Idag har varit en speciell dag. Den började hyfsat bra och jag var på jobbet en stund. Sedan åkte jag till M och då liksom stängde jag in mig i mig själv som jag gör ibland när jag har ångest. Det är världens sämsta teknik.
När vi sedan åkte hem till mig och jag och M satt och pratade så blev jag skitförbannad på ångesten. Varför låter jag den begränsa mig? Varför har jag låtit den ta över allt i mitt liv som jag har tyckt om?
Jag tror inte jag har varit på arg på länge men jag lät mig själv vara det. Jag kastade saker omkring mig och skrek, jag måste sett helt galen ut. Men det var uttömmande och skönt. När jag hade lugnat ner mig lite men fortfarande hade kvar glöden så gick jag och M på promenad i regnet.
Jag har en promenadväg som jag har försökt gå flera gånger men det har varit en mental spärr så jag har känt att jag inte har kunnat gå längre utan varit tvungen att vända. Nu sket jag fullständigt i spärren och trotsade mina rädslor och gick den vägen i alla fall och en lång bit till. Nästan så fort jag hade gått förbi det stället där jag kände att jag inte kunde gå längre så släppte ångesten. Jag kände mig fri och stark. Det var en underbar känsla.
Jag har bestämt mig för att behålla den här ilskan, när den behövs så ska jag kunna plocka fram den. Visst jag har ångest och visst det kan vara jobbigt men det ska fan inte hindra mig från att göra saker.
Imorgon ska familjen till Fun City i Varberg. Det kanske blir jobbigt eller bara jäkligt kul. Jag vet inte och jag tänker inte fundera över det. Det får bli som det blir :)
Många kramar Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar