Varför denna ångest?

Idag har jag haft en hemsk dag, riktigt mycket ångest. Jag kom inte iväg till sjukhuset för att ta blodprov som jag skulle ens. Det känns så jobbigt att det är så illa nu men med tanke på att jag alltid mår bättre på kvällen så känner jag att det måste vara biverkningar av den nya medicinen som gör att jag mår såhär dåligt. Jag ska till min läkare på onsdag så det är väl bara att säga som det är så får vi se vad som händer.

Det är verkligen jobbigt att må såhär dåligt, jag känner inte igen mig själv. På kvällarna kan jag känna att nästa dag kommer bli bra och att jag ska klara en massa saker nästa dag. Men när ångesten kommer på dagen blir jag helt förlamad. Jag klarar en del och jag kämpar varje dag men det känns inte okej att leva så, med ångestattack efter ångestattack och en konstant oro. Det är tur att jag har vissa ljuspunkter. Ibland när jag går ut på kvällen kan det kännas som jag vaknar ur en lång mardröm, som att jag äntligen kan njuta av vinden, som om jag vaknar upp. Jag önskar att de bra stunderna kommer att växa istället för att minska, men först måste nog något göras med medicinen. Men hoppet är det sista som lämnar en även om det är tungt ibland.

Tänkte visa hur fint det växer i min rabatt i alla fall :) När blommorna börjar slå ut får vi hoppas att även jag börjar blomma igen :)

Kramar Emma