Translate

fredag 7 oktober 2011

Våga vittna?

I det stora hela tycker jag ofta att jag blir bra behandlad av människor när jag berättar om min sjukdom men jag har definitivt mött på människor som inte alls förstår och tycker "att det väl bara är att ta sig i kragen". I veckan pratade jag nog med den värsta av de personerna. 

Förra hösten bevittnade jag en misshandel på Göteborgs station. Eftersom jag skulle hinna med en buss hann jag inte stanna kvar till polisen kom och det var många där som tog hand om honom men när jag kom hem ringde jag polisen och lämnade mitt vittnesmål. Runt jul började jag må dåligt och en bit in på vårterminen fick jag hoppa av skolan för att jag inte orkade med den och sedan gick det bara nedåt. I maj fick jag en kallelse om att jag skulle vittna i Göteborgs tingsrätt i oktober. Eftersom jag då mådde väldigt dåligt ringde jag till tingsrätten och sa det och frågade vad jag skulle göra. Hon sa då åt mig att höra av mig i september igen för att se hur det var då och föreslog också att man kan vittna via telefon.

Nu i september ringde jag igen och bad att få vittna via telefon och fick förklara min situation. Hon jag pratade med behövde ha ett godkännande från bland annat domaren men det lät som om det inte skulle vara något problem. Hon sa även att hon skulle ringa tillbaka och meddela om beslutet. När det var två dagar kvar till rättegången kom jag på att ingen hade ringt tillbaka och ringde då för att bekräfta att allt var okej med det planerade telefonvittnesmålet. Kvinnan jag pratar med då ber att få ringa upp när hon har tittat efter men dagen efter ringer en man upp istället.

Han säger att min ansökan inte är godkänd och att jag måste komma ner till Göteborg imorgon och vittna. Jag försöker först ganska lugnt förklara för honom att det inte går. Ingen kan följa med mig och jag har inte åkt kollektivt på nästan ett halvår, att jag har panikångest och har svårt att ens ta mig hemifrån. Han lyssnar inte ens utan säger bara att jag MÅSTE komma och vittna och att det är ett lagbrott att strunta i det. Då får jag total panik och försöker bara få honom att förstå att det inte går. Då börjar han hota med att jag kan få betala vite eller hela rättegångskostnaderna eller att polisen kan komma och hämta mig i mitt hus om jag väljer att strunta i det. VÄLJER att strunta i det?? Ja, jag VÄLJER verkligen att strunta i att sätta dit 3 killar som har misshandlat en stackars kille. Jo, sådan är jag, jag tycker att det är trevligare att stanna hemma. 

Nu blir jag arg över det men då fick jag total panik. Jag fick bilder av att polisen skulle komma och släpa mig till rättegångssalen eller att jag skulle få en räkning på 200 000 eller vad fasen det kan kosta att ordna en rättegång. Det är verkligen bästa taktiken att skrämma en person med panikångest för att få den att göra som man vill. Hela den dagen var helt overklig och jag kände mig så orättvist behandlad. 

Jag sov högst 3 timmar den natten och morgonen efter ringde jag åklagaren som var den som hade avslagit min förfrågan om att få vittna via telefon. Att prata med honom var som att ett ton stenar släppte från mitt bröst. Han hade avslagit min ansökan för att jag inte hade skickat med ett sjukintyg och att det är många som bara inte vill vittna för att det är obehagligt. (INGEN av de jag hade pratat med hade sagt något om ett sjukintyg) Jag förklarade för honom att jag har varit målsägande innan och vet hur det går till och att mina problem inte alls har med det att göra och att jag kan skicka in ett sjukintyg så snart jag har fått tag på min läkare. Han ville givetvis att jag skulle komma men han sa att jag inte skulle göra något som kunde få mig att må sämre heller. Om jag skickade in ett sjukintyg skulle jag givetvis inte få betala något och att poliser bara kommer om man har missat flera rättegångar i rad utan giltig anledning. Hela saken löste sig med att jag inte ens behövde vittna för att de hade tillräckligt många vittnen för att fälla killarna ändå. 

Snacka om olika bemötande man kan få och jag undrar vad det var för (ursäkta men) totalt korkad person som jag pratade med först. Man ska inte behöva känna sig kriminell när man har gjort en insats och gått med på att vittna. Det är ju helt galet. Hela den här grejen gör mig tveksam på om jag ens skulle anmäla mig som vittne igen om jag såg något och så kan det inte vara. Vittnar ingen fungerar inte rättssystemet eller samhället för den delen.

 Men de kan verkligen lära sig att ta bättre hand om sina vittnen

/Emma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar