Translate

söndag 31 juli 2011

Besök hos syster

Sötaste hårbollen i stan 
Idag har jag varit på besök hos syster och hennes man. Vi firade hennes namnsdag med lite tårta och myste lite. Jag myste med deras goa kanin ockå, så söt är han lille Rufus. Eller vad säger ni? :)

Det har varit lite jobbigare än vanligt de senaste dagarna, men jag har ändå gjort saker. Jag tror att det kan bero på medicinökningen, även om det är en liten ökning så kan man känna av det. Men det är inte att jämföra med när jag ökade venlafaxin, då mådde jag piss! Verkligen..

Men de här dagarna har inte varit så farliga. Lite extra jobbiga men helt överkomliga. Igår var vi på stranden och jag plockade dessutom min enda jordgubbe som har klarat sig från torka och fåglar. Den var hur god som helst. Nedan kommer lite bilder.

Många kramar Emma

Min jordgubbe, nu uppäten

Havet <3

fredag 29 juli 2011

Fredagsmys

Idag har jag varit hos min läkare på vuxenpsyk. Det gick bra och hon var nöjd med mig, jag kämpar på. Med tanke på att jag knappt klarade av att komma dit för lite mer än en månad sen och grät under hela samtalet i princip så kan jag förstå att hon tycker att det är bättre nu ;)

Jag mår såå mycket bättre sedan jag bytte från venlafaxin till cipralex men den största skillnaden är jag själv. Jag undviker inte saker på samma sätt nu, jag försöker och jag lyckas ofta och klarar av mer än jag tror. Det gör mig gladare för man blir inte gladare av att bara sitta hemma vid tv:n eller datorn, även om det känns som det är det bästa för stunden.

Jag ska i alla fall höja till 15 mg cipralex för även om det känns bättre så kan jag nog få mer hjälp med ångesten. 15 mg är dessutom ganska lite om man tänker på att jag åt 40 mg ett tag. I övrigt så har jag haft en bra dag och här nedan kommer lite härliga bilder från dagen :) Kramar

Jag och M tog en promenad i stan och åt lunch på thaibuffé




Blommor från min rabatt. Mina gladiolus börjar slå ut :)



Spelade kubb mot M och lillebror. De blev utklassade såklart ;) 

Haha, bus med brorsan ;) 

torsdag 28 juli 2011

Afrikas Horn

Idag har jag skänkt 100:- till Rädda Barnen för att hjälpa svältens offer vid Afrikas Horn. Det är hemskt att se och det är ett riktigt akut läge. Saker som svält som inte sker lika plötsligt tenderar att få mindre pengar än vad folk skänker vid akuta katastofer, men det behövs definitivt lika mycket.

Jag skänker ganska ofta pengar, jag liksom väljer mellan en klänning eller människoliv och då brukar människoliv vinna. Jag vet att man inte kan göra allt och jag behöver också mina pengar men man kan göra lite. Skänk en liten summa vet ja, det går att skänka från 10:-. Det är inte ens en halv godispåse ;)


Röda korset: Sms:a AKUT TORKA till 72900 kronor för att skänka 100 kronor. Sätt in ett bidrag på privatgiro 900800-4 och bankgiro 900-8004 ange TORKA. Skänk en gåva online påwww.redcross.se.
Unicef: Sms:a Liv till 72900 och du skänker 50 kronor. Sätt in ett bidrag på plusgiro 902001-7 eller bankgiro 902-0017 och ange AFRIKAS HORN. Skänk en gåva online påwww.unicef.se
Rädda barnen: Sms:a 10KATASTROF till 72950 för att skänka 10 kronor. Sms:a KATASTROF till 72950 för att skänka 50 kronor. Sms:a BARN till 72950 för att skänka 200 kronor. Sätt in ett bidrag på bank- och plusgiro 902003-3 ange KATASTROF.
Läkare utan gränser: Sms:a LIV till 72970 så skänker du 50 kronor. Sätt in ett bidrag på postgiro 900603-2 eller bankgiro 900-6032. Märk talongen AKUTINSATSER.  Skänk en gåva online på www.lakareutangranser.se.
Plan Sverige: Sms:a KATASTROF till 72910 så bidrar du med 50 kr. Sätt in valfritt bidrag på postgiro 90 07 31-1 eller bankgiro 900-7311. Märk insättningen med KATASTROF.
SOS Barnbyar: Sms:a SOSHJÄLP till 72930 så bidrar du med 150 kronor. Sätt in valfritt belopp på postgiro 900229-6 och ange ÖSTAFRIKA. Skänk en gåva online på www.sos-barnbyar.se och välj ändamålet KATASTROFFONDEN.
Radiohjälpen: Sms:a 50, 100 eller 200 till 72 999 så skänker du en summa motsvarande den du skriver i sms:et, eller betala till plusgiro 901950-6 eller bankgiro 9019506.

Fel att sörja med Norge?

Det har varit mycket sorg och många som har känt med de som har drabbats i Norge på sista tiden. Självklart tänker en del, men många har satt sig emot och tyckt att det har varit fel att det har fått så mycket uppmärksamhet med tanke på hur mycket som händer i resten av världen. Men är det fel? Jag tycker inte det.

Det sker så mycket i världen, det är hemskt men det är naturligt att inte kunna ta in allt lika mycket. Skulle vi känna lika mycket varje gång det händer något hemskt i världen skulle vi inte kunna stå på benen. Oslo ligger 30 mil från Göteborg, det är 20 mil närmare än Stockholm. Är det något som känns så är det saker som sker nära en, saker som sker på ställen som liknar det samhälle man själv lever i. Det är kanske är hemskt men det är naturligt att känna så. Dessutom känner man ofta folk som känner någon som drabbats på ett eller annat sätt vilket gör att det blir ännu verkligare. 
Bildkälla: gp.se

Missförstå mig inte nu, jag tycker absolut inte att de oskyldiga människor som har drabbats på något sätt är mer värda än de oskyldiga människor som drabbas i Afghanistan eller någon annanstans där sådana här händelser är vanligare. Jag tycker bara att det är helt förståeligt att vi reagerar som vi gör och jag tycker inte att det är fel.  Vi får bara se till att inte glömma resten av världen, eller vad säger ni? 

tisdag 26 juli 2011

IKEA, glass och mys

Hallonglass med varma hallon :)
Nu är jag hemma igen efter att ha bott hos M i några dagar. Igår var vi på IKEA och det gick faktiskt väldigt bra. Jag har alltid gillat IKEA. Jag tycker det är mysigt att gå dit. :) På kvällen tittade vi på en film, inte världens bästa men sällskapet var desto bättre. Dessutom gjorde M sin berömda hemmagjorda glass så det var riktigt smarrigt.

Idag var vi nere på Freeport och tittade på alla möjliga saker. Jag fastade totalt för en massa fin inredning på HEMMA-butiken. Jag längtar tills jag har en egen lägenhet att inreda :)
 
En massa fina lådor till allt möjligt
Tavlor med fina budskap

Det var länge sedan jag visade en bild på min rabatt. Antagligen bara jag som bryr mig men jag är lite stolt över den. Det växer som bara den :)


Kramar Emma

söndag 24 juli 2011

Hos M

Nu är jag hos M och vi har precis sett "Love and other drugs". Det var verkligen en Emma-film. Rolig, sorglig och vacker. Perfekt ;) Innan filmen lagade vi mat. Ser ganska gott ut va?

Nu lyssnar på Adele. Hon är grym och har fantastiska låtar. Someone like you är helt underbar. Lyssna!

Nu ska jag mysa med min underbara kille.

Sov gott! Kramar Emma

Middag hos Maria

Igår var jag hos faster Maria och Torbjörn och åt middag på kvällen. Det var riktigt trevligt och mysigt faktiskt. Matsituationen i sig skapar mycket ångest, antagligen för att jag har haft ätstörningar innan. Det i kombination med att jag inte är hemma kan vara väldigt jobbig, men det gick faktiskt jättebra. Jag kände att det blev jobbigt några gånger och då gick jag ifrån bordet en liten stund och samlade mig och sedan var det bara att gå tillbaka. Det är skönt att vara med människor som förstår min situation för då är det ingen som undrar eller ifrågasätter. Trevligaste kvällen på länge :)
Torbjörns "extra allt"-tårta

Glad tjej :) 

Innan har jag undvikit att åka någonstans på kvällen för att jag oftast mår bättre på förmiddagen men jag har bara lagt alla de tankarna åt sidan. Man kan komma på 100 anledningar att undvika saker, men då kommer det aldrig bli bättre. Det hjälper inte mig i min ångest att bara göra saker när jag mår bra.

Sedan har jag infört en ny regel för mig själv. När jag får en fråga om jag ska följa med någonstans ska jag ta ett beslut om jag ska göra det inom en timme. Om jag bestämmer mig för att inte göra det så håller jag mig till det, men i de flesta fallen ska jag givetvis försöka.Men den oron och otryggheten det skapar när jag inte har tagit något beslut ät förödande. Jag bara förstör för mig själv. Har jag tagit ett beslut om att jag ska följa med någonstans kan jag förbereda mig för det och har jag bestämt att jag ska stanna hemma (kanske ensam) kan jag förbereda mig för det.

Innan har jag ofta svarat: "Vi får se hur jag mår sedan". På det sättet trodde jag att jag "skyddade" mig från att behöva göra något om jag mådde dåligt men det har bara gjort att jag har känt efter mer. Och att känna efter när man lider av paniksyndrom är ingen bra idé ;)

Nu på eftermiddagen ska jag testa att flytta in hos M ett par dagar. Jag är lite mindre beroende av hemmet sedan jag har varit i Eskilstuna så jag vill inte att det ska komma tillbaka, därför passar jag på att göra saker nu med en gång :)

Kramar Emma

lördag 23 juli 2011

Norge

Idag är en sorgens dag för Norge. Det är helt ofattbart när man tänker på vad som har hänt. Jag skänker mina tankar till alla som har drabbats direkt eller indirekt. Igår agerade en gärningsman mot demokrati och mot människors lika värde. Han inkräktade på känslan av trygghet i landet och sköt ihjäl unga människor som höll på att bli en stor del av Norges framtid.

Det gör mig arg men mest blir jag bedrövad. Kanske är det bara en persons galna tankar som har orsakat just det här men det finns så mycket motsättningar i världen. Är vi inte alla människor? Man kan inte skylla på en religion eller människor i speciella delar av världen. Det finns extrema grupper av allt och det är de man måste kämpa mot.
Idag har jag haft en riktig bra dag. Jag har varit och hämtat min kamera som har varit på lagning och handlat mat. Jag och Anton har haft "halv åtta hos mig" ikväll. Jättemysigt. Kommer lite bilder nedan på vår smarriga måltid ;)
Förrätt: Krutonger och vindruvor (totalimproviserat haha)

Huvudrätt: Spenat och baconpaj

Efterrätt: Hallonpaj med vanlijsås
(med  färska hallon från vår trädgård :) )
Senare på dagen sjönk väl humöret lite när jag fick höra om vad som har hänt i Norge. Det är hemskt och jag lider med alla som drabbats ikväll. 

Men i alla fall så känner JAG mig bättre efter den här resan. Jag känner mig starkare och jag har hittat en kämpaglöd som jag nästan har glömt av att jag hade. När jag går med på att jag inte klarar av att göra saker p.g.a. ångesten så låser jag mig själv. Ibland behöver jag göra större saker för att ta mig ur den låsningen. Då känns inte de mindre utmaningarna lika stora sedan. 

Kramar Emma

torsdag 21 juli 2011

Hemma igen

Idag har vi åkt hem från mormor och jag klarade även det. På vägen hem stannade vi i Linköping hos min farbror och mina goa kusiner. Jag var väldigt ångestfylld så jag var kanske inte världens bästa sällskap men det funkade. Jag fick dock en jobbig ångestattack där, men jag är inte säker på att den bara var negativ. Efter den så vaknade jag till lite och blev lite klarade i huvudet.

Det känns som om jag kan klara mer efter den här resan. Jag har klarat mer än jag trodde att jag skulle klara och det känns skönt att veta. Nu känns det inte lika oöverkomligt att åka in till Göteborg till exempel.  Det är en skön känsla. Jag känner mig starkare, jag hoppas att det håller i sig. 

Nu är jag galet trött så nu ska jag sova
Godnatt!
Kramar Emma

onsdag 20 juli 2011

Sista dagen i Eskilstuna

Idag har jag plockat ännu mer bär och varit nere på Tuna park en stund. På eftermiddagen kastade jag, Anton och pappa pil. Det var hur kul som helst, vi var helt värdelösa men det var lite nostalgi för vi gjorde alltid det när vi var här när vi var mindre ;)


Imorgon bitti blir det hemresa, man kanske skulle kunna tro att det känns skönt för mig men det gör det faktiskt inte. Jag hade gärna stannat här ett tag till, jag har haft det kul här. Inte mindre ångest än hemma men inte särskilt mycket mer heller.

Sedan är jag nervös för resan också, jag tycker att det är jättejobbigt att vara mellan två "säkra" ställen. Resan till ställen är oftast jobbigare än att vara där för mig. När jag var mindre så räckte tanken med att jag var på väg hem för att jag skulle känna mig trygg men så är det inte längre. Faktum är att det inte känns bättre att åka hem än det kändes att åka hit. Men men, jag klarade hitresan så jag klarar väl hemresan också. Det ska i alla fall bli härligt att träffa M igen. Jag har saknat honom <3

Nu ska jag packa det sista!
Kramar Emma

Messmör i sängen?

Inatt hade min kära lillasyster intressanta tankegångar i sömnen.

Jag vaknar vid 3 på natten av att Erica petar på mig och mumlar något.
J: Ha?
E: mummelmummel
J: Gnisslade jag? (Jag brukar gnissla tänder på natten)
E: Nej! (sätter sig upp, märkbart irriterad) Messmör! Ramlar ner från bordet och ner på golvet!
J: Intressant...
E: Aa (lägger sig ner, drar täcket över huvudet och "somnar")

Ibland har man drömmar med så stor betydelse ;) Men kul hade jag i alla fall, haha!

tisdag 19 juli 2011

Trädgårdsrensning och bärplockning

Idag hjälper vi mormor att få fint både i huset och utanför. Jag har varit och rensat hela rabatten nu, en massa tistlar som jag har stuckit mig på. Nu ska jag ut och plocka mer bär för annars blir de förstörda. Mormor kommer inte ner med rullatorn dit.

Jag älskar förresten min klänning som jag beställde när den var dress of the day på bubbleroom. Det är den här blåa till vänster. Originalpris 399:-, jag fick den för 199:-  :)

Man får ofta små premier med när man beställer från bubbleroom och jag insåg att jag kanske har beställt rätt mycket på senaste tiden med tanke på hur många likadana mascaror och läppglans jag har haha.

Nu ska jag ut och jobba igen!
Ha det fint.
Kramar

måndag 18 juli 2011

Klimatförändring

Usch, jag har verkligen ingen trevlig dag idag. Jag kämpade mig ner till stan en stund och det gick helt ok även om det var jobbigt. Men så sa mormor en sak som jag funderar på om det kan stämma.

Hon sa att det är tredje dagen efter att man har åkt någonstans som man känner av klimatförändringen och blir trött. Det är intressant eftersom alla vi är fruktansvärt trötta idag och eftersom jag har problem med overklighetskänslor så kommer dessa mycket lättare när jag är trött. Så det kanske är därför jag mår som jag gör idag. Men jag vet inte.

Någon annan som har hört talas om att det skulle vara så?

Kram Emma

Morgonångest

Det värsta är när jag vaknar med en massa ångest. Oftast är det på förmiddagen jag brukar må som bäst så därför är det sjukt jobbigt att vakna och känna att den redan är där.

Idag vaknade jag med en massa ångest och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Jag känner bara för att lägga mig igen och gömma mig men jag vet att det inte är ett bra sätt. Jag känner mig sjuk trots att jag antagligen inte är det. Mina negativa tankar kommer upp också. Jag brukar tänka att hela dagen kommer att bli hemsk och att jag bara ska stå ut tills jag lägger mig igen, men det är inte rätt.

Många dagar när jag har haft en hemsk morgon så har det vänt och jag har fått en helt fantastisk eftermiddag eller kväll. Det jag inte ska göra är att sitta inne och låta ångesten styra mig, då blir det aldrig bättre. Det är när det är som svårast som det är viktigast att kämpa. Jag kan inte bara kämpa när jag har "bra dagar", det är ingen utmaning.

Så, upp på hästen igen ;)
Kram Emma

söndag 17 juli 2011

Liten uppdatering

Idag har jag och syskonen hjälpt mormor i trädgården. Det var sannerligen en del att rensa bort. Men så är det om man har stor trädgård, det finns plats åt mycket goa bär i alla fall :)
Krusbär och vinbär 
Nu sitter jag och tittar på fotbollen, oerhört spännande. Vilka hejar ni på? :D 

Kram Emma


lördag 16 juli 2011

Hos mormor

Nu är jag uppe hos mormor i Eskilstuna. Jag tycker att det är jobbigt att resa så därför var det en stor utmaning. I och med att det har varit nästan omöjligt för mig att ta mig 2 mil till Göteborg så är 40 mil ganska bra jobbat. ;) Det jag gjorde var att jag bestämde mig, jag fick bara acceptera att jag både kunde dö och att jag kunde svimma. Men skulle det hända hade det lika gärna kunnat hända hemma. Det har inte fungerat att tänka att det inte kommer hända något, för kommer paniken så tror jag det i alla fall. Det är när man är inne i den fullständiga paniken som man får ägna sig åt att försöka övertyga sig själv om att det inte kommer hända något farligt.


Men det gick ganska bra faktiskt ändå, det var jobbigt men 75% av resan var ändå ganska behaglig om än lite nervös. På vägen stannade vi och fikade i Hova på ett mysigt konditori. De hade riddarspel där precis den här dagen så den lilla byn var full med folk, många var fina och utklädda =)

När vi väl kom fram var det jobbigt och kändes konstigt att inte vara hemma, men jag vande mig ovanligt snabbt och nu känns det riktigt bra att vara här i huset. Vi började med att spela fia också så det känner jag mig hemma. Det måste man göra, det är tradition att slå mormor i fia :D

Idag har vi hälsat på morfar på kyrkogården, kära morfar <3  Sedan åkte vi till Hälleforsnäs och Lager 157. Där fikade vi och handlade lite. Det blev en klänning för mig men jag ångrar nästan att jag inte köpte en skitsnygg jacka som jag hittade också.. jag vet inte, vi kanske får åka tillbaka och köpa den ;)

Nu på kvällen har vi käkat godis och plockat en massa bär åt mormor så hon kan göra goda pajer, sylt och saft haha! Nej, men nu ska jag vara social igen.


A tycker att det är roligt att bädda, haha ;)
Älskade morfar <3

Ha det bra! Kramar Emma

torsdag 14 juli 2011

Oasmöte - välkomna manliga präster och heterosexuella

I dagarna har svenska kyrkan ordnat något slags samprojekt med andra religoner skulle man kunna tro på beskrivningen på oasrörelsens hemsida: 
 "Oasrörelsen har sin grund i evangelisk luthersk tro och vill tjäna Svenska kyrkan med en öppenhet mot andra samfund."
So far so good, men jag tycker att det verkar som föreläsarna på det här mötet har väldigt speciella åsikter som mer drar åt någon slags bokstavstrogen kristendom. Exempelvis har de inga kvinnliga präster som predikar "av respekt för de föreläsare som är emot kvinnliga präster". Känns inte så "öppet".

Sedan läste jag i tidningen idag om huvudföreläsaren för dagen, Graham Dow som påstår att onda andar tar sig in i kroppen om man syndar på sådana sätt som att ha oral- eller analsex.

"Hur ska homosexuella par göra då?" tänker jag men Graham har en plan för det också.
"Människor av samma kön som känner dragning till varandra bör leva tillsammans i celibat, som bröder och systrar"
Är det någon mer än jag som tycker att det känns som väldigt förlegade åsikter som inte hör hemma på 2000-talet?

I alla fall ska väl alla ha rätt att utöva sin religion men jag gillar inte när det drabbar andra människor. De ska väl förhålla sig till mänskliga rättigheter som alla andra. Ska man behöva leva helt annorlunda för att man har en annan sexuell läggning eller ska man inte ha rätt att predika för man har ett annat kön?

Jag tycker det är fel i alla fall så jag kommer inte stödja rörelsen med att medverka även om det lät ganska bra med att bjuda in andra religioner. (om de nu har gjort det).


Hoppas alla heterosexuella och manliga präster har en trevlig stund tillsammans i alla fall.
Kram Emma

onsdag 13 juli 2011

Sitter och tittar på fotbolls-VM nu. Ganska spännande, eller hur? I alla fall tänkte jag ta halvlek till att blogga lite ;)

Idag har jag skrapat och målat lite fler utemöbler. Det håller på att bli riktigt fint. Bara översidan på bordet kvar nu :)

Mina andra små projekt går också bra. Det växer hur bra som helst i min rabatt nu. Jag önskar att jag kunde blomma lika snabbt..

                                                                               



                                                                               
                                                                                        Jag fick ett trevligt samtal av en kompis idag också. Även om jag själv har svårt att ta initiativ ibland så är det så roligt att höra av vänner. Jag blir på så mycket bättre humör. Jag får se till att bli bättre på att höra av mig även om jag mår dåligt. Jag vill inte besvära bara. Det känns som jag drar ner alla andra när jag mår dåligt. Jag vet...negativt tankesätt, får ändra på det. ;)

Nu är det för spännande i matchen för att jag ska kunna blogga mer. Lägger in ett par bilder från när jag och M spelade minigolf i måndags. Sedan blir det att titta på matchen ordentligt igen.


Kramar Emma

tisdag 12 juli 2011

Seg morgon

Idag är en sådan dag som jag har vaknat med ångest. Visst att jag brukar ha lite ångest men för det mesta brukar ångesten ändå vara ganska lindrig på morgonen/förmiddagen. När jag vaknar såhär känns det som hela dagen är förstörd. Jag vet att jag inte ska känna så för det går alltid att förändra med fasen vad jobbigt det är. Jag tänker bara på att jag borde åka någonstans, göra något men då ökar pressen och så känner jag att jag bara får mer ångest.

Fasen, jag måste kunna acceptera ångesten och göra saker en dag som den här också men det är så jäkla svårt. Jag känner att jag bara vill gå och lägga mig igen. Jag vill verkligen bara bli frisk men jag vet också att jag måste kämpa för det. Ibland önskar jag bara att stegen framåt kunde vara lite större och tydligare.

Men men, jag får acceptera de här dagarna med och göra vad jag kan. Kanske ska ta en liten promenad eller städa rummet en gång för alla. Det är inte så fint just nu haha.

Hoppas att ni får en fin dag och att min bara blir bättre och bättre :)
Kramar Emma

måndag 11 juli 2011

Idag har jag inte gjort så mycket men jag har mått ganska bra. En viktigt insikt som jag har kommit fram till är att jag inte kan styra om jag mår dåligt eller inte. Jag tror att jag ska må bättre om jag använder någon slags falsk kontroll och stannar hemma eller att jag inte kan gå ut ensam och liknande. Men det är ingen kontroll, ångesten kommer ändå. 

Därför har jag kommit fram till att jag inte kan kontrollera hur jag mår men jag kan däremot kontrollera hur jag reagerar på det och vad jag gör. Jag är så trött på att ångesten ska styra mitt liv, att den ska få mig att undvika saker som jag egentligen älskar. Jag hatar att den fick mig att hoppa av skolan som jag faktiskt trivdes jättebra i och att den gör att jag undviker sociala tillställningar för att jag tycker att det är jobbigt att "hålla minen". 

Faktum är att det är ganska skönt att känna att jag inte kan kontrollera hur jag mår. Det är som om en stor börda har lämnat mina axlar. Det är sjukt att jag har gjort såå mycket för att hålla ångesten borta och hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag gör fel eftersom jag mår så dåligt. Jag har varit livrädd att förlora kontrollen även om den sedan länge är förlorad. 

Panikångest är en sjukdom. Min hjärna övertolkar kroppsliga signaler och tror att det är livsfara. Det kan jag inte styra över. Min hjärna kommer att fortsätta att göra det, men om jag inte reagerar genom att gömma mig eller undvika så kommer det att gå över. Jag måste lära om min hjärna att det inte är farligt. Det låter lättare än vad det är dock men jag tror inte att jag ska sträva efter att hålla borta ångestattacker. Jag ska fokusera på vad jag gör när de kommer. Att fundera över och försöka hålla borta något som är omöjligt att hålla borta tar bara på krafterna så det är svårare att ta itu med det när det väl kommer.

Mitt mål är numera inte att bli av med ångesten utan att lära mig leva med den. Det skapar inte samma stress att "bli frisk": 

Sov gott nu!
Kram Emma

söndag 10 juli 2011

Fun City

Så gosigt och sött föl <3
Idag var jag med familjen på Fun city i Varberg. Det gick faktiskt bra. Den mesta tiden hade jag väldigt lite eller i alla fall hanterbar ångest och vi åkte radiobilar och klappade getter och annat mysigt ;) Framåt eftermiddagen fick jag mer ångest och jag fick gå ut och sätta mig i bilen för att lugna ner mig. Det var riktigt jobbigt ett tag men jag klarade det. Jag svimmade inte och vi kunde åka hem när de andra kände sig klara och inte bara för att jag hade ångest.

Jag och syster i radiobilarna haha
Vad har jag lärt mig av det här då? Det går att hantera ångesten och även om det är svinjobbigt så är det övergående. Nu är jag jättetrött så nu blir det sängen.

                                                                                        Sov gott!

Kram Emma

lördag 9 juli 2011

(Cou)rage

Idag har varit en speciell dag. Den började hyfsat bra och jag var på jobbet en stund. Sedan åkte jag till M och då liksom stängde jag in mig i mig själv som jag gör ibland när jag har ångest. Det är världens sämsta teknik.
När vi sedan åkte hem till mig och jag och M satt och pratade så blev jag skitförbannad på ångesten. Varför låter jag den begränsa mig? Varför har jag låtit den ta över allt i mitt liv som jag har tyckt om?

Jag tror inte jag har varit på arg på länge men jag lät mig själv vara det. Jag kastade saker omkring mig och skrek, jag måste sett helt galen ut. Men det var uttömmande och skönt. När jag hade lugnat ner mig lite men fortfarande hade kvar glöden så gick jag och M på promenad i regnet.

Jag har en promenadväg som jag har försökt gå flera gånger men det har varit en mental spärr så jag har känt att jag inte har kunnat gå längre utan varit tvungen att vända. Nu sket jag fullständigt i spärren och trotsade mina rädslor och gick den vägen i alla fall och en lång bit till. Nästan så fort jag hade gått förbi det stället där jag kände att jag inte kunde gå längre så släppte ångesten. Jag kände mig fri och stark. Det var en underbar känsla.

Jag har bestämt mig för att behålla den här ilskan, när den behövs så ska jag kunna plocka fram den. Visst jag har ångest och visst det kan vara jobbigt men det ska fan inte hindra mig från att göra saker.

Imorgon ska familjen till Fun City i Varberg. Det kanske blir jobbigt eller bara jäkligt kul. Jag vet inte och jag tänker inte fundera över det. Det får bli som det blir :)

Många kramar Emma

fredag 8 juli 2011

När man tror att man har tappat allt, glädjer man sig åt de små ljusglimtarna

Det är intressant hur en sådan här sjukdom kan få en att tänka på livet, hur man mitt i allt det hemska kan njuta av så små saker. Att jag kan bli så imponerad av hur mina blommor växer, hur jag värderar de som är mig nära. Det är sådant som man lätt glömmer bort när man stressar genom livet. I alla fall har jag gjort det.

En sak som jag har tänkt på som är intressant är att det är ofta efter en helt värdelös dag som jag får bra dagar. Det blir som om jag bara ger upp allt. När jag tror att jag inte orkar en dag till och att mitt liv är slut så slappnar jag av. Jag accepterar att jag mår åt helvete och det är så befriande.

Jag spenderar så mycket av min vakna tid att försöka styra över känslorna, att hålla dem borta så det inte kommer åt mig. Det är så grymt ansträngande och det  i sig skapar en stor anspänning. När jag laddas ur totalt blir det som en nystart. Jag får ny kraft och jag får någon känsla av att jag struntar i om jag får ångest för vad spelar det för roll om jag dör eller lever ändå om jag ska leva på det här sättet? Då kan man lika gärna bara utsätta sig för skiten.

Ibland tänker jag på hur töntigt det är egentligen, jag vet att det är biologiskt och att jag inte kan styra känslorna men vad spelar det egentligen för roll om jag faller ihop någonstans i en ångestattack som inte är hemma. Folk omkring kanske blir rädda, ringer ambulans. Jag kanske svimmar i värsta fall. När jag vaknar upp kommer läkaren säga att jag har panikångest och att jag bör söka hjälp för det. Och det här är egentligen det värsta scenariot. Och ändå är jag så rädd för att åka hemifrån. Ja, känslorna är obehagliga men de är inte sanna. Allting man tänker och känner är inte absolut sanning. Det bestämmer man själv om de är eller inte.

Jag vet att det inte alltid är så lätt att tänka så men jag ska verkligen försöka få en mer accepterade inställning till mig och min sjukdom men inte för den skullen sluta göra saker. Att acceptera handlar inte om att ge upp, det handlar om att inte kämpa emot men att inte smita.

En jättebra bok i ämnet acceptans är Anna Kåvers "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Den är väldigt inspirerade och den borde faktiskt alla läsa. Hon tar upp exempel och övningar för att bli mer nöjd med sitt liv oavsett hur det ser ut. Läs den :)

Godnatt vänner!
Kramar Emma

torsdag 7 juli 2011

Att stå vid klippans kant och kasta sig ut..

Jag har tänkt en del på varför jag vissa dagar klarar att göra en massa saker medan jag andra dagar inte kommer utanför dörren. Jag vet inte varför det blir så även om jag kan tänka mig vissa faktorer som spelar in men jag har i alla fall märkt en stor skillnad som jag inte har märkt tidigare.

När jag är rädd kan jag vara så rädd att jag knappt kan stå på benen, jag kan skaka, vara yr, tro att jag ska dö. Men när jag är rädd kan jag ofta ta tag i mig själv, jag kan tvinga mig att göra saker och ganska ofta kan jag övervinna rädslan och bli lugn i det jag gör.

När jag däremot blir panikslagen tappar jag allt som heter logiskt tänkande, det enda jag kan tänka på är att jag måste fly. Det kommer plötsligt och jag känner mig helt disorienterad, det känns som om jag ska falla ihop i precis den stunden och jag kan inte ens tänka hur jag ska kunna gå någonstans, hur mina ben ska kunna röra sig.

Det är två känslor som är så lika men ändå så långt ifrån varandra och det är inte rädslan som skrämmer mig utan den fullständiga paniken. Det gör att jag tror att om jag är beredd på att få panik så kommer det bli bättre, jag vill liksom inte att den ska överraska mig. Självklart förstår vem som helst att man inte mår bra av att gå omkring och tänka på det hela tiden.

Det jag måste lära mig är att jag kan hantera även de här panikattackerna. Att jag kan sätta mig en stund och andas och hitta tillbaka till mig själv. Nu har jag någon taktik som är att så länge det är rädsla så kan jag göra saker men är det panik ska jag bara åka hem. Det kommer aldrig lösa problemet och det kommer inte få mig att lita på mig själv. Men det är så svårt.

Jag ska försöka beskriva det från ett annat perspektiv. Tänk på en sak ni är riktigt rädda för, jag tar ett exempel om att drunkna för det tror jag inte någon kan tycka är så behagligt. Tänk att du dyker med tuber, allt går fint men så känner du plötsligt att det kommer in vatten och att du inte får någon luft och du har 50 m till ytan. Känn den känslan ett tag. Tänk sedan att du istället för att ta dig upp till ytan ska göra tvärtemot vad din hjärna och kropp säger till dig, du ska stanna kvar under vattnet och acceptera att du är panikslagen och lita på att det löser sig.

Lika svårt som de flesta skulle ha i den situationen har jag i helt "vanliga" situationer som inte är ett dugg farliga egentligen. För när jag har panik och hela min kropp säger åt mig att fly, när hjärnan bara öser ut varningssignaler då är inte det första jag tänker på att jag ska acceptera att jag känner såhär och lita på att det går över. När jag har panik är jag ofta helt övertygad om att det är slutet, att jag kommer dö eller bli helt galen och jag vet inte vad som skrämmer mig mest. I alla fall är det den här känslan jag ska möta, det är den jag ska övervinna. Det är inte trevligt och det kommer bli en hård kamp. Men jag ska gå segrande ur den, kanske inte varje gång men i slutändan.

Kram Emma

onsdag 6 juli 2011

Puuh..

Nu har jag precis kommit in från att ha skrapat våra stolar och bord i 4 timmar. Jag är aaaaningen trött nu, haha! Men det är faktiskt ganska skönt att vara trött för att man har gjort något och inte för att man bara suttit och varit orolig :) Förutom att skrapa stolar så har jag träffat Emelie en liten stund. Alltid lika trevligt :)

Ikväll blir det skräpmat i form av McDonald's. Galet länge sedan jag åt det så det ska bli smarrigt. Lite onyttig får man vara :D

Hörs senare!
Kram Emma

tisdag 5 juli 2011

Bra dagar / dåliga dagar

Vad är det som gör att jag ena dagen kan ha en jättebra dag och andra dagen kan må helt förfärligt? Jag vet inte skillnaden och därför vet jag inte vad jag ska göra för att det inte ska bli så. Nu mår jag hemskt dåligt och vill mest lägga mig och sova bort den här dagen och vakna upp till en ny. Innan idag har jag haft flera bra dagar och då växer självförtroendet men så fort det kommer en sådan här dag känns det som det är på noll igen.

En sak som jag har funderat på är om det har lite att göra med vädret. Jag har problem med overklighetskänslor och får ofta mer ångest om jag känner mig trött. När det är såhär kvavt så blir man ju fruktansvärt trött och då är overklighetskänslorna närmare.

Jag borde väl försöka ta tag i mig själv dagar som den här också för att bryta trenden men det är svårt att typ "träna" när man har som mest ångest även om det kanske är då man behöver det som mest.

Kram Emma

Irriterad

Idag är jag inte på något vidare humör. Jag känner mig irriterad och trött och har ont i huvudet. Men jag vet inte, det kanske är bättre än ångestfylld. ;) Jag kanske kan använda min ilska mot ångesten, det hade varit smidigt.

I alla fall så har jag inte jättemycket planerat idag, det blir nog ner på stan en snabbis i alla fall. Men nu ska jag ut och dricka kaffe så kanske i alla fall tröttheten försvinner lite.

Vi hörs senare!
Kramar Emma

Träning :)

Hej söta människor!

Idag har jag varit på gymmet och tränat. Det var länge sedan sist så det var riktigt skönt att träna på riktigt igen. Det har blivit mycket stillasittande hemma så det var dags. Det enda som är lite segt är att det gör väldigt ont i mitt knä när jag tränar. Vi får väl se om det blir bättre, annars får det nog bli operation.

Jag kom och tänka på en period när jag tränade riktigt mycket. Jag gick upp 7 på lördagar för att vara med på ett pass som började 8 (hur jag nu orkade det...fråga M, han vet att jag inte är morgonpigg) och tränade 3-5 dagar i veckan och jag fick typ hålla i mig för att inte träna mer. Då mådde jag så grymt bra. Jag kände att jag var pigg och min kropp var stark och jag mådde bra psykiskt också.

Jag lovade mig själv att jag inte skulle sluta med det för att det verkligen fick mig att må så bra men likt förbannat kom en massa emellan och så helt plötsligt så tränade jag ingenting längre. Jag tror verkligen att träningen får mig att må bra, massa härliga endorfiner som släpps lös. ;)

Jag hittade ingen helkroppsbild men jag hade riktigt fin kropp.
Kan jag tänka mig att få igen, hahha :D 
Vet ni förresten att de rekommenderar en 30 min snabb promenad om dagen för personer med lättare depressioner i England? Läkare skriver alltså recept på det istället för antidepressiva. Det har visat så god effekt så det är inte bara jag som hittar på att det är bra med motion ;) Men i alla fall så ska jag försöka komma igång med träningen på riktigt igen, jag tror att det får mig att må bättre.


Kramar <3

söndag 3 juli 2011

Övernattning och matlagning

Förra natten sov jag över hos M, det kanske låter som en liten sak men det var länge sedan jag gjorde det. Det är en av de saker jag har haft mest problem, jag är så rädd för att vakna någon annanstans än jag är van vid. Om något inte är precis som jag har föreställt mig eller något oväntat händer har jag väldigt nära till paniken.

Det var svårt att göra de, fina men de smakade bra ;)
Men i alla fall så stannade jag hela natten och jag sov också en del även om jag vaknade flera gånger. Men jag tror mest att jag vaknade för att det var så fruktansvärt varmt. Ganska mysigt var det i alla fall :)

Idag har jag varit och handlat och lagat mat med Anton och Erica. Piroger blev det till slut .. smarrigt värre ;)
Nu tar jag det lugnt och tittar på film, Revolution road. Den är sorglig, jag är så känslosam så jag gråter varannan minut, haha.

Sov gott! Kramar Emma
Mina knoppar har blommat ut :) 

lördag 2 juli 2011

Stolt =)

Idag har har varit en riktigt bra dag. På förmiddagen åkte jag med mamma och pappa till IKEA och Sisjön. Det var något jag lovade att jag skulle följa med på igår kväll när jag kände att jag bara var en börda. Imorse när jag vaknade undrade jag vad fan jag hade lovat. Jag tycker det är jobbigt att åka bort, jag tycker att det är jobbigt med stora affärer med mycket folk men ändå hade jag sagt att jag skulle både till Kållered och Sisjön för att gå i massa stora butiker.

Det var jobbigt från och till men vad bra det gick ändå. Jag var iväg i 4 timmar utan att att be om att åka hem en enda gång. Jag stod ut och stundtals var det till och med så att jag kunde slappna av och ha det trevligt. Efteråt var jag trött, men inte så utmattad som jag har varit innan. Jag var inte uttömd på energi så att jag inte orkade göra någonting utan jag var bara trött och det gick över efter lite kaffe och vila. ;)

När jag kom hem gjorde jag klart en uppgift till en sommarkurs som jag går och nu är jag hos M och myser. Det är så härligt att känna att jag styr min ångest och den inte styr mig. Jag är stolt över mig själv faktiskt. Det händer inte allt för ofta men det känns riktigt bra :D

Hoppas att ni också har haft en bra dag!
Massa kramar Emma

Att känna sig som en börda

Ibland känner jag mig verkligen som en börda för alla. Som om jag förstör mer än jag bidrar. Jag vet att jag kräver mycket av min omgivning och det påpekar vissa också. Framför allt känner jag mig som en börda för mina föräldrar eftersom de inte kan göra allt de vill för att jag är beroende av att de är i närheten och kan hjälpa till. Jag är så fruktansvärt rädd för att bli lämnad ensam...

Jag vet att de också blir trötta och jag vet att de dels inte kanske menar allt de säger och dessutom att jag övertolkar allting och gör små saker till stora grejer. Jag kommer ihåg när jag var hos MP och pratade om en sak som jag har burit med mig som jag verkligen har mått dåligt över. Det var en gång för kanske 5 år sedan när jag bråkade med pappa. Jag sa typ: "Det känns som ni inte orkar längre, som om ni har gett upp" och då svarade han: "Nej, jag orkar inte längre."

Även om allt löste sig har det ändå gjort mig ledsen för jag har tolkat det som om han sa "Nej, jag orkar inte med dig längre". Men när jag pratade med MP så stoppade hon mig och sa: "Men vad sa han egentligen? Det är du som har tolkat det som om han inte orkade med dig längre. Det sa han aldrig. Han sa att han inte orkade, han kan ha menat att han inte orkade med din ångest och hur många gånger har inte du känt att du inte orkar med ångesten mer? " Och det var faktiskt då, 5 år senare som jag insåg att jag hade tolkat hela situationen fel. Fatta att det ska behöva någon som säger till en att man har övertolkat.

I alla fall är jag väldigt bra på att trycka ner mig själv, så det behövs liksom inte andra som trycker ner mig. Jag hatar att vara beroende av andra människor men jag är så fruktansvärt rädd för att bli lämnad. Jag litar inte ens på att min familj ska orka med mig om jag är för "jobbig" och det krävs ganska mycket för att någon ska överge sina barn.

M sa en sak ikväll som var väldigt smart och som fick mig att må lite bättre så jag citerar så gott jag kan ;)
"När man skaffar barn tar man en risk, man vet aldrig hur det kommer bli. Om man får ett barn som är förståndshandikappat så förbereder man sig på att man kommer behöva ta hand om den här personen tills man dör, men man gör det, man anpassar sig. Om man bara har förväntat sig att få perfekta, problemfria barn är man inte redo att bli förälder. För det är så det är att vara förälder, man kan behöva hjälp men man överger aldrig sitt barn."
Tänkvärt och fint eller hur? Han kommer bli en bra pappa en dag :) I alla fall får det mig att känna mig lite bättre till mods, jag tror inte att mina föräldrar kommer lämna mig i det närmaste i alla fall, även om jag är jobbig ;)

Nu är det verkligen dags att sova så godnatt <3
Kramar Emma

fredag 1 juli 2011

Inlägg nr 100

Tänk att jag har bloggat så mycket. Känns sjukt att jag har hunnit skriva 100 inlägg haha. I alla fall tänkte jag använda det här inlägget till att skriva om ilska och avundsjuka. Trevligt värre haha, men det behövs väl det med.


Ibland kan jag känna att livet är så orättvist, så kändes det verkligen igår kväll. Jag kan inte sluta tänka på hur mitt liv var innan och hur mycket jag missar av livet i de här dåligt perioderna… det gör mig riktigt ledsen. När jag har tröttnat på att gråta över det kan jag komma in på hur andra människor har det. Jag kan känna sådan avundsjuka på människor som har ”vanliga” problem och som ändå fungerar.  Jag kan bli så bitter när jag ser alla statusuppdateringar på facebook om vänner som åker utomlands, som kan sätta sig på ett plan med kompisar eller pojkvän och åka till ett varmt land och bara njuta. Det kan inte jag…inte ens i mina ”bättre” perioder har jag kunnat det.

Jag VET att det är fel att känna så och jag VET också att jag inte ska jämföra mig med andra människor men ibland är det så svårt. Så svårt att hålla humöret uppe och så svårt att känna att det på något sätt finns en mening med allt det här. Jag vill verkligen visa den starka sidan av mig men ibland går det inte att vara stark.

Efter att ha rullat mig i självömkan ett tag tog jag en promenad, halv ett på natten. Det var skönt att känna hur vinden svepte bort alla tårar och jag kände mig nästan lugn.  Jag fick någon känsla att jag inte orkade bry mig. Om jag dör så dör jag, om jag lever så lever jag. Och jag överlevde även den promenaden.

Nu känns det i alla fall som om energiförrådet är lite påfyllt igen. Jag tänker komma tillbaka och jag tänker må bra igen. Vissa har sagt att jag är stark, men jag känner mig verkligen inte stark. Jag måste bara göra det jag kan för att leva. Att sitta låst i hemmet med rädslan är inget liv, det är bara överlevnad.

Don’t be afraid of death, be afraid of the unlived life.
Kram Emma