Vårkänslor?

Idag vaknade jag och kände att det var en fruktansvärt dålig dag. jag har lite svårt med årstidsväxlingar och nu när solen lyste mot snön så kände jag att det var jobbigt. Det kändes som om någon hade väckt mig genom att tända ljuset jättesnabbt och jag kände mig trött och inte redo att vistas i det ljuset. Även om jag älskar solen och sommaren så har jag svårt för den när den kommer efter det långa mörkret. Man blir utsatt på ett annat sätt, det går inte att gömma sig.

I alla fall så bestämde jag mig för att strunta i att jag mådde dåligt och gå och träna. Det var tufft och jag kände mig nästan lika trött efter träningen men trots det följde jag med ut på en promenad när min stödjare kom och då vände det. Innan kände jag att jag inte skulle klara att gå någonting. Jag skulle vara glad om jag lyckades ta mig ner till närmsta busshållplats. Men jag försökte och det gick, det gick faktiskt skitbra!

En sak jag har lärt mig när det gäller ångesten är att man alltid ska försöka. Man klarar inte alltid allt men det är bättre att komma en bit än att ge upp innan man har testat. Oftast klarar man mycket mer än man tror. Jag ska försöka att inte låta mig påverkas för mycket av ljuset och istället njuta av det. Även om jag kanske är lite extra känslig mot årstidsväxlingar så bestämmer jag hur mycket jag ska låta det påverka mig.

Inte vår riktigt än va?