Underbara socionomer

Nu i dagarna har jag inte bloggat så mycket och det beror mest på att jag har legat på stranden och latat mig istället. ;) För visst är inte sommaren slut? Det är en hel månad kvar av underbart väder, trots att alla butiker tar in höstkollektionen och man får sina antagningsbesked från studera.

För ett år sedan var jag så glad vid den här tidpunkten. Jag hade kommit in på socionomprogrammet och jag var spänd och taggad på att börja plugga igen och få möta nya människor med liknande intresse. Men jag tror aldrig att jag hade kunnat föreställa mig hur det skulle bli. Jag tror att socionomer är ett eget folkslag och är de trevligaste människorna på hela jorden. Jag har träffat underbara och smarta personer och jag trivdes så fruktansvärt bra i min klass. Jag var duktig och ambitiös och kände att utbildningen var helt rätt för mig. Så vad gick snett? Var det kraven jag hade på mig själv? Var det kombinationen av plugg, jobb, vänner, fester, orkester, kör som blev för mycket? Jag vet inte egentligen, jag märkte det inte förrän det var för sent.

Jag har accepterat att jag är sjuk nu och att jag behöver tid för att återhämta mig, men att ta beslutet att ta ett uppbrott i studierna var en av de svåraste saker jag någonsin gjort. Jag kommer inte att börja läsa till den här hösten för det känns inte som jag är redo än. Dessutom kan jag inte hoppa in i min gamla klass så det känns inte så bråttom. Det är konstigt hur snabbt man kan fatta tycke för folk och även om jag har varit dålig på att höra av mig i sommar så ser jag flera från klassen som några av mina allra närmsta vänner. Jag kommer att sakna gemenskapen i klassen men vissa personer kommer att finnas kvar i mitt liv ändå. Det är jag säker på. <3

Till denna hösten blir det istället spädbarnspsykologi på distans. Det passar bra med tanke på att det är flera i min närhet som ska få barn ganska snart. Då kommer jag veta allt om deras barns utveckling, haha.

Och ni, ingen höstångest än. Njut av sommaren :)
Kramar Emma