemifrån men jag orkar inte så länge. Efter två timmar på jobbet är jag så trött så jag knappt kan stå på benen. Det blir väl också bättre så småningom.

Men det är inte på jobbet jag har mått sämst idag utan det är nu när jag har kommit hem. Jag känner mig så utpumpad och det gör att overklighetskänslorna är närmre. Jag känner mig väldigt orolig nu och har extremt svårt att slappna av. Jag antar att jag får försöka göra något som kan skingra mina tankar lite  men som inte är så ansträngande för huvudet. =P

Kram Emma

Kämpaglöd

Taget av M på stranden

Idag har jag också haft en ganska bra dag. Jag var ensam hemma i ett par timmar och har varit på stranden med M och mamma. Efter medicinbytet har jag känt mig lite stabilare än innan och jag känner lite att det ligger på mig om jag ska bli bättre. Det kan skapa en oro men nu känns det mer som om det skapar någon slags kämpaglöd. Jag ska fasen bli bra igen. Jag har mått bra och jag kan göra det igen.

Det enda jag måste tänka på är att inte ta på mig för mycket på en gång. Oroar jag mig för en massa saker så blir det typ kortslutning i min hjärna, då vill jag bara gå och lägga mig. Som imorgon hade jag ambitionen att klara av 3 saker men jag har fått dra ner det till en sak. Det räcker gott och väl och det är lättare att fokusera om man bara har en sak att tänka på. Det betyder inte att jag bara ska göra en sak om jag känner att jag klarar de andra men det ska bara finnas ett "måste".

Jag tror att man måste tvinga sig själv lite om man ska bli frisk. Man får tvinga sig själv att gå upp på morgonen om det är svårt och man får tvinga sig själv att göra saker, även om det är små saker. Man kan inte tillåta sig att sitta hemma helt passiv. Det finns ingen sjukdom som blir bättre av det.

 Förresten så har det börjat komma blommor i min rabatt! Härligt att det blir någonting av mitt lilla ångestprojekt ;)



Hoppas att ni får en skön natt. Nu ska jag krypa in i sängen bredvid min älskade M <3

Många kramar Emma

Sool!

Jag älskar sol. På våren så gör jag allt för att undvika den men när jag väl har vant mig så älskar jag den :D Mitt humör går verkligen upp och ner med vädret haha. 

Just nu är jag ensam hemma. Vi håller på att öva på det. Jag vet att det låter som om jag är 3 år men när man mår dåligt så vill man inte vara helt ensam, i alla fall inte jag. Det gör att jag har utvecklat ett väldigt väl genomarbetat säkerhetsbeteende. Eftersom vi är en stor familj så är det oftast någon hemma men om det inte skulle vara det så ser jag gärna till att M är här eller att någon kompis kommer över. Jag ser hela tiden till att jag inte behöver vara själv. 

Men för att ta mig ur det här så måste jag lita på mig själv och att det faktiskt är jag som klarar av det. Jag tänker ofta: Åh, vilken tur att M var här, annars kunde det gått riktigt illa... eller liknande. Men jag måste lära mig att jag inte dör även om jag är ensam och att det faktiskt är jag och inte någon annan som kan hantera mina ångestattacker. För vad gör jag oftast när jag får ångest? Jag drar mig undan. Jag stänger in mig någonstans där jag får vara ifred och andas och lugnar ner mig själv. Jag tar alltså tag i det själv men ändå är jag så beroende av att någon annan ska vara där och "hjälpa" mig. Jag är inte helt logisk ;)

I alla fall känns det som om det går gasnka bra. Det är faktiskt nästan skönt att vara ensam ibland. Nu ska jag sätta mig och läsa någon bok eller något annat mysigt så blir det stranden när familjen kommer hem :)

Kramar Emma

cipralex dag 2

Idag känns det som om det har gått väldigt mycket upp och ner men trots det så har jag gjort saker. Jag har trotsat rädslan och gjort saker ändå. Jag försöker verkligen att lära mig att acceptera att jag är rädd men att inte låta känslorna vara sanningen. Bara för att jag känner eller tänker något så behöver det inte vara sanning. Det är jag som styr tankarna och känslorna. Inte tvärtom.

Nu på kvällen så jag en film. The constant gardener som gick på 4:an. Den var riktigt bra men hemsk. Är det bara jag eller får ni också känslan av att det ligger något bakom sådana här filmer? Jag blir jätteintresserad att ta reda på om det finns någon sanning i det. Tänk om läkemedelsföretag verkligen utnyttjar Afrikas befolkning för att testa nya mediciner. Det är svårt att veta om man inte är där, folk gör mycket för pengar. Jag blev likadan av Blood Diamond, man får massa konspirationsteorier haha.

Men nu är det dags att sova. Ska försöka gå upp i tid imorgon så får vi hoppas att det är fint väder då med :)
Kramar Emma

Cipralex och flädersaft ;)

Idag har jag börjat med cipralex igen. Jag känner av en ångestökning men den är ändå lindrig jämfört med det jag kände när jag bytte till venlafaxin. Jag fick extremt mycket biverkningar av venlafaxin så på det sättet är cipralex "snällare". Jag och mamma har hållit på att göra flädersaft och eftersom det är så himla gott och ganska enkelt att göra så tänkte jag att ni skulle få receptet på det. Ganska trevligt att ha något att göra om man inte har så mycket annat för sig :)

Flädersaft

Ingredienser:
35-45 klasar fläder
3 citroner
2 kg strösocker
2 l vatten
30 g citronsyra (1 påse)

                                                                                     Gör såhär:

Skölj av flädern i kallt vatten och lägg i en bunke. Skiva citronerna och lägg ner skivorna mellan fläderklasarna. Strö över citronsyran över flädern och citronen. 

Häll vatten och socker i en kastrull och låt det koka upp. Rör noga under tiden så att allt socker löses upp. Häll blandningen över bunken med flädern och rör om. Saften ska sedan ställas på ett kallt ställe för att dra i 3-4 dygn. Rör om ca. 2 ggr om dagen under de här dagarna. När du sedan tar in den är det bara att sila ut allt och hälla upp saften i flaskor. Receptet blir ungefär 3 liter koncentrerad fläderblomssaft. 

Så nu får ni ut och plocka fläder och sätta igång ;)

Kramar Emma

Glad midsommar!

Hej vänner och glad midsommar.

Hoppas ni har fått en fin dag. Våra gäster har precis åkt hem men jag har haft en trevlig dag :)
Dock kan jag känna att jag inte är lika pigg och glad som förra midsommar. När jag tänker på den vet jag inte om jag ska känna mig glad att jag var så lycklig eller ledsen för att det inte är så nu. I alla fall så tänker jag göra allt för att jag ska känna så igen.

Källsjö, midsommarafton 2010

Ut ur dimman

Ikväll hade jag en fantastisk kväll. Jag åkte till M på kvällen och jag fick en sådan känsla av att vara helt i nuet. Eftersom min hjärna är så full med rädsla så kan andra känslor hamna bakom, men ikväll bröt jag verkligen ut från dimman av rädsla. Det känns som om man har en stund av total klarhet och ingen rädsla för något. Det är fantastiskt för det är inte ofta jag har känt så sista tiden.

I alla fall känner jag mig så tacksam, att jag har M som jag älskar av hela mitt hjärta och att jag har min underbara familj som alltid finns där. Det är sådana här stunder man får kraft att kämpa vidare och jag får dem inte utan alla fantastiska människor omkring mig.

Imorgon kommer Emelie och hälsar på. Det ska bli riktigt trevligt :)

Sov gott vänner!
Massa kramar Emma

Ångestpapper

Någon som har haft problem med att infoga bilder i sin blogg idag? Jag vet inte varför det inte funkar. Hoppas det fungerar senare :)

I alla fall har jag haft en ganska bra dag. Jag har känt att jag inte har kämpat emot ångesten lika mycket idag. Det är så fruktansvärt lätt att göra det men det skapar bara mer ångest oftast. Jag har fått ett "ångestpapper" av MP som jag försöker använda mig av. Det är ganska bra så jag tänkte skriva det här. Kanske någon som kan använda sig av det. Det bästa är att ha det med sig det hela tiden så man kan ta upp det så fort man känner ångesten komma.

Kram!

1. Känslorna är helt normala. Det du känner i kroppen är helt
normala, men överdrivna kroppsliga reaktioner. ”Rätt reaktion ifel situation”.

2. Känslorna är inte skadliga. Reaktionerna är inte det minsta
skadliga eller farliga - men mycket obehagliga. Inget värre
kommer att inträffa. Du kommer inte att svimma, dö eller
"bli galen".

3. Lägg inte på skrämmande tankar. Öka inte din panik genom att
tänka skrämmande tankar om vad som händer dig just nu och
vad detta skulle kunna leda till inom de närmaste minuterna.

4. Andas lugnt. Ge akt på din andning och försök att ta tre-fyra
djupa andetag samtidigt som du tyst och mjukt säger ”lugn” till
dig själv.

5. Beskriv vad som verkligen händer. Beskriv så noggrant som
möjligt för dig själv vad som verkligen händer i din kropp just nu
- inte vad du fruktar händer eller skulle kunna hända.

6. Tillåt dig att känna det du känner just nu. Tala om för dig själv att
du får lov att ha ångest och att du inte behöver skämmas för eller
dölja att du just nu har det besvärligt.

7. Vänta, så går ångesten över. Vänta ett tag och ge
ångesten/paniken tillfälle att gå över, utan att kämpa emot,
försöka tvinga bort den eller springa ifrån den. Bara acceptera att
du är mycket rädd just nu.

8. Känn hur ångesten minskar. Lägg märke till att när du slutar att
öka ångesten/paniken genom skrämmande tankar, så börjar
rädslan försvinna av sig själv.

9. Detta är ett tillfälle att göra framsteg. Kom ihåg att du skall lära
dig hur du möter och klarar av din panikreaktion. Just nu har du
ett utmärkt tillfälle att göra framsteg.

10. Tänk på de framsteg du gjort hittills, trots alla svårigheter, och
hur belåten du kommer att vara när du genomfört också detta.

11. Planera vad du skall göra härnäst. Beskriv omgivningen för dig
själv och planera sedan i tankarna vad du skall göra härnäst.

12. Börja om med det du tänkte göra från början. När du känner dig
beredd, så börja om med det du tänkte göra från början och gör
det på ett lugnt och avspänt sätt.

Medicinbyte igen

Nu har jag varit hos min läkare på VPM. Jag tycker att hon är bra, hon lyssnar på mig och hon bryr sig. Beslutet har blivit att jag ska byta tillbaka till min gamla medicin cipralex. Venlafaxin har inte fungerat som önskat och även om jag inte mådde helt bra med cipralex heller så känns det ändå som jag var någorlunda stabil med den.

Istället för att riskera att sätta in en ny medicin ska jag alltså i kombination med avslappning, träning och KBT försöka med min gamla igen. Jag tror att det kommer att bli bra. Skulle det kännas som jag inte mådde bättre ändå får man väl testa med ännu en ny medicin men det känns skönt att få landa lite emellan i alla fall. Dessutom blir jag mer och mer tveksam på vad medicinen egentligen gör. Mest handlar det ju faktiskt om mig själv och vad jag gör.

Så nu blir det nedtrappning  och upptrappning igen. Hoppas att biverkningarna inte blir lika jobbiga som med den här medicinen bara.

Kramar Emma

Tankens påverkan

Idag har jag jobbat mycket med att inte tänka så mycket utan bara göra. Det är aldrig bra att tänka efter om man lider av förväntansångest, det blir liksom aldrig bättre då. Dessutom har jag känt att mina tankar den sista tiden har varit fyllda med mycket ångest och negativa föreställningar. Tankar har möjlighet att få en att må bättre men när en deprimerad, ångestfylld person tänker och analyserar så blir det sällan bra har jag märkt. Därför tänker jag att jag bara ska försöka att inte tänka så mycket, det är som det är, det är såhär nu och det kommer inte vara såhär för alltid...that's all I need to know. Lättare sagt än gjort, eller hur? :)

I alla fall så har jag tagit blodprov idag, varit och kollat på stolar till vårt kök och tagit en promenad, det är mer än jag har gjort de senaste dagarna. Jag har haft ångest, jag har klarat av det och jag har inte mått sämre än när jag har suttit hemma hela dagen. Jag har dessutom jammat med fiolen med min lillebror på kontrabas, vi gjorde en riktigt bra basstämma till Idas sommarvisa haha :) Och han har gjort en jättefin fågelskrämma som ska hålla borta fåglarna från mina jordgubbar. Jag hjälpte till att göra den regntålig.
Ganska liten men desto tuffare ;)

Imorgon blir det besök hos läkaren på VPM. Konstigt att man kan ha så mycket ångest över att gå till ett ställe där man ska få hjälp med sin ångest, skevt. Men jag hoppas i alla fall att vi kan komma fram till något som kan hjälpa för det fungerar inte som jag har det nu.

Sov gott ni som kan
Kramar Emma

Varför denna ångest?

Idag har jag haft en hemsk dag, riktigt mycket ångest. Jag kom inte iväg till sjukhuset för att ta blodprov som jag skulle ens. Det känns så jobbigt att det är så illa nu men med tanke på att jag alltid mår bättre på kvällen så känner jag att det måste vara biverkningar av den nya medicinen som gör att jag mår såhär dåligt. Jag ska till min läkare på onsdag så det är väl bara att säga som det är så får vi se vad som händer.

Det är verkligen jobbigt att må såhär dåligt, jag känner inte igen mig själv. På kvällarna kan jag känna att nästa dag kommer bli bra och att jag ska klara en massa saker nästa dag. Men när ångesten kommer på dagen blir jag helt förlamad. Jag klarar en del och jag kämpar varje dag men det känns inte okej att leva så, med ångestattack efter ångestattack och en konstant oro. Det är tur att jag har vissa ljuspunkter. Ibland när jag går ut på kvällen kan det kännas som jag vaknar ur en lång mardröm, som att jag äntligen kan njuta av vinden, som om jag vaknar upp. Jag önskar att de bra stunderna kommer att växa istället för att minska, men först måste nog något göras med medicinen. Men hoppet är det sista som lämnar en även om det är tungt ibland.

Tänkte visa hur fint det växer i min rabatt i alla fall :) När blommorna börjar slå ut får vi hoppas att även jag börjar blomma igen :)

Kramar Emma

Tuck everlasting

Igår såg jag på Tuck everlastning. Jag hyrde den för att jag tyckte att den verkade bra men jag kom inte ens ihåg att jag redan hade sett den och att den dessutom hade påverkat mig mycket. Det var från den filmen jag har fått mitt motto: 

"Dont be afraid of death, be afraid of the unlived life"

Jag gillar den filmen, den är fin och tänkvärd. Speciellt tycker jag att det Mr. Tuck säger till Winnie när de åker ut med båten på sjön är så fint. Hela den scenen är så välskriven. Jag skriver ett litet utdrag från den här men ni borde se filmen själva :)

Agnus: Look around you, it's life. The flowers, the trees and frogs, it's all part of the wheel. It's always changing, it's always growing. Like you, Winnie, your life is never the same. You were once a child, now you are about to become a woman. One day you'll grow up, you'll do something important. You'll have children maybe, and one day you'll go out. Just like the flame of a candle. You'll make way for new life as a certainty. It's the natural way of things.

And then, there's us. What we Tucks have, you can't call it living. We just are. We're like rocks stuck at the side of the stream. Listen to me, Winnie, you know a dangerous secret. If people find out about the spring, they'll trample over eachother to get that water. There's one thing I've learned about people: Many people will do anything. Anything not to die. And they'll do anything to keep from living their life. Do you want to stay stuck as you are right now, forever? I just want to make you understand. 

Winnie: I don't want to die. Is that wrong? 

Agnus: No human does, but it's part of the wheel, the same as being born. You can't have living without dying. Don't be afraid of death, Winnie. Be afraid of the unlived life.

Ganska fint eller hur? =)
Kramar Emma

Promenader och akupunktur

Någonting som jag har börjat försöka göra varje dag är att ta promenader. Det kan vara svårt och vissa dagar blir det i princip bara att gå upp och ner för backen, men då får det vara det. De senaste dagarna har jag tagit promenader på kvällen och det har varit väldigt skönt. Det är oftast på kvällen som jag mår bäst och då är det bra att utmana sig själv lite. Att utmana sig själv när man mår som sämst kan också vara bra men jag känner oftast inte att jag blir så nöjd då så det är viktigt att göra saker när man mår bättre också. 

I övrigt så kan jag som jag skrev igår inte känna att jag mår något bättre efter medicinbytet och ju mer jag tänker och läser, ju mer tveksam känner jag mig till mediciner över huvud taget. Många med långvarig ångest byter medicin ofta och medicinen verkar olika på alla människor. Det är svårt att hitta rätt just när det gäller panikångest verkar det som. Jag vet att det sämsta jag kan göra är att bara sluta med medicinen men jag funderar lite på om jag borde byta tillbaka till min gamla medicin men endast äta en låg dos och istället göra andra saker som ska verka ångestdämpande. Jag har kollat på massage, hypnos, ljusterapi och massa andra saker som skulle kunna hjälpa men det jag har hittat mest information om är akupunktur. 

Akupunktur har visat sig både lugnande och serotoninhöjande och används vid förlossningar och allt möjligt. Det är dessutom subventionerat av sjukvården numera så det kan vara något som är värt att testa. Är det någon som har testat det i något sammanhang som har någon åsikt om det så hör jag gärna dem :) 

eller

???

Kram Emma 

Bra kväll

Idag har jag haft en hemsk dag när jag har fått kämpa mot ångesten hela tiden. De senaste dagarna har verkligen inte varit bra. Dock har kvällarna känts betydligt bättre och kanske särskilt ikväll. Det gör att jag tror att biverkningarna av medicinen är som starkast när jag precis har tagit den och att samtidigt som effekten avtar lite så mår jag bättre. Knasigt värre. I alla fall är jag väldigt tveksam till den här medicinen eftersom det bara egentligen har blivit sämre. Jag ger den till onsdag men sedan får vi antingen göra en ändring i doseringen eller byta tillbaka. Nu ska jag gå och lägga mig för M är redan där nere. Jag bloggar mer imorgon.

Många kramar <3

Min bästa lillebror

Morgonen startade riktigt bra men efter att jag hade tagit medicinen blev det sämre. Det gör att jag funderar ännu mer om den här medicinen är rätt för mig. Jag har läkarbesök på onsdag så jag antar att jag får stå ut tills dess. Jag hade det väldigt jobbigt ett tag idag när bara jag och A var hemma. A är min 11-åriga lillebror som ibland känns äldre än mig själv. Vi brukar skoja och säga att han är min barnvakt för att jag är den av oss som har problem med att vara ensam hemma haha. 

I alla fall så känner han alltid av när jag mår dåligt, det har han gjort sedan han var jätteliten och då får man alltid en go kram. Sedan är han jättebra att göra saker med så man kan tänka på annat. Idag spelade vi rockband och lagade mat på hans nintendo Dsi ;) Jag brukar säga att han är min bästa lillebror men jag skulle nästan påstå att han är världens bästa lillebror =)

Hoppas att ni har haft en bra dag! 

Kramar Emma

Hur länge ska man behöva stå ut?

Igår hade jag en riktig skitdag och idag känns inte som den är bättre direkt. Det känns som jag är instängd i en bubbla utan kontakt med omvärlden och bara min ångest som sällskap. Jag känner mig fullständigt avtrubbad och ångestfylld på samma gång. Ska inte den jävla medicinen hjälpa någon gång eller är det såhär bra den hjälper? fan fan fan,,,, jag orkar inte ha det såhär längre, kan det inte bara bli BÄTTRE? åtminstone så man känner att det ibland kan vara skönt att gå upp istället för att bara vilja gå och lägga sig igen. 

Jag antar att det bara är att försöka ta sig igenom den här dagen och hoppas att morgondagen kan bli bättre, för jag orkar inte ens tänka på vad som händer i framtiden. 

aktiv dag

Idag har jag hunnit göra mycket. Jag fick gå upp (alldeles för) tidigt eftersom jag skulle till MP och prata. Vi pratade om mycket men även om hon kan lära mig nya saker och få mig att känna mig mer nöjd med mig själv, kan jag ibland känna att jag vet det mesta hon säger. Jag vet hur man ska tänka men jag har svårt att använda mig av det. Men det är väl en sak att arbeta med.  

Efter pratstunden gick jag och köpte en korsordstidning. Lite tantigt, jag vet men jag tycker att det är kul. ;) Jag planterar blommor, löser korsord och knypplar. Vad ska det bli av mig? Jag kommer gå med rullator när jag har fyllt 30 haha ;) Jag köpte också lite andra prylar på Kungsmässan. Det blev ett par shorts, en solhatt och en ring. 

På vägen hem från Kungsmässan mötte jag upp Lina och lilla Olivia. Vi gick hem till mig och myste och pratade lite :) Olivia flyger bokstavligt talat upp i luften när hon skäller. Det blir så stor kraft i den lilla kroppen haha. 

Söta Olivia :)

På kvällen hade vi möte med RUM Halland (Riksförbundet unga musikanter) där jag sitter som ordförande. Jag har mått bra den största delen av dagen idag men på eftermiddagen kom ångesten. Det kändes nästan som om medicinen fungerade sämre och sämre framåt kvällen. Det var antagligen inbillning men eftersom jag tog medicinen så tidigt idag så funderar jag på om det kan vara så att den avtar lite i styrka under dagen. Jag vet inte, någon annan som tar venlafaxin som har märkt av det? 

I alla fall får man väl ändå säga att det har varit en lyckad dag i det stora hela. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag kanske orkar gå upp imorgon och följa med och titta på lillebrors avslutning. 

Sov gott!

Många kramar Emma

Mitt ångestprojekt (2)

Tänkte bara visa vad fint det har växt i min rabatt nu =) Alltid trevligt att ha något att pilla med. 

Jag bloggar mer senare ikväll om idag :) 

Kram!

Det växer så det knakar ;)

Jag och mamma handlade lite blommor som vi gjorde fina arrangemang av :)

Mina goda jordgubbar har dock blivit uppätna av fåglar =( Det får bli elstängsel runt dem nästa gång ;)

Måndagsfunderingar =)

Idag har jag varit hos M. Han hade köpt en massa nya prylar till kameran som han ville testa så vi tog lite kort. På sidan här följer ett par smakprov :)

Det var skönt att komma till M ett tag för jag har varit mycket hemma de senaste dagarna. Samtidigt som jag finner någon slags trygghet i att vara hemma och en ångest att vara långt hemifrån så mår jag oftast inte bättre när jag bara är hemma. Ångesten ger en inte rast bara för att man undviker saker. 

Imorgon blir det besök hos MP. Det är jobbigt att man ska få ångest även av att gå dit. Jag vet inte men än så länge känns det inte som det har blivit bättre med den nya medicinen. Kanske känner jag mig lite gladare men ångesten känns inte som den har minskat. Jag vet att medicinen inte kan göra allt men jag hoppas att den ska ge lite bättre effekt.

Det har gått 2 veckor sedan jag började med den högre dosen av medicinen och det är egentligen tidigast efter två veckor som man kan märka någon effekt av medicinen så jag antar att jag inte ska känna mig stressad. Det är bara att vänta och se...

Måste bara visa mitt underbara mobilfodral som jag fick idag. Jag tycker det påminner lite om mig själv på något sätt, haha. 

Ta hand om er!

Kramar Emma

Jag som baby ;)

Den här skickade M till mig med kommentaren: "Det här är du som baby"

         Det stämmer nog ganska bra för jag fullkomligt älskar när någon pillar i mitt hår. Jag brukar alltid lägga                mig i M:s knä när vi tittar på tv eller så och släppa ut håret så han ska pilla, haha. 

Lite får man utnyttja pojkvännen :D

Många kramar Emma

Berg- och dalbana vs Farfars bil

Mitt liv och humör går verkligen upp och ner som en berg- och dalbana nu. Ena dagen kan jag verkligen känna att jag är tillbaka för att nästa dag vakna och känna att jag är på botten igen. Jag som hatar berg- och dalbanor. Jag kan med nöd och näppe klara att sätta mig i nyckelpigan på Liseberg ;) Jag är helt sanningsenlig när jag säger att jag varken har åkt berg- och dalbanan, balder, uppskjutet eller något annat läskigt. Jag vet, lite pinsamt men det är i alla fall en helt okej fobi om man jämför med att ha fobi för både livet och döden som jag verkar ha nu.

Nej, om mitt liv kunde vara lite mer som Farfars bilar nu skulle det vara skönt. De är lugna, trevliga och de kan inte köra av banan hur mycket man än försöker. :)

Jag antar att jag inte ska lägga så mycket värdering i om det är en bra dag eller inte, då blir jag bara besviken när jag har en sämre dag. Men det är svårt att inte göra det. Jag vill så väldigt gärna bara må bra. Men jag kanske ska se det som en förbättring att det är en berg- och dalbana. Då är det i alla fall inte nattsvart hela tiden.

Kramar Emma

Helguppdatering

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar så jag får uppdatera er lite :)

I torsdags var jag med Erica på marknaden innan jobbet. Det blev en klänning och lite paketsnören den här gången. Paketsnörena är för att jag fullkomligt älskar att både köpa och slå in presenter. Fina papper och massor av snören är det som gäller ;)

På kvällen kom goa Emelie förbi så vi tittade på film och käkade massa popcorn och godis. Filmen var inget vidare men sällskapet var desto bättre. Det är alltid härligt att vara med Emelie, man behöver inte anstränga sig på något sätt utan man kan bara vara. Underbart med sådana vänner <3

I fredags blev det också lite jobb och sedan mys med familjen och M. Både torsdag och fredag var ganska lugna men jag har känt mig spänd, kanske för att jag har känt att det har funnits saker som jag ska klara av. Jag måste dock säga att jag förmodligen har den bästa chefen och de bästa arbetskamraterna som jag skulle kunna få. De har varit så förstående och hjälpsamma och har gjort allt för att det ska bli så bra som möjligt för mig. Underbara människor <3

Idag har det inte varit så bra. Redan i morse fick jag en ångestattack och resten av dagen har jag liksom bara kämpat för att hålla den undan. Jag vet att jag inte sak kämpa emot den, men det är svårt att acceptera något som man så gärna vill var utan. I alla fall så åkte jag och mamma till havet för att försöka tänka på annat och slappna av lite. Det var skönt för även om den mesta tiden var full av ångest och jobbiga tankar så fick jag stunder där jag kunde slappna av lite och njuta av situationen. Vackert var det i alla fall. :)

Nu ska jag gå ner och krama om min underbara pojkvän och försöka få lite sömn för att förhoppningsvis vakna upp till en bättre dag imorgon. 

Godnatt vänner!

Välkommen tillbaka

Idag har varit en underbar dag. Jag har haft ångest, jag har övervunnit den och jag känner mig stark och glad. Jag och mamma gick till Röda korset idag och tittade på massa roliga saker, blev inget köp idag men mysigt var det. På kvällen åkte jag till M och vi myste och tittade på Pirates of the Caribbean - At worlds end. Vi tänkte gå och se 4:an på bio när jag mår tillräckligt bra för att sitta kvar en hel film ;)

Idag kände jag verkligen att jag var närvarande och inte så avtrubbad som jag har varit innan. Det märkte M och när jag skulle gå kysste han mig och sa:

"Välkommen tillbaka"

Det kändes bra i hela kroppen, att han också såg det <3 Att jag är på väg tillbaka :) Vi hade dessutom 25 månader idag, 25 år efter giftemål är silverbröllop så 25 månader får vara silverförhållande eller något ;)

Imorgon bli det att gå till Kongsbacka marknad, träffa underbara Emelie och jobba. Jag har varit sjukskriven från jobbet några veckor nu så jag hoppas att det ska kännas bra att komma tillbaka.

Sov gott nu!
Många kramar Emma

Någon som vill låna ut sin vovve?

Nu sitter jag hos M och bloggar lite. Han sitter med tenta så det finns inte jättemycket att göra. ;)
Jag har under min sjukdom insett att det finns två saker som nästan alltid lindrar min ångest. Det ena är småbarn och det andra är djur. Jag tror att ångesten lindras för att jag måste ta hand om någon annan. Jag har liksom inte tid att oroa mig för mig själv så mycket.

Eftersom det inte riktigt är läge att bli gravid nu så tänkte jag att det hade varit perfekt att ha en hund som jag behöver ta hand om och som dessutom får med mig ut på promenader.
Men det spricker lite där eftersom både min pappa och bror är för allergiska för att ha en hund i huset :(

Han bara ber om att få flytta in hos mig ju <3

Men i alla fall kom jag på idén att jag kunde typ låna någon annans hund och ta lite promenader med eller som kanske kan bo nere hos mig i källaren (lite avskilt från resten av huset) om någon ska resa bort och behöver hundvakt. (Om han inte är för stor vill säga.. ) Det blir liksom bra för både mig och den som kan tänka sig att få hundpassning. Sounds lika a plan, right? ;) Det kommer vara svårt att hitta någon som spenderar mer tid med vovven i alla fall eftersom jag mår mycket bättre i hans sällskap också. <3 En liten kontaktannons på bloggen typ :) haha

Ha det fint vänner!
Kram Emma

Känner igen mig själv

Kära läsare, nu känner jag att jag börjar känna igen mig själv igen. Jag har haft en väldigt knasig vecka och vissa stunder har jag mått så dåligt att jag inte har vetat var jag skulle ta vägen. Men nu känner jag, även om jag fortfarande har ångest, att jag börjar hitta mig själv igen. Det som kanske är det tydligaste tecknet på att jag börjar må bättre är att jag börjar känna mig riktigt irriterad och rastlös av att sitta hemma. Det gör det lättare att orka utmana ångesten och åka iväg och göra något. :-)

När jag var hos MP igår så sa hon en sak som jag har funderat mycket över sedan dess. Hon sa: 

"Emma, du kan ju väldigt mycket om ångest teoretiskt, men använder du dig av det i praktiken?"

När jag tänker på det så gör jag inte det så mycket, jag har lätt att fastna i negativa tankebanor och jag använder mig gärna av säkerhetsbeteenden även om jag vet att de inte är bra för mig i längden. Därför har jag beslutat mig för att verkligen använda tipsen jag får och allt jag vet. Jag börjar med 25 min avslappning om dagen.När jag blir bättre på att slappna av snabbare kommer jag köra den korta avslappningen som är på 8 min istället. Avslappning tror jag att alla behöver, men personer som lider av generaliserad ångest är i något slags stresstillstånd mest hela tiden så då är det kanske extra viktigt. Jag har haft svårt att hitta någon avslappningskiva som jag har gillat men jag fick en av MP som jag verkligen gillar. Nämligen denna: 

Lundbeck avslappningsskiva 

Nu ska jag göra dagens avslappning så ring inte till mig på 25 min ;) 

Många kramar Emma

Idag vakande jag riktigt sent. Det kändes konstigt att vakna så sent så det var inte alls skönt. Men mest har det  varit en ganska trevlig dag. Steff kommit förbi på besök en stund och vi har testat att göra iste och suttit och njutit i solen :) Efter ett tag kom även syster yster med man så vi har grillat och haft det gott. 

Just nu känner jag mig dock inte alls bra. Mamma är på akuten med Anton för han hade fått ett ordentligt utslag på benet av något djur och de andra är inte hemma förutom pappa som klipper gräset. Det borde räcka men jag är så ångestfylld just nu så det känns jobbigt i vilket fall som helst. Hoppas att det går över snart. 

Kramar Emma

solsken

Om jag hade en helt värdelös dag igår så hade jag en fantastisk dag idag. Igår mådde jag så dåligt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Det är hemskt att känna att det är så illa att man blir tveksam om man kan dö av rädsla eller trötthet. Jag orkade knappt göra någonting och blev helt nedslagen när jag inte orkade gå längre än till slutet av gatan när jag skulle ta en promenad för jag hade så mycket ångest. Det var tur att den här dagen blev bättre. 

Idag har jag varit hos Martin, jag har haft vattenkrig med syskonen och handlat med mamma. Det har inte varit ångestfritt hela tiden men jag klarade av det och jag har haft roligt för det mesta. Det är sådana dagar som gör att man orkar ta sig igenom dagar som igår, fyllda med ångest och hopplöshet. Jag är inte frisk men jag ser ett slut på lidandet ändå. Jag är säker på att anledningen till att jag har mått så dåligt den här veckan beror på medicinökningen i måndags så jag hoppas att förbättringen också beror på medicinen till viss del, det är skönt att slippa kämpa ensam :) Vi avslutade den här kvällen med grillning, riktigt gott.

Sov gott och hoppas att ni också har haft en bra dag ni med!

Kram Emma

studentdag

Idag tar en massa personer studenten. Grattis till er och ett extra grattis till min kära kusin Caroline <3
Hoppas ni får en helt underbar dag. Passa på att njuta för det händer bara en gång :) Nu kan alla glada studenter sluta läsa så ni inte blir nedstämda på något sätt ;)

Jag mår sååå dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra, det känns nästan bara som det blir värre. Jag känner att jag borde åka ner och se mina kompisar ta studenten och jag känner att jag borde åka både hit och dit och fira alla som har en av de bästa dagarna i sina liv, men jag orkar inte. Jag känner mig som en hemsk människa men jag orkar inte se all glädje och känna pressen att jag ska vara glad själv. Jag missunnar verkligen ingen glädjen, jag orkar bara inte vara glad själv. Jag hatar den här jävla ångesten som får mig att tro att jag inte klarar någonting, som får mig att må så dåligt så jag måste kämpa varenda sekund av min vakna tid.

Jag vet att jag borde acceptera att jag mår dåligt nu och att jag ska vara nöjd med minsta lilla sak jag klarar, om det så bara är att gå upp på morgonen och göra mig i ordning, men det är svårt. Jag kan inte sluta tänka på hur jag har mått innan och vad jag har klarat av. Då känns det så hemskt och meningslöst att vara där jag är idag. Jag vet att det kommer att bli bättre, man kan inte må såhär i all evighet men jag känner mig trött, jag vill att det ska bli bättre nu. Jag orkar inte riktigt ta tag i det själv men jag vill att det ska bli bättre ändå... går inte riktigt ihop va?

Jag antar att jag får sätta mig i solen och ta en lugn dag och strunta i alla krav om det går och hoppas att jag vaknar på en bättre sida imorgon.

Kramar Emma