Idag har jag haft psykodrama igen efter juluppehållet. Jag är alltid så fruktansvärt nervös när jag ska dit men det går alltid bättre än jag tror. Jag tror att det är väldigt bra för mig med psykodraman. Det får mig att minnas saker som kanske har skapat mina problem och ger en chans att gå igenom dem ordentligt och kanske ändra händelseförloppet till hur man hade velat att det skulle bli. Så även om det är tufft att gå dit, det är tufft att ta tag i sina känslor och de svåra bitarna, så kommer jag att fortsätta för jag tror att det ger mig mycket.
 |
| Nöjd Emma |
På kvällen åkte jag och Emelie och hälsade på en kompis som bor i Lund nu men som var hemma och hälsade på under julen. Vi umgicks alltid på orkestern förut: Emma, Emma och Emelie. Låter lite roligt, eller hur? Men det som är så skönt är att vi kommer in i samma stämning som vi gjorde när vi umgicks då. Vi har utvecklats åt samma håll och det känns precis som vanligt att träffas alla tre även om det är ganska långt mellan tillfällena.
Jag var nervös innan vi skulle åka dit för när jag har åkt lite längre bort har jag alltid åkt med M, mina föräldrar eller min syster. De är verkligen trygghet för mig och därför är det mycket lättare. Men nu lånade jag en bil och åkte med Emelie. Emelie är ett fantastiskt stöd och hon är också en trygghet men hon är lite längre ut från min absoluta trygghetszon. Det är väl ganska logiskt men det gör det till en lite större utmaning. Men det gick, jag körde både dit och hem och även om det var jobbigt innan och jag kände mig väldigt orolig precis när vi kom dit så gick det jättebra sedan. Det känns som om jag jobbar mig uppåt och gör framsteg nästan hela tiden och det är väldigt skönt att känna så eftersom jag också har känt hur det känns att stå helt stilla. Till nästa lilla svacka som kommer komma förr eller senare kan jag minnas alla framsteg jag har gjort och ta mig ur den snabbare.
Hoppas ni kämpar på, det går alltid att göra lite mer än man tror.
Kramar Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar