Jag har sjukt mycket förväntansångest, det betyder att jag får ångest för att jag går runt och oroar mig för att jag ska få ångest. Logiskt eller? Haha Men jag har någon bilds av att det är lättare att hantera ångesten om jag är beredd på att den ska komma. Om jag mår bra en stund och den sedan kommer plötsligt så kommer jag att bli så rädd så jag inte kan hantera den. På sätt och vis har jag lite rätt men mest fel. När jag hela tiden oroar mig hamnar stessnivån så högt att det är mycket närmare till en ångestattack. Om ni tänker er en skala där lugn ligger längst ner och panik högst. Om jag ligger på lugn är det ganska långt för kroppens signaler att nå upp till panik, det gör att det tar längre tid för mig att nå panik och då kanske jag hinner samla mig innan. Om jag däremot ligger nära paniken krävs det inte mycket för att den ska utlösas. Det är därför förväntansångest är så lurigt och onödigt. Men även om jag VET det så är det svårt att göra sig av med den. Men kunskap och insikt är första steget, sedan är det bara att jobba emot den.
Jag ska på allvar börja med avslappningsövningar för att få ner min puls och mina spänningar. Det är svårt att slappna av när man är så uppe i varv men när man lyckas är det värt det. Dessutom är det precis som allt annat en träningssak, det blir lättare och lättare ju mer man gör det. Vi hade avslappningsövningar i ångestgruppen och ibland var det verkligen jätteskönt. Men nu ska jag omvandla all min ångest till kraft och gräva bort en gigantisk buske i rabatten. Det är nog en bra idé för snart ska mina fina planteringar ut i rabatten :)
Kramar Emma
Tack för dina ord, jag har en sån grym ångest varje gång jag skall lämna min trygga bas. Alltså mitt hem , för en resa eller någon övernattning där jag inte har en trygg bas innan. Just nu är det en utlandsresa som gnager mig. Varför, ska jag alltid förstöra glädjen över något roligt.....??
SvaraRadera