Mardrömmar och ensamhet

Inatt hade jag en massa mardrömmar. Jag vet inte varför men det var sjukt obehagligt. Jag vaknade klockan 5 med en panikångestattack som hade börjat i sömnen. Det tog jättelång tid innan jag lyckades lugna ner mig och jag kunde inte somna igen förrän jag hörde familjen gå upp vid 7-tiden.

Idag känner jag mig ensam, det är tråkigt att vara hemma när alla andra är i skolan eller på jobbet. Jag har tagit en promenad och pratat med syster i telefon så efter det kändes det lite bättre men nu känns det lite segt igen. Det var så bra när jag hade underbara Rebecka hemma som jag kunde gå till, men nu har hon börjat skolan vilket givetvis är jättebra men det blir lite tråkigare för mig ;) En kompis föreslog att jag skulle gå med i en pensionärsförening så jag fick lite sällskap haha! Men jag får väl tänka att det inte är så långt kvar till sportlovet så då har jag i alla fall familjen att umgås med.

Men jag har faktiskt tänkt på en bra sak, förut kände jag mig väldigt ensam trots att jag umgicks med någon. Jag kände mig liksom avstängd och avtrubbad och det gjorde att jag inte kunde känna gemenskapen på samma sätt. Det känner jag inte alls på samma sätt nu. När jag känner mig ensam så är det oftast för att jag är ensam och inte för att jag känner mig avstängd från andra människor.

Många kramar Emma