Lycka = ?

Lycka är ett svårt begrepp. Alla vet hur det känns att vara lycklig även om det för vissa kan kännas längre bort än för andra. Lycka för mig behöver inte vara perfektion, det kan vara en känsla av harmoni som överspeglar alla andra känslor för stunden. Men hela tiden blir vi matade med vad man ska göra för att bli lycklig. Överallt kan man läsa om vad man ska äta för att bli lycklig, hur man ska skaffa sig ett välbetalt och "värdefullt" arbete för att känna lycka osv. Men jag tycker att jakten på lycka i sig blir någon slags olycka. En känsla av att aldrig nå upp till det perfekta, att aldrig vara nöjd istället för att acceptera den situation man är i och hitta lyckan i den.

Jag säger absolut inte att man ska sluta kämpa för det man vill men jag är inte alltid säker på att man kämpar för rätt saker. Ibland tror jag att man kämpar efter det samhället definierar som lycka, men som inte nödvändigtvis är lycka för dig. Jag menar, vad betyder ekonomisk tillväxt i landet om inte folket blir lyckligare?

Anledningen att jag kom att tänka på det här just nu är av ett inlägg jag läste av Bloggkommentatorerna. Jag tycker att hela viktgrejen och saken att man ska ha perfekt kropp är så hemsk och löjlig. Inte konstigt att fler och fler får ätstörningar. Jag har gått igenom det och det är inte värt det.. lovar! Hellre några kilo extra. Men jag tycker att det här inte bara handlar om kroppen utan jag tycker att det handlar om allt. Samhället vill att vi ska hinna med och vara bäst på allt. Man får vara någon slags supermänniska för att klara av det. Plötsligt kan jag förstå varifrån mina krav och "duktig flicka-syndromet" kommer ifrån.

Vad tycker ni om det här? Vad är lycka för er?

Kramar Emma