I torsdags var jag riktigt ledsen över att jag inte kunde gå på puben och att min ångest hindrade mig. På fredagen vaknade jag dock istället med en väldig irritation. Min pojkväns (Martin) pappa fyller 60 år och vi skulle ha en födelsedagsfest för honom idag en bra bit utanför mitt "trygghetsområde". Jag pratade med Martin och vi bestämde att vi skulle säga att jag inte kunde komma. Det gjorde mig om möjligt ännu mer besviken och irriterad. Jag satte igång och började städa och diskade våldsamt och smällde i dörrar och sedan bestämde jag mig. Jag gick till Martin och sa att jag visst ska gå på den festen, jag tänker inte låta ångesten styra mig. Så fort jag hade tagit det beslutet var det som all ångest försvann. Det var son jag tog kontroll över mina tankar.
Idag var vi på festen. Jag var rädd att jag skulle behöva åka hem och jag trodde att jag skulle få genomlida kvällen med massa ångest. Men det blev inte så, jag hade det jättetrevligt och även om ångesten tittade in ett par ggr så var den snabbt borta igen. Det känns SÅ skönt att ha en riktigt bra upplevelse efter flera dåliga.
Jag känner mig lycklig, nöjd och stolt över mig själv!
Kramar Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar