Usch...

Jag kan inte sova. Alla tankar och all oro håller mig vaken.. hur kan det bli såhär? Hur kan jag på två veckor förändras från en lycklig och (hyfsat) obekymrad tjej till en paranoid, ledsen och oroad tjej? För det är så jag känner mig nu. Det är så lätt att falla tillbaka i gamla vanor... jag hoppas av hela mitt hjärta att det känns bättre när min älskade pojkvän kommer hem igen (han är bortrest) för jag är så fruktansvärt rädd för att falla tillbaka. Allt känns väldigt overkligt nu och jag känner mig väldigt ensam. 

Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså.
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?

Jag också, skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka, 
så bara till vardagsro.

Nils Ferlin

Emma