60,6

Nej, det är inte min ålder eller hur många myror jag har trampat ihjäl i mitt liv. Det är min vikt =D
Sjukt glad är jag! Efter att ha stått stilla flera veckor i rad så tog jag nu ett rejält hopp över 60-strecket. Det känns oerhört bra att mitt hetsätande har lönat sig ;)

Vecka 1: 60,0
Vecka 2: 59,4
Vecka 3: 59,6
Vecka 4: 59,6
Vecka 5: 60,6


Nu ska jag göra mig i ordning och åka och träffa Jonas. Jätteroligt ska det bli :)

Kramar

Supervecka

Den här veckan har verkligen varit fantastisk. Jag har mått mycket bättre än vad jag har gjort innan och jag har också vågat ta större steg. Igår hade jag tänkt ta en lugn kväll hemma men syster och hennes man drog med mig till Fjärås som jag skrev igår. Jag bara bestämde mig för att ha en trevlig kväll och även om det var nervöst i början så kom aldrig den där riktiga ångesten som gör det så svårt att klara av saker. Den har hållit sig ovanligt mycket borta den här veckan. Helt underbart skönt.

Bild från igår 

Idag har det blivit lite mathandling och jag kom ganska nyss hem efter att ha tränat. Det går bara bättre och bättre med träningen med. Jag känner att den kraften som jag hade när jag tränade mycket börjar komma tillbaka. Det är härligt att ta ut sig ordentligt på gymmet, jag älskar att svettas och kämpa ordentligt ;)

Imorgon är det dags för vägning igen och jag hoppas att jag har gått upp lite i alla fall. Nu har jag legat precis under 60 i flera veckor så kanske kan jag spräcka den gränsen. Nu ska jag gå och äta en till kvällsmacka för att bättra på mina chanser.

Kramar Emma

Lördagslycka

Idag har jag varit med mamma och pappa och köpt bil. De har tittat på den i flera veckor men nu blev det ett beslut. En Opel Corsa blev det :)

Nu på kvällen har jag varit med syster ut till Fjärås och hälsat på några vänner till henne som jag har träffat tidigare. Det var riktigt mysigt och dessutom åt jag så mycket muffins och chips så jag tror att det hjälpte mig en bra bit på min viktutmaning ;) Nu ska jag lägga mig men jag berättar mer imorgon.

Kramar Emma

Hemteam

Idag ringde hemteam till mig. De som jag ska ta hjälp av för att öva på att komma ut. Var väldigt intressant att de faktiskt kommer hem till mig för att göra en bedömning om jag behöver deras hjälp och på vilket sätt. Jag menar inte ens vuxenpsyk gör ju hembesök. Men det var otroligt skönt och de verkar vara väldigt trevliga så onsdag nästa vecka får jag besök av dem.

I övrigt idag så har jag haft orkester och nu är jag med M och har precis tittat klart på Idol. Nu ska vi dock lägga oss för han ska upp och jobba och det är lika bra att jag hänger på för jag behöver lite mer regelbundna tider. ;)

Ha en bra kväll! 

Kramar Emma

Toppendag

Idag har jag haft en till jättebra dag. Jag blir så glad. Innan jag skulle till psykodrama så var jag jättenervös och jag var så rädd att jag skulle må lika dåligt som förra gången och jag började känna att jag hellre ville stanna hemma. Men jag tog mig dit och det gick så bra. Jag behövde inte gå ut en enda gång för att jag mådde dåligt. När det var klart gick jag och köpte mer garn till min halsduk som jag håller på att sticka.

På kvällen gick jag och tränade och det gick riktigt bra! Nu kommer M så blir det Robinson.

Kramar Emma

Jag var nere på stan idag och köpte garn till min jättegosiga och härliga halsduk som jag håller på att sticka som ska hålla mig varm i vinter. Imorgon är det dags för psykodrama igen. Jag är galet nervös men om man ska se det positivt (vilket jag borde) så är det ju bra förutsättning att det kommer kännas bättre den här gången med tanke på att jag har haft en bra vecka hittills

Förresten läste jag en riktigt bra krönika idag om prestationssamhället som också speglar av sig i bloggvärlden skriven av Julia Thoresson. Hela krönikan kan ni läsa här men här nedan kommer ett litet utdrag.

I bloggvärlden är idealen densamma. Var stark. Prestera. Lyckas. Rädslan för nederlag är ett faktum. Rädslan för att vara skör, sårbar och äkta. Du ska helst vara idealiskt vacker, ha ett framgångsrikt yrke och en lycklig tillvaro som ska "inspirera" unga tjejer till att uppnå samma framgång och pusha sina läsare till detta ”superhärliga” liv. Detta blir för många tjejer en käftsmäll av prestationsångest och misslyckande snarare än en drivkraft. För mitt i detta likgiltiga predikande om ”att vara stark” vilar den allra största svagheten – rädslan för att vara svag ibland.

Flyta på vågen

Idag har jag bara försökt att glida vidare på gårdagens uppsving. Jag har tagit en lång promenad ensam så jag är grymt stolt över det. Jag har även köpt lite garner för jag tänker mig att börja sticka lite. Jag behöver något mer att göra :) Imorgon är det dags för läkarbesök på vpm. Jag ser inte fram emot det faktiskt, jag vill hellre spendera min dag med att göra saker jag faktiskt känner för. Men jag vet att jag behöver det här med, det är bara att det känns så onödigt att sitta och prata, jag behöver göra saker. Men nu ska jag inte vara sådan, det är trots allt bara en timme och det är för min skull. Nu ska jag gå och lägga mig men jag lägger in lite härliga höstbilder från min promenad idag.

Kram Emma

Fantastisk dag

Idag har jag haft en underbar dag från morgon till kväll. Dagen startade med att jag skjutsade syster till skolan och samtidigt skjutsade mig själv till MP. Det var lite spännande i sig för jag fick åka vänstertrafik i rondellen..och nej jag tog inte fel håll av misstag, de höll på att asfaltera ;)

Hos MP kändes det ovanligt bra, jag kände mig lugn och hon tyckte att mina planer på att ta hjälp av en stödperson. Precis som jag har hon känt att jag kan teorin om hur jag ska hantera min ångest men att jag behöver öva i praktiken, regelbundet och inte bara då och då. Efter samtalet åkte jag till gymmet och tränade ordentligt. Det kändes verkligen som om jag hade kraften och orken idag.

När jag kommit hem igen och käkat så ringde goa  Rebecka och frågade om jag ville komma över till henne en stund. Jag som dels brukar ha problem att gå hemifrån och att vara borta struntade i att tänka efter och bara tog på mig skorna och gick till henne. När jag väl var där så stannade jag i nästan 5 timmar och förutom att baka bröd så pratade vi nästan bara. Jag kände mig så avslappnad och glad hela tiden. Helt underbar känsla.

Skrållan som är världens gosigaste katt 

Pannkakan <3

Brödbak

Visst är ni imponerade?

En helt fantastisk dag :)
Kram Emma

Söndag

Idag var det riktigt fint väder på förmiddagen så jag och mamma tog en långpromenad. Det var lite jobbigt men det var ändå skönt att komma ut. Jag har också städat mitt rum, jätteduktig känner jag mig :) Men det känns som det bara blir fler och fler prylar hela tiden, kanske dags att rensa ut lite och sälja/skänka bort lite saker?

Imorgon ska jag till MP och prata lite och så ska jag träna med mamsen. Jag hoppas att jag kan prata lite med MP om att eventuellt ha en stödperson som kan göra lite saker med mig på vardagarna. Det känns lite konstigt men jag behöver liksom "träna" på att komma ut och träna på att exempelvis åka buss. Jag kanske får ta en busshållplats i taget och utöka det allt eftersom och för det behövs regelbunden träning. Jag känner inte att jag riktigt är redo att ta de stegen själv men det är nog också viktigt att det inte hela tiden är med M eller mina föräldrar för det är egentligen kanske lite väl tryggt. Dessutom så känner jag inte riktigt att jag kan be någon lägga ner så mycket tid på mig, då är det bättre att få hjälp utifrån. Jag ska ta upp det i alla fall så får jag se vad hon tycker.

Nu är det dags att sova så jag vaknar upp till en ny och härlig dag imorgon :) Vad tycker ni förresten om ljusen här nedan? Jag bytte färg på dem för att variera lite. Var det finare innan eller nu?

Kram

Innan

Efter

Bästa bloggsidan?

Hej vänner! Jag funderar på om jag ska flytta min blogg till en ny sida för blogger har krånglat väldigt mycket för mig. Har ni några tips på bra "bloggsidor"? De ska helst vara gratis eller i alla fall billiga :)
Kram Emma

Världsliga problem

1. Att tv4 lägger in reklam på helt GALNA ställen i en av de bästa filmerna jag vet "My sister's keeper". 

(Ni måste läsa boken också som är skriven av Jodi Picoult som är min absoluta favoritförfattare)








2. Att jag i brist på annat fick mätta min mage med fryst macka utan smör och ett päron ikväll




3. Att leggings går sönder hela tiden så man måste köpa nya

4. Att blogger är världens värsta när det gäller att ordna layouten med bilder (den här kom till efter att ha kämpat i 2 timmar utan resultat -.-)

Idag kände jag verkligen att jag behövde göra någonting. Jag tycker att det är jobbigt att åka iväg och göra saker men jag blir så fruktansvärt uttråkad och inte mindre ångestfylld av att sitta hemma. Det som är jobbigt är att komma iväg själv och det är svårt att få någon att följa med en. Fasen att jag ska vara så beroende av andra. Det gör det så mycket svårare. När människor har tid för mig och kan "puscha" på mig så mår jag så mycket bättre men när andra har mycket att göra och inte riktigt har tid så sitter jag hemma och kommer inte riktigt iväg.

Men idag har jag lyckats få med M ut på stan ett tag i alla fall. Det behövdes för jag kände mig rejält nere idag. Jag behöver göra lite "normala" saker också. Om det så bara är att gå och titta på saker på stan så betyder det jättemycket. För när det är sådant här väder är man inte så sugen på att ta sina dagliga promenader heller ;)

Bagge igen

Jag skrev ju lite om Anders Bagge som har lidit/lider av panikångest för ett tag sedan och nu hittade jag att han var med i "Efter tio" igen i veckan. Jag kan verkligen tipsa om inslaget, jag känner igen mig i mycket. Även om jag inte brukar hålla i en isbit tills min hand blir blå så har jag andra sätt som får mig att känna att jag har någon kontroll över situationen. Inslaget kan ni se HÄR!

Kram Emma

Jag vill, därför kan jag

Hej alla fina läsare. 

Idag är jag riktigt stolt över mig själv. Jag var på psykodrama igår och jag stannade från början till slut trots att det var fruktansvärt jobbigt stundtals. Jag fick två riktiga ångestattacker och min första reaktion var att göra som jag brukar göra, ringa och be någon hämta mig. Fly från situationen. Men jag gjorde det inte, jag stannade och väntade ut ångestattackerna. Jag vet inte riktigt var den viljan kom ifrån som höll kvar mig men jag kände på något sätt att det var nu eller aldrig, jag måste klara mig själv någon gång. Det var väldigt obehagligt och jag var fullkomligt utmattad efteråt men jag gjorde det. Jag klarade det!

Jag vill verkligen bli frisk och det kommer inte komma av sig själv. Jag behöver lära mig att stå ut och känna att det inte är en katastrof att få ångest och kanske absolut viktigast att det inte är någon annan än jag själv som mår dåligt om jag får ångest. Jag brukar få en känsla att jag ska "spida" oron till alla och därför håller jag den inom mig och undviker hellre saker än att "utsätta" andra för det. Men jag utsätter egentligen bara andra när jag håller mig undan och inte låter dem komma nära. 

Men kom ihåg. Det handlar så mycket om vilja. Viljan är det enda som kan utmana rädslan. 

Kramar Emma

Tankarnas kamp

Jag är svag, jag kommer dö, jag är livrädd, jag klarar inte det här, jag kan inte låta någon se mig såhär, det kommer gå åt helvete

Jag är stark, jag klarar det här trots min ångest, ångesten ska inte få styra mitt liv, alla som är där vet vad det handlar om, det gör ingenting om jag får en ångestattack

Drömmar

Jag tror att jag behöver mer att se fram och jobba emot så jag har gjort en liten lista med (förhoppningsvis) kortsiktiga och långsiktiga mål. De är helt utan ordning och och en del kanske inte är lika realistiska som andra men man kan alltid drömma =)

• Komma tillbaka till socionomprogrammet
• Kunna jobba igen
• Flytta hemifrån
• Åka till norrland och se norrskenet
• Skaffa en hund
• Åka till Varbergs kurort med M
• Åka till Skottland igen
• Gå på krogen
• Åka på solsemester
• Hälsa på vänner i Gbg
• Köpa en tomt och låta bygga min lyxvilla till min framtida familj ;)

Jag kan komma på fler men de här får duga så länge, bra med lite konkreta drömma istället för bara "bli frisk". Vad har ni för drömmar?

Ännu en onsdag

Idag är också en härlig dag med regn och ensamhet men jag har bestämt mig för att göra något bättre av det. Idag ska jag skriva på min inlämning till en kurs jag går och så ska jag öva fiol. Det är alltid bra att kunna styckena när man kommer till orkestern på fredag, dessutom är det roligt att spela.

Imorgon är en stor dag. Jag ska gå på min första "riktiga" psykodramalektion. Jag är skitnervös och ångestfylld men det ska fasen gå. Om jag kommer dit och tycker att det inte är något för mig så kan jag sluta men jag ska i alla fall ge det en chans. Jag behöver ta mig utanför mina murar och gränser för att någonsin bli frisk. Men det är inte lätt, det kan jag lova er.

Kram Emma

Tröökdag

Idag är jag lagom seg. Jag sov alldeles för länge och det är inte så fantastiskt väder. Jag känner inte för att göra någonting alls men ändå känner jag mig galet rastlös. Det är en jobbig situation. Ska nog titta på ett avsnitt Lyxfällan nu, älska tv3 play på trökdagar ;)

Kram

Vecka 3

Nu är det vecka 2 i min viktökning. Vecka 1 var jag sjuk och gick ner ett halvt kilo och igår avslutades vecka två. Lite irriterad blir jag för jag har inte riktigt lyckats gå upp det halva kilot som jag gick ner, men jag vet inte. Det kanske är svårare i starten? I alla fall har jag min nya våg nu och har bestämt mig att gå efter den och den visar lite annorlunda än den jag hade innan (Som jag inte litade på). Den förra vågen visade en startvikt på 58 kg och den här visade en startvikt på 60 kg.

Min viktutveckling är alltså:

Vecka 1: 60,0 kg
Vecka 2: 59,4 kg
Vecka 3: 59,6 kg

Men det är bara att kämpa vidare för att nå min målvikt på 65 kg. Jag börjar med ett riktigt stort lass glass ;)

Imorgon är en ny dag

Av någon anledning har jag känt mig lite nere idag, jag vet inte riktigt varför och antagligen borde jag inte lägga någon större vikt vid det men det känns lite som om jag stannat upp i den positiva utvecklingen. Jag har känt att jag har mått bättre och bättre nu ett tag nu men idag känns det jobbigt. Kanske är det en liten dipp, jag menar utvecklingen går ju inte bara rakt upp. Huvudsaken är att man inte stannar i känslan för länge när det känns lite sämre. Imorgon ska jag gå och träna med mamma så kanske kan jag träna bort olustkänslan. Sedan på eftermiddagen är det dags för ett seminarium med en kurs som jag går: spädbarnspsykologi. Känner mig lite stressad för jag har en tendens att göra allt i sista stund och även denna gången.

Nu är det dags att sova så jag orkar göra vad jag ska imorgon
Många kramar Emma

Anders Bagge

Jag letade lite på internet för att jag fick veta för ett tag sedan att Anders Bagge har lidit av panikångest. I flera år har han känt sig låst i sitt hem och sin studio och vändpunkten kom när han vågade tacka ja till Idol. Jag tycker att det är bra när "kända" personer går ut med att de har haft psykiska problem för det tror jag skapar en annan syn på det. Man behöver inte vara psykiskt "störd" för att man har psykiska besvär. I alla fall så hittade jag ingen jättebra intervju men jag hittade den här där han pratar lite om panikångesten men där han kritiserar BWO med orden: "Det är det sämsta jag vet. Jag tycker det är sånt ihopsatt koncept, gör riktig musik för fan." 

Bildkälla: aftonbladet.se

Intervjun gjordes 2008 men det är lite roligt nu med tanke på att han sitter med Alexander Bard i Idol-juryn ;)

Föräldrafritt

Idag har mina föräldrar varit borta och eftersom jag har lite separationsångest tycker jag alltid att det är lite jobbigt när folk är mer än en halvtimme iväg men det gick bra och jag kände mig okej. Men inget lugn håller i sig för evigt. På eftermiddagen märkte vi att min systers fötter hade svullnat upp under stortån och hon hade utslag på ovansidan av fötterna. Efter att vi hade ringt 1177 så bestämde vi oss för att åka in till akuten. Jag tror att jag mådde absolut sämst av oss två för :

1. Jag hatar sjukhus och tycker det är jätteobehagligt att vara där
2. Jag blir jätteorolig för småsaker
3. Jag får panik av oförutsedda händelser
4. Jag gillar rent allmänt inte att åka hemifrån och speciellt inte då någon kan komma och hämta mig om det skulle gå åt helvete

Ja, jag vet. Jag oroar mig för mycket, men jag fick ta mig i kragen och åka iväg med henne. Efter ca. 2 timmar på akuten får vi reda på att det antagligen är nässelutslag av förkylningen och att hon ska ta en allergitablett och komma tillbaka om fötterna skulle bli lila eller blåa. Så nu är det enda jag hoppas på att fötterna ska hålla sig normalfärgade så jag slipper kasta mig iväg mitt i natten också ;)

Ledsen?

Inte denna gången, men fasen vad det svider ;) 

Nu på kvällen har jag myst med M och syskonen framför "Fångarna på fortet" och vi lagade hamburgare till middag. Inte helt fel att äta men desto jobbigare att hacka löken. (Därför jag alltid ger den uppgiften till M om jag kan, men säg inget till honom) ;) Nu är det dags att sova dock.

Godnatt och sov gott!
Kram Emma

Psykodrama

Igår var jag på en introduktion för psykodrama. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska gå på det men det var väldigt intressant att höra vad de hade att säga. Vi testade på lite övningar och jag fick verkligen en insikt: Jag är fruktansvärt elak mot mig själv. 


Genom att sätta ut tre lappar på golvet där den ena var Emma, en var kontrollen och den tredje rädslan insåg jag hur splittrad jag är. Jag fick förklara vad "kontrollen" sa till mig och vad "rädslan" sa till mig varje dag och sedan fick jag ställa mig på "Emma" och gruppledarna ställde sig på kontrollen och rädslan och upprepade precis det jag hade sagt innan och sa det medan de tittade på mig. Det var hemskt att se det så konkret och jag kan inte fatta hur jag har kunnat vara så mot mig själv. Inte konstigt att man mår dåligt när det är någon som hela tiden säger åt en hur värdelös man är. Som jag beter mig mot mig själv skulle jag ALDRIG bete mig mot någon annan. Det var en värdefull insikt.

Från och med idag så ska jag börja vara snällare mot mig själv. Det är inte lätt att bara ändra tankesätt men det behövs. Till ikväll ska jag ha kommit på 10 bra saker med mig själv som inte är prestationsrelaterade. Det blir dagens läxa - till er med :)

Kramar

Effektiv dag

Idag har jag gått på promenad med Becka i solen och det var jättemysigt. När vi kom tillbaka fick hon mig att sätta igång och städa i mitt rum. Jag behövde bara en liten spark i baken så nu är det jättefint =D
Det är så svårt att ta tag i vissa saker men när man bara gör det så fattar man inte varför man har skjutit på det så länge.

Lite produktplacering men den här är så fantastiskt god.
Perfekt om man ska gå upp i vikt 

Sedan på kvällen var jag och handlade mat med mamma. Det blev en massa feta saker som delikatessyoghurt, grädde, chokladdryck och bullar. Ska man gå upp i vikt så ska man haha. Lite extra smör och grädde i maten ska det bli. Hoppas bara jag inte vänjer mig för mycket, då kanske det blir svårt att sluta sedan ;)

Mat och promenader

Idag har jag ätit en riktigt ordentlig frukost. En macka mer än jag brukar- allt för att öka lite i vikt. Men det är ju inte bara maten som är viktig. Om man är ordentligt underviktig bör man inte träna för att varje kalori man får i sig är jätteviktig, men jag som ändå är normalviktig (om än på den undre gränsen) blir bara mer hungrig av att träna eller gå promenader så idag blir det promenad i solen med Rebecka :)

Vi hörs senare! Kram Emma

Pannkakan ;)

Idag kom Becka och hälsade på mig. Hon är så fin! Vi har jätteroligt ihop men hon förstår mig verkligen också. Hon märker verkligen när inte allt är bra eller när jag känner mig osäker. Det är okej att inte vara på topp med henne och hon är inte rädd för att fråga hur hon ska agera om jag mår dåligt. Det är verkligen skönt att känna att man kan slappna av och att hon tar mig som jag är :) Hon har också en blogg som ni kan läsa HÄR!

Annars försöker jag jobba på min viktuppgång men tyvärr tappade jag ett halvt kilo i förra veckan under tiden jag var sjuk istället. Men det är bara att ta nya tag och det har jag gjort idag med en massa glass, mycket gott. Nu blir det fotboll för mig! Puss på er!

Andreas Johnson

Jag visste inte att Andreas har haft panikångest förrän jag såg det här idag. Psykiska problem finns lite överallt.

Idag har jag varit hos MP och pratat. Jag vet inte varför det blir så fruktansvärt jobbigt när jag ska dit. Men det är klart, när man gör sitt bästa för att hålla borta ångesten kanske det är så trevligt att prata om den. Men jag klarade att åka dit själv och det gick bra att prata också. Nu är jag väldigt trött dock så jag ska vila lite innan det är dags att ta nya tag :)

Kram!

Mys med M

Igår var jag med M hela dagen. Eftersom jag har varit sjuk så bestämde vi oss för att mysa lite extra. På förmiddagen var vi på och kollade lite i affärer och jag köpte en våg eftersom jag inte har en våg som jag litar på. Eftersom jag håller på med min viktutmaning är det bra att ha rätt siffror ;)

                                     På stan 

På kvällen bjöd hans föräldrar på lyxmiddag och sedan tittade vi på film. Sent på kvällen tog vi en promenad och det var sådär riktigt mysigt och stjärnklart. Vi passade också på att ta lite kost på glöden som var kvar efter att grannskapet hade eldat tidigare.

/Emma

Våga vittna?

I det stora hela tycker jag ofta att jag blir bra behandlad av människor när jag berättar om min sjukdom men jag har definitivt mött på människor som inte alls förstår och tycker "att det väl bara är att ta sig i kragen". I veckan pratade jag nog med den värsta av de personerna. 

Förra hösten bevittnade jag en misshandel på Göteborgs station. Eftersom jag skulle hinna med en buss hann jag inte stanna kvar till polisen kom och det var många där som tog hand om honom men när jag kom hem ringde jag polisen och lämnade mitt vittnesmål. Runt jul började jag må dåligt och en bit in på vårterminen fick jag hoppa av skolan för att jag inte orkade med den och sedan gick det bara nedåt. I maj fick jag en kallelse om att jag skulle vittna i Göteborgs tingsrätt i oktober. Eftersom jag då mådde väldigt dåligt ringde jag till tingsrätten och sa det och frågade vad jag skulle göra. Hon sa då åt mig att höra av mig i september igen för att se hur det var då och föreslog också att man kan vittna via telefon.

Nu i september ringde jag igen och bad att få vittna via telefon och fick förklara min situation. Hon jag pratade med behövde ha ett godkännande från bland annat domaren men det lät som om det inte skulle vara något problem. Hon sa även att hon skulle ringa tillbaka och meddela om beslutet. När det var två dagar kvar till rättegången kom jag på att ingen hade ringt tillbaka och ringde då för att bekräfta att allt var okej med det planerade telefonvittnesmålet. Kvinnan jag pratar med då ber att få ringa upp när hon har tittat efter men dagen efter ringer en man upp istället.

Han säger att min ansökan inte är godkänd och att jag måste komma ner till Göteborg imorgon och vittna. Jag försöker först ganska lugnt förklara för honom att det inte går. Ingen kan följa med mig och jag har inte åkt kollektivt på nästan ett halvår, att jag har panikångest och har svårt att ens ta mig hemifrån. Han lyssnar inte ens utan säger bara att jag MÅSTE komma och vittna och att det är ett lagbrott att strunta i det. Då får jag total panik och försöker bara få honom att förstå att det inte går. Då börjar han hota med att jag kan få betala vite eller hela rättegångskostnaderna eller att polisen kan komma och hämta mig i mitt hus om jag väljer att strunta i det. VÄLJER att strunta i det?? Ja, jag VÄLJER verkligen att strunta i att sätta dit 3 killar som har misshandlat en stackars kille. Jo, sådan är jag, jag tycker att det är trevligare att stanna hemma. 

Nu blir jag arg över det men då fick jag total panik. Jag fick bilder av att polisen skulle komma och släpa mig till rättegångssalen eller att jag skulle få en räkning på 200 000 eller vad fasen det kan kosta att ordna en rättegång. Det är verkligen bästa taktiken att skrämma en person med panikångest för att få den att göra som man vill. Hela den dagen var helt overklig och jag kände mig så orättvist behandlad. 

Jag sov högst 3 timmar den natten och morgonen efter ringde jag åklagaren som var den som hade avslagit min förfrågan om att få vittna via telefon. Att prata med honom var som att ett ton stenar släppte från mitt bröst. Han hade avslagit min ansökan för att jag inte hade skickat med ett sjukintyg och att det är många som bara inte vill vittna för att det är obehagligt. (INGEN av de jag hade pratat med hade sagt något om ett sjukintyg) Jag förklarade för honom att jag har varit målsägande innan och vet hur det går till och att mina problem inte alls har med det att göra och att jag kan skicka in ett sjukintyg så snart jag har fått tag på min läkare. Han ville givetvis att jag skulle komma men han sa att jag inte skulle göra något som kunde få mig att må sämre heller. Om jag skickade in ett sjukintyg skulle jag givetvis inte få betala något och att poliser bara kommer om man har missat flera rättegångar i rad utan giltig anledning. Hela saken löste sig med att jag inte ens behövde vittna för att de hade tillräckligt många vittnen för att fälla killarna ändå. 

Snacka om olika bemötande man kan få och jag undrar vad det var för (ursäkta men) totalt korkad person som jag pratade med först. Man ska inte behöva känna sig kriminell när man har gjort en insats och gått med på att vittna. Det är ju helt galet. Hela den här grejen gör mig tveksam på om jag ens skulle anmäla mig som vittne igen om jag såg något och så kan det inte vara. Vittnar ingen fungerar inte rättssystemet eller samhället för den delen.

 Men de kan verkligen lära sig att ta bättre hand om sina vittnen

/Emma

Frisk! (typ)

Idag har jag mått mycket bättre och orkat pallra mig ner till stan och träffa M. Det var riktigt skönt att komma ut lite, det är så tråkigt att bara sitta hemma. Det blir ett kort inlägg ikväll men som kompensation för det får ni ett längre inlägg imorgon om det värsta jag har varit med om den här veckan i alla fall ;) Vi hörs!

Kram Emma

Mums!

Det finns bra saker med att försöka gå upp i vikt . Vad sägs om varm choklad med vispad grädde, inte helt fel va? Har ni några tips på andra fettbomber? ;)

Jakten på lycka

Än en gång har jag sett på "Efter 10" och än en gång kan jag känna vad jag tycker är nya hetsen: Jakten på lycka. Älska dig själv som du är, hur du än ser ut, vad du än äter (så länge du har ett bra jobb, en positiv inställning och en chanel-väska). Det känns som något slags krav att hitta och "förverkliga" sig själv. Det är klart att man inte vill må dåligt och sitta i en sits där man inte är nöjd men jag tror på något sätt att man måste låta det ta sin tid och alla tidningar och bloggar som visar upp "hur du blir nöjd med dig själv på 3 minuter" (okej, kanske inte riktigt så men ändå) känns stressande i sig.

Vad händer med de som har svårt att hitta sig själva?

Programmet kan ni se HÄR!

Finbesök

Såg nu att jag har haft  finbesök i bloggen, roligt värre. ;) Spiderchick är en av mina absoluta favoritbloggare. Hon är fantastiskt rolig och härlig och ni kan läsa hennes blogg HÄR!

Uttråkad

Jag är fortfarande sjuk idag. Jättetråkigt. Jag vill bara göra någonting, ta promenad i solskenet eller shoppa men jag orkar inte. Man blir så trött! Jag ska i alla fall gå och se om det finns något att baka. Det skulle ju passa med kanelbullar med tanke på att det är kanelbullens dag :D  Ska ni äta kanelbullar idag?

Kramar

Första dagen

Idag är det första dagen på min vikutmaning. Jag vägde in mig innan frukost och ligger nu på 58 kg. Jag ska alltså upp till 63 inom 10 veckor är planen. :) Dock har jag blivit sjuk nu och ni vet alla att det inte är så lätt att äta när man har feber och mår allmänt dåligt. Men jag ska göra mitt bästa i alla fall! Förhoppningsvis frisknar jag till under veckan.

Många kramar Emma

Är ni redo?

Imorgon börjar min viktutmaning. Är ni redo? :)

Räfven

Igår spelade vi med Räfven på Fyren. Det var riktigt kul. Känns som det var länge sedan jag njöt så mycket av att stå på scen. Jag menar jag älskar ju att stå på scen i vanliga fall men den senaste tiden har det varit riktigt jobbigt. Känns skönt att det är tillbaka om så bara för en stund :)

Idag ska jag träffa goa Emelie en stund. Ska bli mysigt värre!

Kramar

Dimma

Jag tycker att det är vackert med dimma. Dock är det lite läskigt, blir lite spöklikt om man går ensam hem på kvällen. Men det blir väldigt fina bilder ;)