Translate

lördag 26 mars 2011

Solknarka

Är det någon annan än jag som känner pressen och ångesten när solen och våren kommer? Jag VET att man ska känna sig glad och lycklig men det är svårt. När solen kommer från början känns det som om jag måste krypa ur mitt lilla mörka skal och det är läskigt. Det är hemskt när alla andra känner att det är uuunderbart med vädret och man känner att man bara vill att det ska bli kväll så solen går ner. 

Jag älskar solen, det är inte det. Det är bara att den kommer så plötsligt på våren och jag har svårt för den stora förändringen. I alla fall så har jag märkt att ju mer tid jag tillbringar i solen, ju snabbare kommer jag över den här obehagskänslan så jag har bestämt mig för att solknarka. Även om det är obehagligt ska jag vara ute bara så mycket jag kan i solen. Jag ska sitta och läsa, gå på promenader och utsätta mig själv för en massa sol tills jag känner att jag uppskattar den igen. Dessutom tror jag att en chockbehandling med D-vitamin bara kan vara positiv ;)

Kram Emma

5 kommentarer:

  1. Helena Edwall-Aronson26 mars 2011 kl. 19:32

    Jättefin blogg du har Emma, fortsätt så! Jag tror-vet att en sån här blogg verkligen behövs. Det finns så många bloggar där allt ska vara så glassigt, bilder på sig själv, oftast ganska utmanande men det säger aldrig något om människan bakom.
    Som sagt fortsätt att skriva, det är bra för dig och även för andra med likadana problem. Ju mer man talar om sjukdomen desto bättre, man behöver inte känna sig konstig på något sätt, man ser att det finns fler.Kram.

    SvaraRadera
  2. Jag är faktiskt tvärt om när det gäller solen, jag behöver den, mår så mycket bättre när den äntligen kommer fram. På vintern har jag så mycket svårare att orka med allt, men såfort solen kommer så blir allt mycket lättare. De gånger på vintrarna när solen riktigt lyser så brukar jag sätta mig på golvet i solen och bara samla energi.
    Intressant hur en sak ge glädge och kraft till någon medans det för någon annan betyder kamp.
    Hoppas du vänjer vid den snart :)
    massa Kramar

    SvaraRadera
  3. Tack Helena! Jag hoppas att det här kanske kan leda till någon slags acceptans av mig själv även om det är dåligt ibland. Mest därför jag gör det, men om det kan leda till en större förståelse och acceptans av sjukdomen i samhället också är det bara bra. Man kan så ett litet frö iaf :)

    Hannah: Ja de flesta känner ju så och det är så jag önskar jag jag kunde känna. Men en del är känsliga för årstidsväxlingar tydligen så jag är väl en av dem. Tack, det hoppas jag med :)

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Emma, vi får sola solarium istället!
    Då hinner du vänja dig, och bli lite brun på kuppen :P.

    SvaraRadera
  5. Haha det är sant! Men när jag satt ute i solen igår fick jag faktiskt lite lite färg :D

    SvaraRadera