Uttråkad

Sitter hemma nu och är så galet uttråkad och trött. Jag hatar att gå upp tidigt, det blir bara en jävla lång dag och väntan på att folk ska komma hem från skolan och jobbet. De som snackar om att man inte ska sova för länge har definitivt inte suttit hemma ensamma utan att ha något att göra... Jag hade några trevliga timmar i solen förut men de sista 3 timmarna har bara irritationen växt. Jag har försökt att ringa vänner för att få lite socialt umgänge åtminstone via telefon men idag är alla tydligen upptagna väldigt sent. Fy vad man blir irriterad av att inte ha något att göra. Jag längtar så mycket till sommarlovet när folk är (mer) lediga och man bara kan lägga sig och sola om man inte har något bättre för sig.

Nej det får väl bli att spela lite gitarr kanske. Jag har ju uppgifter som helst ska in i tid. ;)

Bebislycka

Nu på kvällen åkte jag till M för att träffa några vänner och deras 1 månad gamla pojke. Han var helt bedårande och det var sjukt trevligt att träffa föräldrarna igen. Man skulle kunna tro att den här babyboomen skulle göra att jag blir helt sjukt sugen på att skaffa barn men jag tror nästan att det är tvärtom. Inte för att jag tycker att det ser jobbigt ut, nej snarare ser det otroligt mysigt ut (även om jag vet att det är jobbigt då och då). Men jag känner att jag får utlopp för min bebislängtan, för den finns. Så om alla i min omgivning bara kan fortsätta få barn ett tag till så kan jag vänta tills jag känner mig helt mogen själv ;) 

Men nu måste jag gå och lägga mig för min nya stödperson kommer 8.30 imorgon. Vad har jag gett mig in på? Hur kunde jag säga ja till 8.30.?Jag är ju ingen morgonmänniska och speciellt inte nu när jag inte har några tider så är jag inte alls van att gå upp den tiden. Men men, det kanske är dags att jag börjar med det igen. ;) Men godnatt folket. Hoppas ni får en god natts sömn (och en lång sovmorgon). 

Kramar Emma

Trött

Idag känner jag mig galet trött och omotiverad. Det är jobbigt när man känner så för det blir inte att man orkar ta tag i något och då blir man ännu tröttare och mer omotiverad. Jag blir frustrerad av att bara sitta hemma och inte göra någonting och samtidigt orkar jag inte ta tag och göra något heller.

Jag tror att jag ska gå en liten promenad även om det tar emot. Jag måste bryta den här dåliga känslan på något sätt och jag tror inte att lösningen på det är att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Jag hoppas att dagen blir bättre framåt kvällen för då ska jag och M åka och hälsa på en annan kompis som har fått barn. Riktigt roligt. Det är babyboom i min umgängeskrets ;)

Kram Emma

Helgresa

Äntligen är jag hemma igen med ordentligt bredband så jag kan blogga ;) Haha nej, jag har haft en underbar helg men det är inte lätt att blogga utan ordentligt internet. Jag har varit med M i Källsjö och det har varit helt underbart. Snacka om att man får energi när solen tittar fram. Vi kunde till och med sitta ute och sola, med vinterjackor iofs men ändå :)

Det är så skönt att bara få åka bort ett tag och släppa allt annat. Ibland blir jag så osäker på vad som är bäst för mig. Ska jag göra en massa saker för att inte låta ångesten hindra mig eller ska jag ta det lite lugnt för att jag i princip alltid har för höga krav och jag borde låta mig själv ta det lugnt? Jag har fått en lite annorlunda syn på min ångest. Jag har alltid sett den som en sjukdom som jag måste kämpa emot och bli av med till varje pris, men nu ser jag mer ångesten som en reaktion på hur jag lever mitt liv. Jag är en väldigt driftig och ambitiös människa och det är bra, om man har en balans och inser att man inte kan vara bäst på precis allt. Jag har så oerhört höga krav att det är i princip omöjligt att nå upp till dem. Jag är väldigt sällan nöjd med mig själv och om jag är det så är det nästan alltid för att jag har presterat bra. Med en sådan syn på sig själv är det inte konstigt att man får ångest. Jag tror egentligen att det är den sidan av mig som jag har sett som "stark" som jag måste jobba mest med, inte den jag ser som "svag".

Visst, panikångest är en sjukdom men den uppstår inte ur tomma intet...

Kram Emma

Moster!!

Jag har inget fungerande internet just nu så jag sitter med 3G-nät men jag måste trots att det går långsamt berätta den underbara nyheten. JAG HAR BLIVIT MOSTER!! 

Den "lille" killen föddes vid fyratiden på onsdagsmorgonen, var 53 cm lång och vägde 4700 gram. Stor för att vara första barnet men allt gick bra och han är underbart fin. Igår var jag och och familjen och hälsade på underverket och hans föräldrar och han var nöjd hela tiden. Gnällde lite när han blev hungrig men det gör ju jag med ;) Ni får en längre uppdatering senare när jag förhoppningsvis har internet igen. 

Kramar Emma

Störningsmoment och jobb

Jag har börjat komma in en fas när jag känner att jag stör mig så mycket på när mina föräldrar säger till mig vad jag ska göra. Jag tror att det är något alla upplever och det är väl därför man någonsin flyttar hemifrån också. Jag  älskar mina föräldrar men jag kan störa mig så extremt på småsaker. Men jag antar som sagt att alla upplever det och jag ser det som ett friskhetstecken för jag var väldigt trött på att bo hemma innan jag blev dålig. Men men, det är inte kris så jag klarar mig ett tag till och jag har ju planer på att flytta hemifrån så småningom :)

Idag har jag testat på att jobba på teatern faktiskt. Sjukt kul att träffa alla igen och jag känner mig redo att börja jobba lite igen tror jag. Vi får se hur det känna på fredag då jag har min första "riktiga" jobbdag men jag känner mig positiv. :)

Kram Emma

Inflyttningsfest

Nu är jag hemma från en kompis inflyttningsfest som var grymt kul. En massa sköna människor och bra stämning. Skönt att man kan släppa allt och bara njuta ett tag. Nu käkar jag pizza som var över och gör mig redo för sängen. En bra lördagskväll :)

Såhär fräch var jag innan festen, men ni får ingen efterbild ;)

Vändpunkt

Idag var jag på psykodraman igen och idag kändes det verkligen som en vändpunkt. Jag har mått väldigt dåligt de senaste gångerna jag har varit där och känt att jag inte har fått ut något av det. Men idag bestämde jag mig för att ta upp det i gruppen och det hjälpte mycket. Jag tror att jag är rädd för att ta tag i de jobbiga saker och känslor man måste ta tag i på psykodraman. Det kanske låter konstigt men när jag började med psykodraman mådde jag så dåligt att jag kände att det var absolut nödvändigt att jag gjorde något åt det och då var det inte så stor skillnad på att vara hemma och må dåligt eller att vara på psykodraman och må dåligt. Men nu när jag känner att jag mår bättre och bättre så känner man på något sätt att det inte är lika viktigt att ta tag i allt det jobbiga. Men jag tror att det är det jag har gjort fel innan också. Bara för att man mår bättre så betyder det inte att man är "hel". Jag menar, om jag hade mått helt bra hade jag inte tyckt att det hade varit jobbigt att ta upp saker på psykodraman. Jag tror inte att man kan bearbeta precis allt i livet. Det kommer alltid upp nya saker som man behöver bearbeta så att tro att man är klar är nog det dummaste man kan göra men man behöver inte behandling för det alltid. Men jag behöver det fortfarande. Om jag ska bli helt frisk och i framtiden undvika återfall så behöver jag gå kvar på psykodraman och bygga upp min självkänsla från grunden. I kombination med att jag tar promenader med min stödperson och gör mer saker med vänner tror jag att jag kommer växa till en starkare och och mer självmedveten person.

Jag ska inte underskatta mig själv mer och jag ska verkligen försöka att inte värdera så mycket. Jag är en stark och envis person och trots motgångar så är jag väldigt levnadsglad. Jag älskar människor och många människor älskar mig. Jag är tacksam att jag är jag. Var tacksam att du är du, ingen annan är som du <3

Kram Emma

ALLA hjärtans dag

Alla hjärtans dag ses som en härlig dag för de med förhållande och en jobbig dag för de utan. Men jag tycker inte att man behöver se det så. Alla har väl något slags förhållande till någon även om det inte är ett kärleksförhållande. Det är inte ett misslyckande att vara med sin familj eller uppskatta en vän lite mer på alla hjärtans dag. Det finns många människor man älskar och det är så jag uppfattar alla hjärtans dag. Nu har jag en underbar pojkvän men innan dess köpte jag rosor till mina föräldrar och lagade mat. Så kom ihåg, det blir vad man gör det till <3

Igår spenderade jag dagen med min syster på förmiddagen. Vi var nere på stan och kikade och köpte lite saker. Det var trevligt. När vi kom hem fick vi med lillebror ut och bygga en snögubbe. Det var perfekt kramsnö och det gick jättesnabbt att få riktigt stora klot. Det enda problemet var att vi gjorde så stora klot att vi inte orkade få upp dem på varandra sedan haha.

På kvällen kom M och vi myste och tittade på "Min låtsasfru". Alla hjärtans dag är en perfekt orsak att få titta på romantiska komedier ;) Jag hade en riktigt mysig dag.

Idag har jag träffat min stödperson och vi gick jättelångt. Vi gick till stan och gjorde lite ärenden och sedan gick vi tillbaka hela vägen igen. Ja, det känns att jag börjar komma längre och längre i mitt tillfrisknande och jag får lite motion på köpet.

Kram Emma

Helgen

Igår hade jag en riktigt trevlig dag hos M. Vi firade hans pappa som fyllde år och hans släkt var också där så M:s lille brorson var där :) Det vet ni nog om mig nu att jag älskar barn och jag spenderade lika mycket tid på golvet med lille O som med de vuxna vid bordet. Det är något så oförstört och härligt med små barn, när de är glada så skiner det nästan om dem och de är inte heller rädda för att visa om de är ledsna eller arga. Jag tror faktiskt att vi kan lära mycket från dem. Att visa för mycket känslor ses nästan som något fult eller skrämmande upplever jag, men man kan inte stänga in allt heller. Jag tror att många skulle må bättre av att faktiskt visa sig sårbara ibland, det vet jag i alla fall att jag gör. På kvällen blev det lite melodifestival och sällskapsspel och jag somnade glad. 

Idag tog jag en riktig långpromenad med min syster i solen. Det var så varmt så jag fick ta av mig min vinterjacka i de soliga partierna. Konstigt att man nästan kan känna att våren är på väg trots att det ligger snö på marken. 

Hoppas att ni har kunnat njuta av dagen. Imorgon blir det upp "tidigt" för träning så det är väl dags att lägga sig. Kramar Emma

Kärlekstorsdag och härlig fredag

Igår hade jag en helt fantastisk kväll med min M. Vi firade lite dels för att vi har varit tillsammans länge och för att det är alla hjärtans dag och så snart. Ja, lite härlig vardagsromantik helt enkelt. M fick ett presentkort för 2 på en riktigt fin restaurang i födelsedagspresent av sina föräldrar förra året. Det har varit meningen att vi ska gå länge men jag har inte riktigt klarat det innan, eller det har i alla fall inte känts som jag hade kunnat njuta av det. Men igår så gick vi i alla fall ut och åt och jag ska inte ljuga, det var lite tufft stundtals men det blev så himla bra. Jag kände att jag kunde slappna av mer och mer ju längre in på middagen vi kom och det var väldigt romantiskt och härligt att vi kunde göra en sådan sak. Det är skönt att få komma ut lite och klä upp sig och verkligen anstränga sig för varandra. Dessutom var det fantastisk god mat även om jag hade lite svårt att äta så M fick hjälpa mig lite ;) 

Efter maten åkte vi hem till mig där jag hade gjort det lite mysigt med blommor och tittade på "Tidsresenärens hustru" och myste. Riktigt härlig film och ännu härligare sällskap :) En riktigt, riktigt bra kväll som jag kommer leva på länge. Det känns bara som jag älskar den här killen mer och mer för varje dag. När jag tror att man inte kan älska mer så överträffar han det. <3

Idag har jag haft orkester och efter det träffade jag underbara Emelie och hennes pojkvän som jag inte har träffat tidigare. Vi spelade Settlers of Catan och snackade och hade det riktigt trevligt. Jonathan verkar vara en riktigt bra kille och jag är så glad för Emelies skull. Det kommer nog bli många trevliga pamiddagar i framtiden :D 

Nu ska jag lägga mig för klockan är skitmycket och jag ska upp imorgon. 

Många kramar Emma

Avundsjuka?

En sak som jag har märkt är att jag kan bli irriterad när jag hör vad folk ska göra som jag inte kan göra och nästan mest har jag känt att jag har blivit irriterad på M när han ska på fest eller liknande. Jag VET att det är fel och helt ologiskt och jag har funderat på vad det beror på och jag tror faktiskt att jag har kommit fram till något. Jag blir inte irriterad om han ska ut med sina kurskamrater eller så utan det är när han ska festa med de som också är mina vänner. Jag tror helt enkelt att jag blir avundsjuk. Jag vill kunna följa med och jag vill också kunna göra det och när han åker så blir det väldigt tydligt och påtagligt att jag inte kan åka dit. Eftersom jag själv inte kan gå så vill jag hellre att han ska sitta hemma med mig så jag inte känner mig så ensam. Jag vet, det låter helt sjukt egoistiskt och det är precis det det är. Därför skulle jag inte få för mig att tvinga honom att stanna hemma för min skull.

En annan sak som jag har märkt med det här är att när jag blir irriterad så beror det med största sannolikhet på att jag är ledsen eller rädd. Det är lättare att reagera med ilska än med sorg, det är inte lika avslöjande och känns inte lika tungt. Men det släpper faktiskt snabbare om man gråter lite än om man går runt och är irriterad så därför har jag gjort det och det känns lite bättre. Självömkan är bra i en begränsad mängd. Nu får jag ta tag i mig själv och boka in något när han ska på fest så jag inte blir lika ensam. Förr eller senare kommer jag också att kunna gå på de festerna och tills dess får jag nöja mig med festerna som är i närheten. Jag menar, för ett tag sedan kunde jag ju inte gå på fest alls.

Gammal partybild. Haha älskar minen på killen bakom :)

Kram Emma

Nytt liv och återfunnen glädje

Igår startade som en ganska dålig dag. Jag kämpade mig upp och gick faktiskt och tränade men det kändes jobbigt och jag orkade inte så mycket som jag brukar. När jag kom hem igen kände jag mig väldigt ångestfylld och kände inte att jag ville göra något alls. Men jag har bestämt mig för att inte avboka hemteamet så min stödjare kom som vanligt och jag pallrade mig ut på en promenad iaf. När vi hade gått en stund och var på väg hemåt så kände jag mig bättre men jag kände också att jag antagligen inte skulle kunna gå hem och sedan komma iväg igen senare. Jag och Rebecka hade pratat på förmiddagen om att ses så därför ringde jag henne och frågade om jag fick komma med en gång och så blev det.

När jag kom till henne sa jag till henne att jag inte mådde så jättebra men hon sa bara att vi kunde ta det lugnt och att vi inte behövde göra något särskilt. Så vi började med dricka te och titta på en musikal som hon var med i för ett tag sedan och det slutade med att vi stod och vrålade och dansade till en massa kareokelåtar. Haha det blir inte alltid som man tänkt sig men det är väl det som är så bra. Efter det mådde jag skitbra och gick hem själv. Du är perfekt för mig min fina fruktsyster ;) <3

Idag har jag inte gjort så mycket intressant men jag har träffat min nya stödjare (min andra ska tyvärr sluta) och vi tog en promenad i alla fall. Men något mer spännande är att en kompis och hans tjej fick en efterlängtad liten kille igår kväll. En otroligt söt liten krabat! Är så glad för er skull :)

Nu ska jag packa lite för snart ska jag till min älskade M. Hoppas allt är bra med er.
Många kramar Emma

" Jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm

   Jag kan tänka tills det knappt finns något kvar, jag har känslor utan uppehåll"

Osäkerhet

Halva den här veckan, ungefär från onsdagen så har jag känt mig väldigt osäker. Jag känner mig osäker på mig själv och om jag klarar det här. Det är en hemsk känsla för det gör givetvis att man inte klarar lika mycket som om man hade trott på sig själv. Jag har mått dåligt när jag har varit ensam hemma och det är ganska länge sedan jag kände det så. Innan har jag känt mig ganska trygg om jag har varit hemma när jag har varit ensam. 

Men det är väl där det största problemet är. Jag har ingen grundtrygghet, jag känner trygghet i platser eller i andra människor istället för i mig själv. Jag vill väldigt gärna vara positiv hela tiden och det är nog därför jag inte har uppdaterat bloggen lika frekvent för nu känner jag mig inte positiv. Jag känner mig trött, irriterad och ångestfylld. Jag är livrädd att det jag har byggt upp ska falla. Det är förbannat jobbigt att det ska ta sådan tid att bli frisk, tycker ni inte det? 

Pussel

Idag blev det en sen träning som gick jättebra. Jag var med på ett pass (coreboll) och sprang i 30 min så det var längre tid än jag brukar. Innan det hade jag psykodrama och det var riktigt jobbigt den här veckan med men jag måste stå ut. Det blir bättre.

Ibland tänker jag mig själv som ett pussel. Ett pussel utan en klar bild och som alltid går att bygga på. Men jag hade lagt hela mitt pussel fel och när jag insåg det var det enda jag kunde göra att sönder hela och börja om från början. I psykodraman och genom andra saker så hittar jag rätt sätt att lägga pusslet och nu har jag lyckats bygga upp en liten grund. Det är långt ifrån klart och det kommer att ta tid, men nu är jag noggrann. Jag lägger inte en bit som jag tror passar och sedan går vidare utan jag tittar noga på varenda bit. Jag har varit för snabb innan och trott att jag har lagt det rätt men det har saknat hela grunden och därför har det kunnat falla så djupt.

Jag kommer att lägga bitar fel och jag kommer att få göra om saker, men jag hoppas att jag kan hitta alla bitar till min självkänsla så att den är intakt även när jag måste ändra på andra bitar.

Kram Emma

Mardrömmar och ensamhet

Inatt hade jag en massa mardrömmar. Jag vet inte varför men det var sjukt obehagligt. Jag vaknade klockan 5 med en panikångestattack som hade börjat i sömnen. Det tog jättelång tid innan jag lyckades lugna ner mig och jag kunde inte somna igen förrän jag hörde familjen gå upp vid 7-tiden.

Idag känner jag mig ensam, det är tråkigt att vara hemma när alla andra är i skolan eller på jobbet. Jag har tagit en promenad och pratat med syster i telefon så efter det kändes det lite bättre men nu känns det lite segt igen. Det var så bra när jag hade underbara Rebecka hemma som jag kunde gå till, men nu har hon börjat skolan vilket givetvis är jättebra men det blir lite tråkigare för mig ;) En kompis föreslog att jag skulle gå med i en pensionärsförening så jag fick lite sällskap haha! Men jag får väl tänka att det inte är så långt kvar till sportlovet så då har jag i alla fall familjen att umgås med.

Men jag har faktiskt tänkt på en bra sak, förut kände jag mig väldigt ensam trots att jag umgicks med någon. Jag kände mig liksom avstängd och avtrubbad och det gjorde att jag inte kunde känna gemenskapen på samma sätt. Det känner jag inte alls på samma sätt nu. När jag känner mig ensam så är det oftast för att jag är ensam och inte för att jag känner mig avstängd från andra människor.

Många kramar Emma