Jag borde ha lagt mig för länge sedan. Jag har haft en hektisk dag och jag är trött men ändå sitter jag fortfarande uppe och tänker. Idag har varit en väldigt bra dag. Jag har varit på ett jättefint dop, jag har jobbat på teatern och jag har varit på en rolig födelsedagsfest men trots det så känner jag mig lite nere. Min vecka har varit sämre än den har varit på länge men det släppte lite på psykodraman i torsdags och både fredagen och idag har ändå varit bra men långt bak ligger en oro och osäkerhet som bildades under de dåliga dagarna i början av veckan.
Jag blir så rädd när jag mår sämre. Det känns som om jag ska falla rätt ner i det mörka hål jag var i ett tag under förra våren. Det känns som att det bara är en tunn hinna till katastrof och att varenda sak jag gör fel kan leda mig rätt ner igen. Jag vet att jag har kommit väldigt långt men det känns som om det bara kan ryckas ur mina händer vilken sekund som helst. Jag klamrar mig fast vid det liv jag har så hårt att jag inte riktigt lever det.
Men jag ska försöka sova nu och tänka på ett av mina absoluta favoritcitat:
Don't be afraid of death, be afriad of the unlived life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar