Ätstörningar

Det är flera som har undrat efter jag skrev det där inlägget om viktutmaningen om varför jag tycker att jag behöver gå upp i vikt. Ingen kritik men mer "Det gör inget om du går upp lite i vikt men jag tycker inte att du är för smal." Det är iofs skönt att höra för det har jag hört många gånger innan men jag tycker ändå att det är dags att gå in lite djupare på mina ätstörningar så ni får veta.

När jag var 9 år började mina problem och de resulterade i att jag tappade en massor i vikt. Vi var hos läkaren nästan varje dag och kollade om det var fel på hjärtat, om jag hade matallergier, om jag hade cancer... ja allt möjligt innan jag blev skickad till BUP. Där fick jag diagnosen anorexia (som iofs var fel, läs mer om det här!) och vägde vid det tillfället 28 kg och hade ett BMI på ungefär 13. (Bland barn räknar man ett BMI på 17 som normalviktig). När jag kom in dit fick jag ett ultimatum, börja äta eller bli inlagd. Jag valde att börja äta. Från och med då skulle jag äta lika stora portioner som mina föräldrar plus att jag skulle äta 6 måltider om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmacka. Det enda jag gjorde var att äta och så fort jag var klar med en måltid så var det dags för nästa. Tänk er att ungefär 10-dubbla era portioner mat och sedan dessutom äta 3 måltider mer än ni brukar. Jag ska vara glad att jag hade mina föräldrar som vägrade ge upp för jag hade inte orkat med det själv kan jag ärligt säga.

En suddig men hemsk bild på mig i 10-årsåldern (typ den enda jag har för jag hatade hur jag såg ut)
Den kanske inte är jättetydlig men titta på exempelvis struphuvudet och nyckelbenen som sticker ut, det matta håret blekheten.

När jag blev friskförklarad gav jag mig själv ett löfte, jag ska aldrig mer hamna i den sitsen. Jag har lätt för att gå ner i vikt när jag mår dåligt och det kommer jag nog alltid bära med mig, men jag vägrar att låta det ta överhanden. Hur trött jag än är, hur illa jag än mår av maten ska jag inte sluta äta för det blir bara värre för varje dag man skjuter på det.

För mig känner jag mig frisk om jag har lite fett på kroppen. Inte massor men ni vet vad jag menar. Utseende spelar ingen roll mot känslan att få vara frisk.. Jag vill aldrig mer frysa 24 timmar om dygnet eller få ont i rumpan för att sittbenen sticker ut när man sitter. Därför har jag valt att gå upp de här kilona. :)

Kram Emma

Beautiful

Sitter och tittar på gamla videor som jag har lagt till som favoriter på youtube. Visst är den här så fin? Det var så länge sedan jag såg den men den betydde mycket ett tag i mitt liv. Den berör fortfarande :)

Sjuker

Idag är det jag som ligger och snörvlar och hostar. Jag tror inte att det är någon som har lyckats undvika höstförkylningen. Men ska se om jag kan ta en alvedon och pallra mig iväg till min terapeut idag iaf.

Kämpa på fel sätt?

Jag skulle på "intervju" för en psykodramagrupp idag. Jag åkte efter mycket om och men dit och vände i dörren. Jag tycker att det är jättejobbigt med mötessituationer som terapin, sjukhusbesök m.m. Jag vet att det ska vara bra för mig men jag börjar mer och mer fundera på om det verkligen är det som spelar någon roll längre. Det var  jätteinspirerade när jag började med KBT men nu känner jag nästan att jag kan det mesta och även om jag tar mig dit så kan jag inte ta in så mycket för allt jag gör är att försöka hålla borta ångesten. Dessutom känner jag mig inte nöjd efteråt. Det känns inte som det borde vara en prestation att ta sig dit. 

Jag börjar känna att jag kanske tränar på fel sätt. Självklart ska jag kunna ta mig även till sjukhusbesök men det viktigaste är att kunna ta mig och träffa vänner och göra saker som jag tycker är kul. Jag ska ta mig till She Shape och träna och jag ska ta mina långa promenader och försöka göra det jag tycker är skoj. Men kanske är inte en psykodramagrupp det rätta för mig nu. Kanske spelar det inte så stor roll om jag går till min terapeut varje vecka. Kanske ska jag bara försöka att ta mig därifrån. Att hitta tillbaka till mig själv, att inte vara "sjuka" Emma. Jag börjar känna att det är dags att ta ett steg vidare, ett steg bort ifrån det.

 Jag är inte bara min diagnos, jag är människa också.

Sweet dreams

Inatt har jag ingen aning om hur jag sov. Jag tror att jag utförde någon slags gymnastik i sömnen för när jag la mig hade jag huvudet i högra övre hörnet och när jag vaknade låg jag med huvudet i vänstra nedre hörnet. Hmmm...

Dessutom såg sängen ut som som någon slags krigszon. Tur att jag inte har en enkelsäng i alla fall ;)

Vikt +-?

Jag har sedan jag började må dåligt gått ner 12 kg i vikt. Jag gör det när jag mår dåligt, jag får svårt att äta.

Jag höst 2010, Jag sommar 2011

Jag har länge tänkt att jag behöver gå upp några kilo igen men det är så svårt att sätta igång. Därför bestämde jag mig för att göra det på bloggen. Då blir det mer motiverande och större chans att jag håller vad jag har bestämt. För att det ska bli ännu mer motivation för både mig och andra tänkte jag att vi kunde göra det tillsammans. 

Skriv hur många kilo ni vill gå upp eller ner i kommentators-fältet och på hur många veckor. Ni kan skriva under med ett annat namn om ni vill vara anonyma.Tänk på att inte sätta orimliga siffror eller för kort tid. Det är bättre att bli positivt överraskad än att känna att man inte klarar det. Den här utmaningen är till för er som känner att ni hade mått bra av att gå upp eller ner i vikt. Jag vill inte att någon som redan har lågt BMI ska gå ner ännu mer så använd den här utmaningen rätt nu :)

Jag har bestämt mig för att gå upp 5 kilo på 10 veckor. Det är ett halvt kilo i veckan och mer än så behöver jag faktiskt inte gå upp. På måndag är det invägning och sedan sätter det igång. 

Är ni med? :)

Vikt-upp/ned-gång

Jag tycker att det är så himla mycket snack om vikt men det händer så lite. Det är inte lätt att varken gå upp eller ner i vikt men nu tänker jag att vi gör det tillsammans. Jag vill gå upp i vikt, men jag vet att många vill gå ner så jag gör det öppet för alla. Men lite ska ni allt få vänta innan ni får veta mer. Imorgon förmiddag ska jag förklara mer, nyfikna? :)

"Duktig flicka"

Jag tittade på Efter Tio idag när jag tränade och det var väldigt intressant. De pratade om "duktig flicka"-syndromet och pratade med några som har lidit av det här, exempelvis Annika Sjöö frän Let´s dance.  Jag har definitivt ett problem med det här. Jag vill klara av allting och jag vill vara bäst på det. Jag tycker om mig själv när jag presterar och jag letar hela tiden efter bekräftelse att  folk ska tycka att jag är bra.

Det är hemskt att känna att jag nu inte kan prestera på det sättet, att jag inte orkar med och jag har fruktansvärt svårt att acceptera att det är såhär nu. Hur blev det så? När blev prestation lika med värde? Känner ni igen er?

Jag ska i alla fall ta och köpa/låna tre böcker som kanske kan inspirera lite.

Kram Emma

Träningskort!!

Idag skaffade jag ett träningskort på She Shape. Duktigt va? Nu ska jag bara hålla igång att gå och träna åtminstone en dag i veckan så det lönar sig ;)

Förändring

Som ni ser så har bloggen fått sig en liten ansiktslyftning. Vad tycker ni? Blev det bra eller var det bättre innan? :)

True Talent

Åh jag har precis tittat på True Talent och det var Emma som fick lämna. Det känns helt sjukt. De tävlar i Sveriges bästa röst och hon hade en av de absolut bästa. Man undrar hur folk tänker, jag trodde att hon hade en chans att vinna alltihop. Jag menar båda gångerna de sjöng för en blind jury så tyckte juryn att hon hade en av de bästa rösterna. Men men, jag blir alltid besviken på sådana här program. Det är aldrig röst och musikalitet som väger tyngst, det är personligheten. True Talent är bara en rip-off på Idol. Tråkigt för jag trodde att det var annorlunda...

Födelsedagsmiddag

Igår var min syster och hennes man här och vi var på Freeport och kollade på lite inredningsprylar i en av mina favoritaffärer, HEMMA. De har massa fina saker. :) På kvällen kom även M och vi "barn" lagade till en riktig lyxmåltid med rostbiff och hasselbackspotatis, rödvinssås och min hemmagjorda rönnbärsgelé till mamma som fyller år på måndag. Till efterrätt blev det frukttårta. Låter inte helt dumt va?

Findukat

Servetter med nya servettringar

Mamma fick även biljetter till West Side Story på Göteborgsoperan.

Kommentarer

På senare tid har min blogg krånglat lite och jag har inte kunnat se kommentarer som ni har skickat till mig. Nu har jag dock fått en massa uppdateringar på en gång så jag ska titta på dem imorgon.

Ni är verkligen gulliga som kommenterar och bryr er. Det värmer mycket och det känns skönt att ni orkar läsa :)

Massa kramar Emma

Tränat

Jag har precis kommit hem från ett träningpass nu och jäklar vad skönt det var! Jag kände mig stark och duktig jämfört med i måndags när jag bara kunde tänka på ångesten. Jag tror att jag behöver träna regelbundet för att känna att det verkligen går att träna TROTS att man har ångest. Att ångesten faktiskt ofta lägger sig då. 

Det var skönt att känna och knät kändes helt ok det med. :) Jag tror jag ska skaffa ett träningskort igen på She Shape. Det är nära och jag kommer dit och det är lugn stämning. Det må vara billigare på andra ställen men det är bättre att jag kommer iväg och tränar alls än att jag köper ett billigare kort och inte kan ta mig dit. Nej, så får det bli :) 

Kramar!

Troy Davis och USA

Troy Davis

Nu har de gjort de igen, drömmarnas land. Jag kan inte förstå hur ett land som USA fortfarande kan ha kvar dödsstaff. På vissa sätt är USA framstående men på andra sätt är de så outvecklade. Rättssystemet ska vi ju inte ens prata om. Läs mer om Troy Davis HÄR! Jag bara hoppas att han är skyldig så det finns någon som helst mening med att ta livet av honom även om jag tycker att dödsstaff över huvud taget är förlegat och hemskt.

Det finns ingen tillit mellan staten och folket i det landet, jag menar Rwanda har en bättre sjukförsäkring. Rwanda som hade inbördeskrig för 30 år är alltså mer utvecklat än USA på det sättet. USA kanske är drömmarnas land men det finns definitivt inte möjligheter för många att uppfylla sina drömmar....

Promenader

Idag har jag gått en långpromenad med mamma. Hon har gett sig fasen på att jag ska gå ut och gå varje dag och det är nog en bra idé. Skönt att någon puttar på en lite när man känner att man är lite svårstartad själv.

Jag tycker att det är jobbigt att gå men jag tror att det är värre innan jag går än när jag verkligen gör det. Dessutom lyser det igenom några ljusglimtar när jag faktiskt nästan känner att det är skönt, att jag kan slappna av. Jag ska försöka hålla i det här. En liten eller stor promenad varje dag. Dagsformen får bestämma, men jag ska komma ut :)

Okej jag erkänner, det är en gammal bild. Så varmt är det inte ;)

Kram

Var är ni positiva erfarenheter?

Jag är lite irriterad nu. Det känns som jag gör allt rätt men ändå så vill det inte riktigt fungera. Jag skulle behöva en riktigt bra erfarenhet så jag känner mig säker på mig själv för det är där det brister. Jag måste kunna komma tillbaka efter en ångestattack med mer kraft att kämpa igen. Men det är så tungt eftersom man använder i princip hela sitt energiförråd.

Jag antar att jag ska vara snäll mot mig själv men jag gillar inte när det går "dåligt". Även om jag klarar av saker ibland så känns det som ett misslyckande om jag mår dåligt under tiden. Jag måste bli snällare mot mig själv men det är svårt för jag gillar inte den här skiten. Nej, nu får jag gå och göra något roligt så jag blir på bättre humör.

Puss på er! Emma

Älginvasion?

Bildkälla: gp.se

I veckan har det varit flera incidenter med älgar här i Kungsbacka. Det började med älgen i Särö som hade ätit sig full på äpplen och fastnat i en trädklyka och idag hängde en älg på Kungsbacka station och ska även ha varit på Lindälvsskolan och gått runt. Man kan undra om det är samma förvirrade älg eller om alla älgar i stan har fått en knäpp. Galna älgsjukan kasnke? ;)

Män och kvinnor

Det här kan vara det dummaste jag har läst idag. Med hans åsikter kan man lika gärna säga att tjejer är bättre på att ta hand om barn för att de mest framstående barnskötarna är kvinnor. Det finns ingen sanning i det och inte heller i hans åsikter. Anledningen att fler män är "mästerkockar" trots att kvinnor lagar mest mat i hemmen beror på just det, de har stått hemma och lagat mat istället för att få utbilda sig! Klart att det tar ett tag för kvinnorna att komma ifatt och ta för sig på en marknad som de inte har varit på innan.

Jag tycker synd om hans 3 döttrar som uppenbarligen ska satsa på städning om de vill vara bättre än männen. Jag säger som han själv skrev att en del skulle kalla honom: Mansgris!

Frihet

Fotade Erica igår med temat frihet. Jag tyckte att det kunde passa. Hon blev jättefin, här kommer några smakprov från fototagningen

De tre musketörerna?

Idag har Emma och Emelie varit på besök hos mig. Så grymt kul och många härliga minnen som kommer tillbaka. Vi spelade spel, pratade och skrattade. Jag kände mig som mig själv ikväll. Glad, nöjd och lugn. Det är en underbar känsla. Jag blir alltid lite nojig när jag ska umgås med någon för jag är rädd att jag ska få en ångestattack och att de ska tycka att det blir jobbigt eller obehagligt men fasen vad mycket bättre jag mår av socialt umgänge.

Underbart att känna sig helt frisk för en kväll. Det behövs i tuffa stunder för då vet jag vad jag kämpar mot. Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma härliga drömmar!

Många kramar Emma

En härlig vinterbild på en riktigt lycklig Emma för 1,5 år sedan <3

Styrka!

Åh vad underbart! Jag tog precis en spontan promenad ensam. Jag har så svårt att gå iväg någonstans ensam, speciellt om det inte är någon hemma som kan komma och hämta mig om jag skulle vara svimfärdig eller liknande. Men nu kände jag mig bara trött på att sitta inne och ville komma ut och det funkade. Jag lyckades intala mig själv att tryggheten finns inom mig och därför spelar det ingen roll om jag sitter hemma eller är någon annanstans. I vissa stunder kunde jag till och med känna total trygghet och lugn. Det var fantastiskt.

Jag vet att det inte låter som en stor grej men för mig var det det och jag känner mig glad och hoppfull för framtiden efter en ganska dålig vecka förra veckan. :)

Kramar!

Realist eller pessimist?

Jag läste en insändare i tidningen av en person som klagade på precis allt. Han kallade sig realist. Då tänker jag... om han är realist, vad är då en pessimist? Realist kan vara det mest missbrukade ordet då alla pessimister kallar sig för realister. Jag menar, hur många optimister kallar sig för realister? De har ju lika ofta rätt...

Att vara pessimistisk ibland är okej, man kan inte hela tiden vara optimistisk (även om det såklart hade varit det ultimata) men då bör man i alla fall ha tillrä'ckligt med självinsikt för att inse att man är det.
Eller vad tycker ni? För många realister?

Ensamhet

Den här veckan har varit riktigt tuff. I och med att alla har börjat jobba och börjat skolan så har jag varit ensam hemma nästan hela tiden. Det är ganska stor omställning från innan när det nästan var någon med mig hela tiden och jag tror att förändringen har påverkat mig mer än jag hade trott. Jag har haft riktigt svårt att göra något över huvud taget, att komma iväg någonstans.

Jag gillar inte att vara själv. Jag tänker alldeles för mycket då och jag har en tendens att tänka ganska negativa tankar och de skapar mycket ångest. Den positiva uppåtkurva jag har känt sista tiden kändes helt plötsligt som den vände. Då blir jag så fruktansvärt rädd att falla tillbaka i det mörka hålet som jag var i ett tag. Jag vet att det går upp och ner och att en dålig vecka inte behöver betyda att det är på väg ner igen men jag blir ändå rädd. Och rädsla är inte bästa sättet att motverka ångest.

I alla fall så kom jag aldrig iväg på det första läkarbesöket i fredags så jag gör ett nytt försök imorgon igen och denna gången ska jag klara det. Det är bara att ta tjuren vid hornen och börja kämpa igen. Jag har haft en skön och positiv period, nu får jag jobba för att få den igen.

Många kramar Emma

Varför ska min hjärna göra allt lätt så svårt?

Faaan, jag får ryck!! Varför ska det vara så jäkla jobbigt? Varför ska minsta sak jag ska göra kännas som att bestiga ett berg? Idag ska jag till sjukhuset för att kolla upp mitt knä och det känns för jävligt. Jag måste ta mig dit själv för ingen annan är hemma. Jag litar inte på mig själv. Det känns som om jag kommer komma en liten bit och sedan dö ensam på vägen.

Jag vet, jag förstorar upp det och jag låter mina tankar springa iväg med mig men att det kan vara så jäkla jobbigt. En sådan liten grej som vem som helst kan klara... jag är trött på skiten och jag vet att enda sättet att bli av med det är att kämpa emot och göra saker i alla fall. Men jag har ingen kämpaglöd idag. Jag känner mig så svag, så trött. Jag funderar på att strunta i det och satsa på att komma iväg till VPM och orkestern i eftermiddag men jag vet inte om det blir lättare då? Faaaan.....

Tillbaka i Källsjö

Som jag skrev om tidigare var jag ju i Källsjö i slutet av augusti. Helgen den 26-28/8 var jag på musikläger  och efter det åkte jag tillbaka till Källsjö igen och det är det jag ska skriva om idag.


När vi åkte från lägret följde Emelie med till Källsjö under kvällen. Vi spelade RISK och lagade pannkakor. Riktigt mysigt. Dagen efter åkte jag och M till Ullared och hämtade min fina syster och hennes man. Tyvärr blev det riktigt dåligt väder i princip hela tiden de var där så vi fick underhålla oss med sällskapsspel, pingis och bastu. Det var dock inte så dåligt det heller. Jag hann bli en riktig hejare på pingis ;)



Haha den här bilden är underbar. Mitt hår står rätt upp och Elin missar bollen med en meter ;)

Under tisdagen fick vi i alla fall lite sol i en timme så då passade vi på att göra alla utelekar vi kunde komma på. Vi tog en promenad, spelade boule och kastade pil. 

På onsdagen fyllde Tobias år så vi firade honom med sång, paket och våfflor till frukost innan vi skjutsade in Elin och Tobias till Ullared igen. Efter det städade jag och M huset och åkte hem. Även hemresan var ganska smärtfri, inte alls så jobbig som jag hade trott. Jag hade en riktigt bra vecka, jag längtar redan tillbaka <3

Googles blogger fungerar inte med Google Chrome?

Än en gång blev mitt inlägg uppskjutet eftersom jag inte lyckades logga in på min blogg igår. Galet irriterande. 

Men så sa M en smart sak: Testa att logga in med en annan webbläsare, alla webbsidor fungerar inte med Chrome. Smart tänkte jag och loggade in med internet explorer som fungerade alldeles utmärkt. 

Men så kom jag på en sak. Blogger ägs av google som också har skapat Google Chrome. Känns ganska misslyckat om det inte går att logga in på deras egna blogg med deras egna webbläsare. Det måste kvailificera sig som det dummaste den här veckan ;) Haha!

Det sista inlägget om källsjö kommer om en stund men nu hörde jag muller så då är det bara att dra ut internet. 

På återseeende! 

Räfvenlägret

I slutet av augusti var jag i Källsjö med M och helgen den veckan så åkte jag på musikläger i Åkulla. Samma dag som jag skulle åka dit var jag riktigt nervös och hade det jättejobbigt. En sak som jag har väldigt svårt för är när jag inte har en fast punkt. Jag menar att åka till Källsjö eller Eskilstuna kan också vara jobbigt men där har jag i alla fall en alternativ "trygghetszon" i form av de husen som jag har varit i flera gånger innan. Att åka till ett förhållandevis okänt ställe och inte ha den där trygghetszonen är fruktansvärt svårt för mig, även om det inte är så långt hemifrån. 

Var är det tryggt om inte här? 

Själva lägret blev faktiskt jobbigare än vad jag hade räknat med. Hela grejen att ha fasta tider att passa, gemensamma måltider blev för mycket. Det var som om alla krav jag som jag hade och som gjorde att jag mådde dåligt tidigare bara hopade sig och höll på att kväva mig. På lördagseftermiddagen orkade jag inte vara med på repet och låg på rummet, full av ångest och grät. Jag var riktigt nära att åka tillbaka till Källsjö men mamma och Emelie lyckades få mig att orka kämpa i alla fall till kvällen. Jag vet ju att jag alltid har en eftermiddags-dipp även om den här var värre än de som har varit den sista tiden.

Räfven in action. Här kan du lyssna på Kajutan Blues med Räfven som vi spelade på lägret.
Sjukt skön och kommer igång ordentligt efter 2 min.

Efter ett samtal till M (där han påminde mig om att alla krav jag känner är påhittade av mig själv och att det inte finns någon på ett musikläger som ställer några krav på mig) och middag kände jag mig mycket bättre. Jag hade kul hela kvällen, lekte lekar och grillade korv och var så glad att jag hade stannat. Nästa dag var det rep igen och konsert. Repen gick jättebra och även om konserten var ganska kämpig så klarade jag av det. Så även om det känns för jävligt ibland så kan det alltid ändras och leda till något gott. Det var sjukt kul att spela med Räfven och jag träffade många goa människor. Och nu vet jag att jag klarar av läger med :)

Sista delen i min Källsjöresa kommer upp imorgon ;) Godnatt vänner!

Alla liv är värda att leva

Så nu när ni har känt lite. Titta på den här videon. Det är helt magiskt att vilken inställning man har till livet kan förändra det så mycket. Vem är egentligen jag att bestämma att jag inte är värd något? Vem är jag att avgöra vad jag har för brister? Vem säger att jag inte är perfekt precis som jag är?! Titta och njut :)

Det är okej att känna

Idag har jag haft en ganska dålig dag. Jag är småsjuk, trött, ångestfylld och tycker allmänt synd om mig själv. För ett tag sedan såg jag ung cancers video om att känna och jag blev så berörd att jag vill lägga ut den här. För det är okej att känna, oavsett om man har cancer eller andra problem. Det är okej. 

Bloggproblem..

Idag har jag inte lyckats komma in på bloggen förrän nu så det har gjort att jag har haft lite svårt att skriva ett inlägg så jag hoppas ni står ut med att uppdateringen från Räfvenlägret kommer imorgon istället :)

Sov gott!
Kram Emma

Resan till Källsjö

Innan jag skulle åka till Källsjö var jag ganska nervös. Det var länge sedan jag åkte så långt utan mina föräldrar. Jag kände mig säker på att jag skulle klara av det så länge jag kom dit men jag var riktigt osäker på om jag skulle klara resan dit. Men det blev en riktigt positiv överraskning. Faktum med att det knappt var jobbigt alls. Den mesta av resan var trevlig, vi stannade t.o.m. på vägen för att ta lite kort. Det trodde jag inte för om jag väl har kommit iväg vill jag oftast bara komma fram så snabbt som möjligt. 

Hästar i Rolftorp

Vid sjön i Källsjö

När vi väl hade kommit fram var det inte heller jobbigt. Vi spelade pingis, boule och lagade mat. Jättemysigt. På kvällen satte vi på en film och sedan gick vi och bastade. Det var underbart skönt och när det blev för varmt sprang vi ut till poolen och doppade oss. 

Poolen

Även nästa dag var riktigt bra och vi spenderade en del av den på Gekås i Ullared. Sedan åkte vi hem, kokade rönnbärsgelé och spelade multinational. Det är så mysigt att bo med bara M. Vi hjälps åt med allt så det blir trevligt att laga mat och inte ens diska är så jobbigt. 

På fredagen var det dags för mig att åka på musikläger i Åkulla men innan jag åkte hann vi med att ta ett dopp i sjön. Kanske inte jättevarmt men definitivt uppfriskande. Lägret kommer i ett inlägg imorgon så tills dess får ni hålla er :) 

Många kramar Emma

Tröött

Hej alla underbar människor som läser min blogg. Ursäkta att jag har varit så dålig på att uppdatera det sista, det ska bli bättring :) Idag och igår har jag jobbat och det har gått riktigt bra. Det har inte varit lätt men det har fungerat och jag har kunnat göra det jag ska. Det känns underbart, att jag börjar kunna hantera saker själv igen. Jag tror verkligen inte att jag ska sätta igång med för mycket men att jobba 6 timmar varannan helg känns som en ganska lagom nivå ;)

Den här helgen tror jag att det har varit lite kämpigare att jobba än förra för att jag är så förkyld. Det gör att jag blir tröttare och då ligger yrseln och overklighetskänslorna närmre. Men det har fungerat ändå och det är en härlig känsla.Då vet jag att det behöver inte vara de allra bästa förutsättningarna för att det ska fungera och det är minst lika viktigt att veta som att jag presterar riktigt bra när förutsättningarna är bra. Så länge jag klarar av att sköta jobbet är jag nöjd :)

Ikväll kommer jag uppdatera er lite mer om veckan i Källsjö men nu ska jag sova en stund. Powernap är det bästa som finns.

Kramar Emma

Lycka = ?

Lycka är ett svårt begrepp. Alla vet hur det känns att vara lycklig även om det för vissa kan kännas längre bort än för andra. Lycka för mig behöver inte vara perfektion, det kan vara en känsla av harmoni som överspeglar alla andra känslor för stunden. Men hela tiden blir vi matade med vad man ska göra för att bli lycklig. Överallt kan man läsa om vad man ska äta för att bli lycklig, hur man ska skaffa sig ett välbetalt och "värdefullt" arbete för att känna lycka osv. Men jag tycker att jakten på lycka i sig blir någon slags olycka. En känsla av att aldrig nå upp till det perfekta, att aldrig vara nöjd istället för att acceptera den situation man är i och hitta lyckan i den.

Jag säger absolut inte att man ska sluta kämpa för det man vill men jag är inte alltid säker på att man kämpar för rätt saker. Ibland tror jag att man kämpar efter det samhället definierar som lycka, men som inte nödvändigtvis är lycka för dig. Jag menar, vad betyder ekonomisk tillväxt i landet om inte folket blir lyckligare?

Anledningen att jag kom att tänka på det här just nu är av ett inlägg jag läste av Bloggkommentatorerna. Jag tycker att hela viktgrejen och saken att man ska ha perfekt kropp är så hemsk och löjlig. Inte konstigt att fler och fler får ätstörningar. Jag har gått igenom det och det är inte värt det.. lovar! Hellre några kilo extra. Men jag tycker att det här inte bara handlar om kroppen utan jag tycker att det handlar om allt. Samhället vill att vi ska hinna med och vara bäst på allt. Man får vara någon slags supermänniska för att klara av det. Plötsligt kan jag förstå varifrån mina krav och "duktig flicka-syndromet" kommer ifrån.

Vad tycker ni om det här? Vad är lycka för er?

Kramar Emma