Framsteg

Idag var det 14:e gången jag var på psykodraman. I oktober när det här skulle starta mådde jag riktigt dåligt men jag kände verkligen att jag var tvungen att göra någonting. Jag hade jättemycket problem att ens ta mig till introduktionsmötet och en av ledarna frågade faktiskt om jag var redo för det här eller om jag skulle vänta och hoppa på gruppen nästa år. Men vi kom överens om att jag skulle testa en gång, bara en gång och se hur det fungerade. Första gången i gruppen var bland det jobbigaste jag upplevt, ångestattackerna avlöste varandra och jag var inte mycket inne i rummet med resten av gruppen mycket. Jag tänkte mycket på att ge upp och åka hem men någonstans fanns vissheten att om jag åkte hem nu så skulle jag aldrig klara att komma nästa gång. Så jag stod ut, kämpade mig igenom 3 timmar av ångest och vägrade att ge upp, på något sätt kände jag att det var nu eller aldrig.

Alla gånger jag har varit på psykodraman är inringade

Jag klarade det och nu har jag varit där 14 gånger, nästan varje gång med mycket ångest men inte alls som första gången. Jag gav mig fasen på att klara en gång och sedan dess har jag bara tagit en gång i taget för att se alla gånger gav mig så otroligt mycket ångest. Det är väldigt skönt att bara fokusera på en vecka i taget och det har fungerat väldigt bra så jag har fortsatt med det. Jag tror nästan att jag kommer sakna det när det slutar, konstigt med så mycket ångest det ger mig men det har också hjälpt mig något otroligt. Det var början på min uppgång.

Jag kan känna nu att jag längtar så mycket efter det livet jag hade innan jag blev dålig men samtidigt vet jag att det var det som fick mig att må dåligt från början. Det fanns mycket bra men jag kan inte göra på det sättet igen utan jag kan bara se framåt och längta till mitt nya liv. Jag längtar till jag mår så bra att jag kan börja studera igen på socionomprogrammet, jag är fortfarande övertygad om att det är rätt för mig och när jag har bearbetat allt det här så hoppas jag verkligen att jag kommer att veta hur jag ska hålla mig frisk i framtiden. Jag längtar tills jag ska flytta ihop med M och framför allt längtar jag efter att kunna umgås med vänner som jag vill, att kunna göra saker spontant och utan att behöva planera och tänka så mycket. Jag vill hitta en balans i mitt liv där jag gör precis lagom mycket saker och är lycklig och harmonisk. Jag har nog knappt upplevt den balansen.

Skål för mitt nya harmoniska liv :) 

Många kramar Emma