Jag var nere på stan idag och köpte garn till min jättegosiga och härliga halsduk som jag håller på att sticka som ska hålla mig varm i vinter. Imorgon är det dags för psykodrama igen. Jag är galet nervös men om man ska se det positivt (vilket jag borde) så är det ju bra förutsättning att det kommer kännas bättre den här gången med tanke på att jag har haft en bra vecka hittills

Förresten läste jag en riktigt bra krönika idag om prestationssamhället som också speglar av sig i bloggvärlden skriven av Julia Thoresson. Hela krönikan kan ni läsa här men här nedan kommer ett litet utdrag.

I bloggvärlden är idealen densamma. Var stark. Prestera. Lyckas. Rädslan för nederlag är ett faktum. Rädslan för att vara skör, sårbar och äkta. Du ska helst vara idealiskt vacker, ha ett framgångsrikt yrke och en lycklig tillvaro som ska "inspirera" unga tjejer till att uppnå samma framgång och pusha sina läsare till detta ”superhärliga” liv. Detta blir för många tjejer en käftsmäll av prestationsångest och misslyckande snarare än en drivkraft. För mitt i detta likgiltiga predikande om ”att vara stark” vilar den allra största svagheten – rädslan för att vara svag ibland.