På senaste tid har så mycket gått bra i mitt liv. Jag har gjort stora framsteg med att komma tillbaka till det liv jag hade innan jag blev dålig och jag har mått riktigt bra. Jag har börjar jobba på teatern igen och jag klarar av att studera på distans. Igår var jag inne på mitt andra jobb i en smyckesaffär och vi kom överens om att jag ska testa att komma tillbaka lite grann. Jag ska börja med att jobba bara en timme på fredag och sedan ska vi gå långsamt framåt. Det kändes skitbra då och dagen blev ännu bättre när jag fick en visning på en lägenhet som jag och M ska åka och titta på idag. Allt borde vara toppen men idag är det helt förändrat.
Jag känner mig rädd och ledsen, det känns som om jag inte kommer klara av de här stora stegen. Det känns som om jag kommer ramla rätt ner tillbaka i ångestens grepp. Helt plötsligt känns allt jag har klarat av innan bortblåst och istället minns jag mycket väl hur dåligt jag har mått. Det är synd att vi inte har psykodrama den här veckan för jag tror verkligen att jag skulle behöva ta tag i det här och komma fram till vad det är som spökar. Jag vet att jag inte borde lägga för mycket vikt på det här, jag kan ha en dålig dag, men det är som om det sitter en djävul på axeln och säger att jag inte klarar av någonting och det är svårt att säga emot honom. När jag känner mig såhär osäker är det lätt att tro på det han säger .
Men det är ingen djävul som sitter på min axel, det är ingen annan än jag själv som skapar det här. Det är min osäkerhet på mig själv som gör att jag tror att jag ska falla tillbaka. Jag är så rädd för det att det ibland tar överhanden helt. Jag får inte låta det ta över mig, jag kan stå emot och jag klarar det jag vill klara. Jag ska tillåta mig själv att deppa och tvivla ett tag till men sedan ska jag rycka upp mig. Jag är stark och jag har klarat tuffa motgångar innan, då borde jag väl klara lite medgång också ;)
Kram Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar