När man har nått botten finns det bara en väg att gå

Igår var en hemsk dag även om den blev bättre på kvällen. Jag kände det som om jag hade tappat fotfästet helt. Men, det har jag inte. För idag vaknade jag med ett leende på läpparna och har gjort allt för att dagen skulle bli så bra som möjligt. Jag har varit och hälsat på min syster och man och min älskade lille systerson och samlat styrka och även om jag har känt oro så har det inte tagit överhanden eller fördunklat min lycka.

Jag känner mig stark, jag känner mig redo att kämpa. Jag tänker inte falla ner i det svarta hål jag en gång har varit i. Jag har kommit för långt för det. Jag kanske kommer ha dåliga dagar men jag ska banne mig inte låta dem hindra mig att göra det jag vill göra. Från och med nu ska jag satsa 110% på att bli av med ångesten för alltid. Jag ska inte stoppa den från att komma, jag ska bara inte låta den hindra mig och till slut kommer jag inse att det är jag som har makten över den, inte tvärtom. För en sak ångesten inte tänkte på när den kom till mig är att jag är jävligt envis. Det är inte lätt att få mig att lägga mig.

Så ångesten- prepare yourself for the fight of your lifetime.