Buss

Idag tränade jag med mamma på förmiddagen. Jag körde hårt idag men det gick bra. Efter det kom min stödjare och vi gjorde en stor utflykt idag. ;) Jag har undvikit att åka buss och tåg i nästan ett år nu, dels för att jag har ganska svårt att vistas med mycket folk samtidigt men också för att själva resan skrämmer mig. Men idag åkte jag buss. Jag tog bussen ner till stan med min stödjare och så gick vi och handlade på Ica och sedan tog vi bussen hem igen. Det kan verka som en liten utflykt men för mig är det stort. Inte nog med att jag tog bussen ner, jag handlade och var tvungen att ta bussen tillbaka också och det kändes faktiskt bra. Visst var jag nervös innan men när vi väl hade kommit ner kändes både handlingen och hemresan väldigt bra.

Jag gör framsteg även om det ibland känns riktigt tufft. Det är tufft att inte kunna göra det man vill, men det är också det som ger mig motivationen att fortsätta kämpa.

Många kramar
Emma

Bebis

Igår var jag och M och hälsade på några kompisar och deras 3 veckor gamla dotter. Det var en liten, liten tjej som är fantastiskt söt. Det var jättetrevligt att träffa föräldrarna och till skillnad från många nyblivna föräldrar såg de mycket pigga ut. Hon sover tydligen jättebra på nätterna. ;) Men det var givetvis fantastiskt roligt att få möta den lilla tjejen också, bebisar är nog det allra finaste som finns. Jag lovade att visa vad jag höll på att göra till dem så här kommer en bild.

De uppskattades mycket av föräldrarna men satt inte kvar så länge på lillans fötter ;)

Idag ska jag på genomläsning av manus till denna sommarens EBBE-pjäs. Det ska bli skoj att träffa alla igen men jag är väldigt nervös. Det är en bit att åka och det är mycket folk. Men jag ska försöka att stänga av de dåliga känslorna och verkligen tro på att jag klarar det här. För om jag tror det så går det. 

Många kramar Emma

En dålig dag betyder inte att nästa blir likadan

I torsdags hade jag det riktigt svårt. Det kändes konstigt med tanke på att jag mådde så bra på onsdagen, men det är aldrig så logiskt. Jag hade det riktigt jobbigt på psykodraman och jag ville mest bara åka hem. Men jag höll ut och jag klarade av det med. Jag är säker på att nästa gång kommer bli lättare om jag står ut. Om jag börjar tillåta mig själv att fly så blir det en ond cirkel.

Idag har jag däremot haft en jättebra dag. Jag var en stund på stan själv och köpte garn till allt jag håller på att sticka. Håller bland annat på med en liten sak som ska ges bort imorgon när jag och M ska hälsa på våra kompisar med deras lilla nyfödda tjej. Vad får ni se imorgon ;) När jag kom hem från stan så kom M till mig en liten stund och gjorde mig på riktigt gott humör så när jag sedan skulle till orkestern så gick det jättebra. Det var ett tag sedan jag hade så fantastiskt roligt på orkestern. Det är så härligt när man känner att man kan slappna av helt och njuta.

Men nu ska jag göra klart den lilla presenten och sedan gå och lägga mig så jag är pigg och glad imorgon med. Kramar Emma

Vänners dag

Idag har jag träffat flera underbara personer som jag är glada att de finns i mitt liv. På förmiddagen (för mig iaf ;)) kom Stefan hit och pratade lite och hjälpte mig med mitt photoshop. Så inte nog med trevligt sällskap, nu fungerar min clone stamp igen. Yippie :)

Framåt kvällen kom Anna och Emelie över och vi gjorde tacos och myste. Konstigt egentligen att jag nästan bara har pratat den här dagen och att den blev så härlig. Man ska inte underskatta socialt umgänge och goa vänner.

Det har varit en bra dag och jag tror det fanns kvar lite gott humör från igår då jag hade en riktig myskväll med min M. Jag älskar verkligen den killen. Jag har verkligen bra människor omkring mig kan jag bara konstatera :)

Imorgon blir det psykodrama igen. Det är blandade känslor för jag ser fram emot det samtidigt som jag är nervös. Konstig känsla men det är nästan som om den hör ihop med psykodraman för det är nästan så det känns varje gång. Men jag ska försöka behålla den positiva känslan så att den tar överhanden. Det kommer att bli bra imorgon med.

Många kramar Emma

Vårkänslor?

Idag vaknade jag och kände att det var en fruktansvärt dålig dag. jag har lite svårt med årstidsväxlingar och nu när solen lyste mot snön så kände jag att det var jobbigt. Det kändes som om någon hade väckt mig genom att tända ljuset jättesnabbt och jag kände mig trött och inte redo att vistas i det ljuset. Även om jag älskar solen och sommaren så har jag svårt för den när den kommer efter det långa mörkret. Man blir utsatt på ett annat sätt, det går inte att gömma sig.

I alla fall så bestämde jag mig för att strunta i att jag mådde dåligt och gå och träna. Det var tufft och jag kände mig nästan lika trött efter träningen men trots det följde jag med ut på en promenad när min stödjare kom och då vände det. Innan kände jag att jag inte skulle klara att gå någonting. Jag skulle vara glad om jag lyckades ta mig ner till närmsta busshållplats. Men jag försökte och det gick, det gick faktiskt skitbra!

En sak jag har lärt mig när det gäller ångesten är att man alltid ska försöka. Man klarar inte alltid allt men det är bättre att komma en bit än att ge upp innan man har testat. Oftast klarar man mycket mer än man tror. Jag ska försöka att inte låta mig påverkas för mycket av ljuset och istället njuta av det. Även om jag kanske är lite extra känslig mot årstidsväxlingar så bestämmer jag hur mycket jag ska låta det påverka mig.

Inte vår riktigt än va?

Ta mig bort

Jag har haft det lite jobbigt sista tiden. Det beror garanterat på att allt har satt igång igen och att alla är på jobb/ i skola. Men till skillnad från innan när jag kände mig understimulerad så känner jag mig nästan stressad. Det är som att jag känner en press att göra något varje dag för att inte falla ner i den fällan när jag bara satt hemma och inte vågade gå ut. Men jag är bara inte säker på att det är det bästa heller. Jag känner att jag vill komma bort ett tag och bara vara.

Jag känner att jag mår mycket bättre, jag vet bara inte om det kanske gör att jag förväntar mer av mig själv just därför. Förut har jag varit nöjd med om jag har kommit utanför dörren men nu känner jag nästan att det är ett måste. Jag vet inte, jag får ta det lite lugnt i helgen men jag längtar jättemycket till Källsjö. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat känna mig så fri så jag bara skulle kunna ta flyget på en solsemester. Men det kommer väl så småningom det med.

Kram Emma

Ord om ångest

Idag när jag körde för att handla lite saker (bland annat hårspray, min nya frisyr behöver mer omsorg än min gamla) zappade jag in på P1 och hörde att de pratade om ångest. Jag berördes mycket av filosofen Heidiggers sätt att se på det och jag kan känna igen mig på många sätt. Här nedan lägger jag ut en del av Isabelle Ståhls text som lästes upp på P1 om just Heidigger. Hela texten kan ni läsa HÄR.

"Ibland på tunnelbanan kan jag få en svindlande känsla av att ha glömt kvar något på tunnelbanevagnen som rusar förbi. Något fattas på min arm, en resväska eller någon slags tyngd som höll fast mig i världen. Jag vet för några sekunder inte var jag var på väg, det känns som att det rimligen borde finnas någon som har bestämt att jag ska vara här. Men det är inte så: jag är kvarlämnad här.

För att ta skydd från denna hudlösa utsatthet i världen menar Heidegger att tillvaron flyr från sig själv. Till ”mannet”, ett begrepp som betecknar det som alla de andra gör. Vi roar oss likadant som man roar sig, vi tittar på konst likadant som man tittar på konst. I mannets alldagliga offentlighet flyr vi in i en lugnande, självklar hemmastaddhet där vi slipper vara utlämnade till oss själva.

När ångesten uppenbarar sig upplever vi unheimlichkeit. Världen tycks kuslig och obekant. De människor och platser man vanligtvis omger sig med ser ut som första gången man mötte dem: främmande och helt utan relation till det egna. Hemmet ser ut som ett anonymt hotellrum man bara är på besök i. Världen är fortfarande kvar, men den tycks inte angå oss.

Denna ångest uppstår enligt Heidegger ofta just på de platser där man känner sig som mest hemma. Kanske är den ett brutalt avslöjande av det faktum att vi bara är på besök i världen. Hemmet påstår sig vara relaterat till mig, som om jag tillhörde tingen där på samma sätt som de tillhör mig. Som om jag kommer att vara hos dem för alltid. Men det är ju en villfarelse: det hem kroppen befinner sig i är stum, anonym materia, oberoende och likgiltig inför personen som slagit sig till ro där. I ångesten kan tillvaron avslöja sig som denna provisoriska hållplats den faktiskt är."

Klippt och skuret

Innan

Efter

Vad tycks? :D

Träning och klippning

Nu kom jag nyss hem från gymmet efter att ha tränat för första gången på det nya året. Känns bra och det ska jag hålla i nu så alla förkylningar och andra problem får gärna hålla sig borta. Det känns som en bra dag idag till skillnad från gårdagen och faktum är att jag gick fram och tillbaka till gymmet idag. Inte för att det är särskilt långt, men innan har jag alltid tänkt så mycket på att jag måste gå hem sedan att jag har haft svårt att träna. Därför har jag tagit bilen för att kunna koncentrera mig på träningen. Men idag gick det utmärkt att gå och träna.

Nu ska jag äta lunch och om en timme ungefär så ska jag klippa mig. Jag känner för att göra något drastiskt, något som på något sätt ska representera den nya mer bestämda, starka Emma. Jag är bara osäker, jag har haft långt hår i hela mig liv. Men å andra sidan växer mitt hår så fruktansvärt snabbt så om jag hade valt att snagga mig hade det väl varit vid axlarna efter ett halvår ;) Men vi får se om jag vågar eller om jag fegar ur.

Kram Emma

Sämre kväll

Igår var jag med mamma och pappa i farfars lägenhet. Det kändes jättekonstigt att vara där utan att farfar var där. Det kändes nästan som man gjorde intrång fast det inte är någon som bor där längre. Konstig känsla det där. När vi var klara där åkte jag till M och myste. Vi har inte hunnit träffas så mycket i veckan så det var välbehövligt.

Idag har jag känt mig trött och irriterad. Jag har varit ovanligt ångestfylld så jag antar att jag hade en lite sämre dag idag. Jag blir alltid så nere då, jag måste verkligen lära mig att inte ta det så hårt. Men jag vill bli frisk, det finns så mycket jag vill göra! Ibland är det jobbigare än vanligt att må dåligt och idag är en sådan dag. Det beror nog också mycket på att alla skolor och jobb har börjat igen och att jag sitter hemma och inte kan jobba. Det gör att man känner sig mer avskuren och att jag sitter ensam hemma gör också att jag tänker mer och det blir inte alltid positiva tankar.

Men jag tror jag ska göra lite skolarbeten jag behöver göra inför imorgon. Det gäller att samla ihop kraften.
Kram Emma

Mathandling

Idag gick jag och min boendestödjare ner till Coop och handlade. Riktigt härlig promenad i solen och nu har jag lite saker i min kyl förutom alkoholhaltiga drycker.

Finns Panpizza i frysfacket också. Allt man behöver ;)

Trevlig kväll

Idag har jag haft psykodrama igen efter juluppehållet. Jag är alltid så fruktansvärt nervös när jag ska dit men det går alltid bättre än jag tror. Jag tror att det är väldigt bra för mig med psykodraman. Det får mig att minnas saker som kanske har skapat mina problem och ger en chans att gå igenom dem ordentligt och kanske ändra händelseförloppet till hur man hade velat att det skulle bli. Så även om det är tufft att gå dit, det är tufft att ta tag i sina känslor och de svåra bitarna, så kommer jag att fortsätta för jag tror att det ger mig mycket.

Nöjd Emma

På kvällen åkte jag och Emelie och hälsade på en kompis som bor i Lund nu men som var hemma och hälsade på under julen. Vi umgicks alltid på orkestern förut: Emma, Emma och Emelie. Låter lite roligt, eller hur? Men det som är så skönt är att vi kommer in i samma stämning som vi gjorde när vi umgicks då. Vi har utvecklats åt samma håll och det känns precis som vanligt att träffas alla tre även om det är ganska långt mellan tillfällena.

Jag var nervös innan vi skulle åka dit för när jag har åkt lite längre bort har jag alltid åkt med M, mina föräldrar eller min syster. De är verkligen trygghet för mig och därför är det mycket lättare. Men nu lånade jag en bil och åkte med Emelie. Emelie är ett fantastiskt stöd och hon är också en trygghet men hon är lite längre ut från min absoluta trygghetszon. Det är väl ganska logiskt men det gör det till en lite större utmaning. Men det gick, jag körde både dit och hem och även om det var jobbigt innan och jag kände mig väldigt orolig precis när vi kom dit så gick det jättebra sedan. Det känns som om jag jobbar mig uppåt och gör framsteg nästan hela tiden och det är väldigt skönt att känna så eftersom jag också har känt hur det känns att stå helt stilla. Till nästa lilla svacka som kommer komma förr eller senare kan jag minnas alla framsteg jag har gjort och ta mig ur den snabbare.

Hoppas ni kämpar på, det går alltid att göra lite mer än man tror.
Kramar Emma

Tillskott

Nyss fick jag ett sms från mina kompisar som har fått en liten dotter. Hon skulle egentligen tittat ut på nyårsafton men valde att stanna några veckor till. Önskar er all lycka <3

Sjuk

Idag mår jag inget vidare. Är snuvig och har ont i halsen men om man ska vara positiv så har jag mindre ont i halsen idag än vad jag hade igår. Det som är jobbigt med att vara sjuk för mig är inte själva sjukdomen utan det att man inte orkar komma ut och göra saker. Det gör att jag mår sämre psykiskt också och hinner bli nervös för det jag ska göra när jag är frisk. Dessutom blir det alltid en svår sak att väga. Det blir: Stannar jag hemma för att jag är sjuk (vilket är ok) eller stannar jag hemma för att jag har ångest (vilket inte är ok)?

Jag ska i alla fall snart åka och hämta min lillebror och det känns jättetufft bara för att jag har extra ångest för att jag är trött och för att jag har suttit hemma de senaste dagarna. Men det går väl bra, annars går det dåligt och det finns inte så mycket jag kan göra åt det ändå. På ett eller annat sätt löser det sig ;)

Kram Emma

Begravning

Efter det inlägget jag skrev igår så gick det faktiskt väldigt bra. Från det att vi avslutade mötet och gick ner till badavdelningen var det som om all ångest försvann. Jag tänkte att antingen så njuter jag av det här eller så sitter jag här och mår dåligt och på något sätt så fungerade det. Det var en riktigt häftig badavdelning i flera våningar med ångbastu, torrbastu, bubbelbad, relaxavdelning, fotbad..ja, allt möjligt helt enkelt.

Riktigt härligt bubbelbad :)

Idag har det varit begravning av min farfar. Rent ångestmässigt är det nästan bättre än exempelvis bröllop för då är det ingen som undrar varför man är ledsen och det känns inte direkt som man förstör något om man är ledsen. Men det var tufft på det sättet som det är på begravningar och det kom många tårar men det var en riktigt fin cermoni.

Riktigt fint kapell med utsikt över sjön. Det enda som jag tyckte saknades var snön...

...men den kom ju också :)

Det var mycket musik bl.a. min lillebrors egna komposition och både mamma, pappa, Elin och Tobias spelade eller sjöng. Jag funderade också på att göra något men nu är jag ganska glad att jag tog beslutet att inte göra det. Så mycket som jag grät tror jag inte att jag hade klarat det.

Det är faktiskt väldigt skönt att få säga förväl ordentligt och få utlopp för sin sorg och saknad för på fikat efter cermonin är det en helt annan stämning. Man får höra så mycket som man inte visste om farfar, vad han har gjort i livet tidigare och en massa fina historier om hur han var när han var ung. Det blir en väldigt intim och fin stämning tycker jag.

Fina blommor <3

Jag saknar farfar mycket och det känns konstigt att veta att han inte finns med oss längre men han har uppnått mycket med sitt liv och kroppen orkade inte längre. Jag älskar dig farfar. Vila i frid.

Varberg

Jag sitter i Varberg nu och vi har haft möte sedan klockan 9 imorse med RUM. Det har gått väldigt mycket upp och ner och runt 13 mådde jag väldigt dåligt. Nu känner jag mig lite dåsig och borta men jag hoppas att det ska fungera den sista tiden. Nu ska vi snart bada och sedan är det dags för hemresa. Bara en liten stund kvar...puuh.

/Emma

Vuxenpsyk

Idag hade jag tänkt prata lite om vuxenpsyk och den minst sagt bristfälliga behandlingen jag har fått där på sista tiden.

Jag har fått mycket hjälp av vuxenpsyk ska jag säga först. Jag gillar att de har lite olika alternativ till vanligt "pratande" med terapeut som exempelvis psykodrama och ångestgrupp. Men så finns det saker som inte fungerar. Vem pratar man med om man inte är nöjd med sin behandling/behandlare? Det finns ingenstans att vända sig för man blir hela tiden skickad vidare. Ingen där verkar ha koll på vem som har hand om olika saker eller så vill de inte säga.

Sedan jag blev dålig för drygt ett år sedan har jag haft väldiga problem med min läkarkontakt. Inget ont om min läkare, jag tyckte väldigt bra om henne men hon var sjuk hela tiden. Mina besök blev inställda och varje gång jag ringde för att boka nya tider eller få hjälp med något så var hon sjuk men skulle komma nästa dag, och när jag ringde nästa dag sa de samma sak. Nu i oktober (november?) blev hon sjukskriven på heltid och jag skulle få en ny läkare men har det hänt något? Nej, såklart inte. Trots att jag har pratat med min terapeut för att få en snabb tid och trots att jag har ringt och frågat hur det går x antal gånger.

Hela behandlingsidén för mig går ut på en kombination av läkemedel och samtal. Om halva den delen saknas blir det inte någon vidare behandling. Som tur är har jag lyckats kämpa mig upp någorlunda själv men ett tag mådde jag så dåligt av medicinen att jag hade hemska självmordstankar och mådde sämre än någonsin innan och då fanns det ingen där som kunde reglera medicinen eller berätta att det var bieffekter av den medicinen. Det är tur att jag har haft folk omkring mig och att jag har haft en vilja själv för jag kan tänka mig att det hade kunnat gå mycket sämre både för mig och för andra.

Nu har jag inte träffat en läkare sedan i juli förra året. Det är mer än ett halvår sedan och både jobbet och skolan behöver sjukintyg för att jag ska kunna behålla min plats men jag har ingen läkare nu. Jag har ingen att vända mig till för bara legitimerade läkare får skriva det och då borde det givetvis vara en läkare som har tillgång till min journal och inte en akutläkare eller något. Det är otroligt frustrerande och jag vet inte vem man ska vända sig till. Landstinget, media? Vem lyssnar?

Jag vet inte om jag ska skylla helt på vuxenpsyk, deras budget håller aldrig eftersom det är fler och fler som mår psykiskt dåligt men de får inte mer pengar. Fysiska handikapp har väldigt mycket bidrag om man jämför med allt annat. Det är givetvis jättebra att de får den vård de behöver och en politiker skulle antagligen halshuggas om har kom med förslaget att dra in lite från handikappomsorgen och ge till något annat område, men psykiska handikapp är också handikapp. Där finns det dock inte många som står och kämpar för det eftersom de som lider av det inte vill synas och inte orkar ta den fajten med. Det är ofta tillräckligt att kämpa med sin sjukdom.

Efter helgen ska jag ringa igen och se om jag får tag i någon som har ansvar på vuxenpsyk och om det inte fungerar ska jag se om jag får tag på en landstingspolitiker. Det är nog viktigt att de får veta sådana här saker med.

Kram Emma

Oro och förkylning

De senaste dagarna har jag haft ganska mycket ångest. Jag tror att det dels beror på att jag är lite förkyld och därför blir trött men också att jag vet att skolan och jobb sätter igång snart igen. det är alltid jobbigt när alla andra har mycket att göra när man inte har något att göra själv.

Igår fyllde pappa år och vi var hos Elin och Tobias och firade lite grann. Det gick bra, men jag kände mig spänd och trött nästan hela tiden. Men jag antar att jag får stå ut med några lite sämre dagar med tanke på att jag har haft väldigt många bra.

Jag är spänd inför söndag också. Jag ska med RUM och har ett möte med bad på ett spa i Varberg. Jag vet att jag har klarat liknande saker tidigare och det här borde egentligen inte vara någon skillnad, men jag mådde så fruktansvärt dåligt förra året när vi hade årsmöte i Falkenberg. Jag har kommit långt sedan dess men det finns ändå kvar en oro och ett minne av hur det var. Jag hoppas verkligen att jag kommer att klara det och att det inte blir för jobbigt men just nu känner jag mig ganska nedstämd. Jag tror jag ska tillåta mig själv att vara lite nere en stund för att sedan peppa mig igen. Det behövs båda delar.

Ta hand om er.
Kram Emma

Seven pounds och Emil

Jag har nyss sett klart Seven Pounds som är en så himla bra film. Jag gråter som en baby bara, jag gråter inte sådär fint som man ska utan jag grinar verkligen. Så vill ni slippa se mig med igensvullna ögon och rinnande snor är det bra att skippa de sorgligaste filmerna ;) Haha, nä men den är skitbra så ni måste verkligen se den!

Nu stormar Emil som bara den ute. Min dörr blåste precis upp och jag får strömavbrott lite då och så. Det kanske är dags att lägga sig men som det låter nu blir det kanske lite svårt att sova. Jag ska göra ett försök iaf.

Godnatt
Kram Emma

Horoskop

Jag brukar inte direkt tro på horoskop men ibland stämmer de bara så bra så jag bestämmer mig för att tro på dem ;) Det här är mitt horoskop idag.

This time last year you thought you would face a transformative experience as one year ended and another began. You anticipated fabulous oppertunities, better relationships, and chances to make your life healthier, happier and more secure. But what you might have experienced insted was a long stretch of roadblocks, troubles and anxiety. Not everthing about 2011 was bad - and some of it actually was quite good - but you are probably recalling your disappointment that the past year didn't measure up to your expectations. This year though, will be more closely resemble the fantasy you held before, so don't be afraid to dream big.

Nyår

Det här året hade jag ett helt fantastiskt nyårsfirande. Vi var hos M och det var en massa gemensamma teatervänner där, helt underbara människor. Jag var lite nervös innan, det är trots allt lite tufft med sådana här dagar när man inte mår helt bra. Pressen kan bli för mycket. Men jag kände att jag mådde tillräckligt bra för att orka med det men jag hade aldrig trott att det skulle bli så bra.

Vi hade filmtema på festen så alla var utklädda när de kom vid 19. Det började med välkomstdrink och mat och riktigt god stämning.Vid 12-slaget var vi ute och skålade och sjöng och efter det började den riktiga festen. Jag dansade i 3 timmar nästan utan paus och hade så fruktansvärt roligt. Folk började byta till svalare kläder eller byta maskeradkosym med varandra för den delen.

Skulle föreställa Yvaine från "Stardust"

Inte HELT olikt va? :)

Jag var rädd att jag skulle må dåligt med tanke på att jag inte har vågat dricka alkohol på länge men jag mådde toppen. Jag tog det försiktigt men det blev nog inte så lite i slutändan haha. Jag har all respekt för människor som väljer att inte dricka. Jag dricker inte på varje fest jag är på. Men det ska vara ett val att inte dricka, man ska inte behöva strunta i det för att man är rädd. 

Lite senare iklädd "Jasmine-kläder"

Det var en helt underbar kväll/natt och jag kunde inte ha välkomnat det nya året på ett bättre sätt. Det var riktigt härligt och jag får fler och fler stunder när jag glömmer bort min ångest och känner mig helt normal. Det är otroligt viktigt att ha de stunderna och jag hoppas bara de blir fler 2012 :)

2012

2012 började på allra bästa sätt med nära vänner och härliga människor. Det känns som om 2012 kommer bli mitt år och jag ser fram emot att starta det. 

I år är mitt nyårslöfte inte bara mitt. Jag och M har som nyårslöfte att vi ska flytta ihop. Det känns riktigt bra och det känns både som att det är nästa steg i vårt förhållande och nästa steg i mitt liv. Jag tror att det skulle göra mig gott att inte vara så beroende av hemmet och försöka klara saker själv. 

Senare kommer bilder och mer om nyårsfesten men nu vill jag bara säga:

Gott nytt år vänner! Ta vara på det nya året och se till att själva göra det bra. Man kan inte vänta på lyckan, man får skapa den själv.

Kramar Emma