Mitt liv och humör går verkligen upp och ner som en berg- och dalbana nu. Ena dagen kan jag verkligen känna att jag är tillbaka för att nästa dag vakna och känna att jag är på botten igen. Jag som hatar berg- och dalbanor. Jag kan med nöd och näppe klara att sätta mig i nyckelpigan på Liseberg ;) Jag är helt sanningsenlig när jag säger att jag varken har åkt berg- och dalbanan, balder, uppskjutet eller något annat läskigt. Jag vet, lite pinsamt men det är i alla fall en helt okej fobi om man jämför med att ha fobi för både livet och döden som jag verkar ha nu.
Nej, om mitt liv kunde vara lite mer som Farfars bilar nu skulle det vara skönt. De är lugna, trevliga och de kan inte köra av banan hur mycket man än försöker. :)
Jag antar att jag inte ska lägga så mycket värdering i om det är en bra dag eller inte, då blir jag bara besviken när jag har en sämre dag. Men det är svårt att inte göra det. Jag vill så väldigt gärna bara må bra. Men jag kanske ska se det som en förbättring att det är en berg- och dalbana. Då är det i alla fall inte nattsvart hela tiden.
Kramar Emma
tack <3
SvaraRadera