Idag har jag inte gjort så mycket men jag har mått ganska bra. En viktigt insikt som jag har kommit fram till är att jag inte kan styra om jag mår dåligt eller inte. Jag tror att jag ska må bättre om jag använder någon slags falsk kontroll och stannar hemma eller att jag inte kan gå ut ensam och liknande. Men det är ingen kontroll, ångesten kommer ändå. 

Därför har jag kommit fram till att jag inte kan kontrollera hur jag mår men jag kan däremot kontrollera hur jag reagerar på det och vad jag gör. Jag är så trött på att ångesten ska styra mitt liv, att den ska få mig att undvika saker som jag egentligen älskar. Jag hatar att den fick mig att hoppa av skolan som jag faktiskt trivdes jättebra i och att den gör att jag undviker sociala tillställningar för att jag tycker att det är jobbigt att "hålla minen". 

Faktum är att det är ganska skönt att känna att jag inte kan kontrollera hur jag mår. Det är som om en stor börda har lämnat mina axlar. Det är sjukt att jag har gjort såå mycket för att hålla ångesten borta och hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag gör fel eftersom jag mår så dåligt. Jag har varit livrädd att förlora kontrollen även om den sedan länge är förlorad. 

Panikångest är en sjukdom. Min hjärna övertolkar kroppsliga signaler och tror att det är livsfara. Det kan jag inte styra över. Min hjärna kommer att fortsätta att göra det, men om jag inte reagerar genom att gömma mig eller undvika så kommer det att gå över. Jag måste lära om min hjärna att det inte är farligt. Det låter lättare än vad det är dock men jag tror inte att jag ska sträva efter att hålla borta ångestattacker. Jag ska fokusera på vad jag gör när de kommer. Att fundera över och försöka hålla borta något som är omöjligt att hålla borta tar bara på krafterna så det är svårare att ta itu med det när det väl kommer.

Mitt mål är numera inte att bli av med ångesten utan att lära mig leva med den. Det skapar inte samma stress att "bli frisk": 

Sov gott nu!

Kram Emma