När vi kom hem var Elin och Tobias här eftersom vi skulle gå och se fjärde filmen i Twilight, Breaking Dawn. Jag var nervös innan för inte bara det att jag inte har varit på bio på länge så började dessutom filmen 22. Jag gillar inte att åka i väg på kvällen utan det brukar fungera bättre på dagarna. I alla fall så bestämde jag mig för att jag var i trygga händer så vi åkte och hämtade M och åkte till bion. Det gick SÅ mycket bättre än jag hade kunnat förvänta mig. Jag kände faktiskt inte en enda gång att jag skulle behöva gå ut ur salongen och jag kunde helt koncentrera mig på filmen. Det var så skönt! Jag tycker filmen var skitbra. Tillsammans med Eclipse tycker jag att det var den bästa i serien filmer i Twilight.
 |
| Breaking Dawn- klart godkänd |
Efter filmen var jag lite berusad av glädjen över att det hade gått så bra så jag och M utnyttjade den känslan genom att gå på krogen. Det var verkligen länge sedan och jag trodde att det skulle vara jobbigt med en massa folk men det funkade det med. Det enda som egentligen var konstigt var att vi satt där helt nyktra och ouppvärmda och kände oss lite malplacerade. Haha. Det kanske inte direkt blev party men det var inte meningen heller. Jag vet nu att jag klarar att gå på krogen om jag vill också. Det kan verka som en onödig sak men även om jag inte gick på krogen särskilt ofta innan heller så är det alltid jobbigt att känna att man inte kan även om man vill. Men lyckad fredag i alla fall :)
På lördagen kände jag mig stärkt av fredagens framgångar så jag bestämde mig för att gå och se Melancholia med mamma och pappa (vi har pratat om det ett tag). Även om det gick bra så måste jag säga att den bioupplevelsen inte blev lika positiv. För det första blev både jag och mamma helt åksjuka eftersom den var filmad som med en handkamera som hela tiden slängde mellan olika personer. Det kanske var lättare om man satt längre bak men jag klarade inte av att titta ett tag och godiset stod helt orört haha. Sedan vet jag inte vad jag tycker om filmen i sig faktiskt. Det var kul att känna igen sig i miljöerna eftersom den var filmad på Tjolöholms slott och den var artistisk och intressant på vissa ställen men i det stora hela tycker jag den mest var....udda och överpretentiös.
 |
| Melancholia- glöm inte åksjuketabletterna |
Idag hade jag tänkt mig att städa mitt rum och hinna klart med ett arbete till min distanskurs men jag får se om jag åker ner på VIP.kvällen på Freeport senare. Nu ska jag i alla fall sätta gång med städningen så jag har en chans att hinna klart ;)
Kram Emma
Detta inlägg skulle jag ha kunnat skriva, så som du beskriver att du känner i dessa situationer är e x a k t så som jag känner! Jag har mycket ångest och oro i mig, samt panikångest och lite utmattningssyndrom. Jag tycker med det är lite värre att åka iväg sådär på kvällen, allt blir lite obehagligare när man är trött (och trött är man ofta när man har ångest). Visst är det äckligt obehagligt när den där ångesten kommer i kroppen, den känns så tydlig att man skulle kunna ta på den. Hoppas du går och pratar med en psykolog! KRAM! ps, bbli inte besviken när du känner att du kan göra mycket och du sen dagen efter inte kan göra samma sak lika bra, man måste ta det lugnt, små steg:)
SvaraRaderaVad roligt att läsa ditt inlägg. Det är också ett sådant inlägg jag skulle kunna skriva :) Jag har väldigt mycket overklighetskänslor och de ligger alltid närmare när man är trött. Det är väldigt obehagligt när ångesten kommer, man får ju så mycket fysiska symptom så man tror att det är något farligt. Jag har kontakt med en KBT-terapeut och även hjälp på lite andra sätt. Ta hand om dig och hoppas jag ser dig mer här. :) Kram
SvaraRaderaJag har med overklighetskänslor och det är hemskt, bara man börjar prata om dem tycker jag de börjar komma. Det är det väldigt väldigt skrämmande, det stämmer som du skriver att de uppstår lättare när man är trött (även när man iallfall jag ätit sämre). Jag har fått förklarat att man får overklighetskänslor när man börjar fokusera för mycket på sig själv, på hur man egentligen mår, det blir lite du vet som att upprepa ett ord flera gånger, efter ett tag låter det ordet helt främmande ju! Jag ca 1 gång i veckan hos en KBT-terapeut (jag har alltid haft lite ångest tror jag men varit som värst de 4 senaste åren, jag är 24 nu), jag tycker det är extremt jobbigt att gå till terapeuten och öva på sånt jag nu inte "vågar" pga panikångestattackerna, så jag har precis börjat med medicin nu, sertralin. Oj vad långt det blev, men jag vill bara skriva så att du inte känner dig ensam i hur du just nu mår! Och jag håller med om att man får massa fysiska symptom, jag brukar känna jobbigt med andingen samt jobbig syn och massa andra saker, man blir lite hyponkondrisk med tror jag:) Ofta kommer mycket av dessa fysiska symptom ifrån att man har spänd nacke har jag märkt, när man har ångest och sånt blir man ju ofta nervös och spänner sig konstant, massage hjälper mycket. Ta hand om dig, Kram!
SvaraRaderaDu verkar ha det väldigt likt mig på många sätt Nathalie. Jag känner igen det med synen och även yrsel och så. Jag tycker också att det är väldigt jobbigt att gå till terapeuten och till psykodramagruppen som jag är i nu. Man lägger så mycket tid på att försöka trycka undan känslorna att det är jobbigt att "dra fram" dem. Men det är enda vägen ut, att utsätta sig. Även om jag tycker att det är jättetråkigt att både du och jag mår som vi mår så är det skönt att känna att man inte är ensam i kampen.
SvaraRaderaJag tror att jag kan få leva med viss ångest hela livet men jag är övertygad om att jag kommer kunna kontrollera den och att den inte kommer påverka mig nämnvärt. Jag är säker på att även du kommer klara den kampen. Det handlar mest om att acceptera och inte låta ångesten styra en. Låter lätt men det tar ett tag innan man lär sig.
Kramar!