Avundsjuka?

En sak som jag har märkt är att jag kan bli irriterad när jag hör vad folk ska göra som jag inte kan göra och nästan mest har jag känt att jag har blivit irriterad på M när han ska på fest eller liknande. Jag VET att det är fel och helt ologiskt och jag har funderat på vad det beror på och jag tror faktiskt att jag har kommit fram till något. Jag blir inte irriterad om han ska ut med sina kurskamrater eller så utan det är när han ska festa med de som också är mina vänner. Jag tror helt enkelt att jag blir avundsjuk. Jag vill kunna följa med och jag vill också kunna göra det och när han åker så blir det väldigt tydligt och påtagligt att jag inte kan åka dit. Eftersom jag själv inte kan gå så vill jag hellre att han ska sitta hemma med mig så jag inte känner mig så ensam. Jag vet, det låter helt sjukt egoistiskt och det är precis det det är. Därför skulle jag inte få för mig att tvinga honom att stanna hemma för min skull.

En annan sak som jag har märkt med det här är att när jag blir irriterad så beror det med största sannolikhet på att jag är ledsen eller rädd. Det är lättare att reagera med ilska än med sorg, det är inte lika avslöjande och känns inte lika tungt. Men det släpper faktiskt snabbare om man gråter lite än om man går runt och är irriterad så därför har jag gjort det och det känns lite bättre. Självömkan är bra i en begränsad mängd. Nu får jag ta tag i mig själv och boka in något när han ska på fest så jag inte blir lika ensam. Förr eller senare kommer jag också att kunna gå på de festerna och tills dess får jag nöja mig med festerna som är i närheten. Jag menar, för ett tag sedan kunde jag ju inte gå på fest alls.

Gammal partybild. Haha älskar minen på killen bakom :)

Kram Emma