Ätstörningar

Det är flera som har undrat efter jag skrev det där inlägget om viktutmaningen om varför jag tycker att jag behöver gå upp i vikt. Ingen kritik men mer "Det gör inget om du går upp lite i vikt men jag tycker inte att du är för smal." Det är iofs skönt att höra för det har jag hört många gånger innan men jag tycker ändå att det är dags att gå in lite djupare på mina ätstörningar så ni får veta.

När jag var 9 år började mina problem och de resulterade i att jag tappade en massor i vikt. Vi var hos läkaren nästan varje dag och kollade om det var fel på hjärtat, om jag hade matallergier, om jag hade cancer... ja allt möjligt innan jag blev skickad till BUP. Där fick jag diagnosen anorexia (som iofs var fel, läs mer om det här!) och vägde vid det tillfället 28 kg och hade ett BMI på ungefär 13. (Bland barn räknar man ett BMI på 17 som normalviktig). När jag kom in dit fick jag ett ultimatum, börja äta eller bli inlagd. Jag valde att börja äta. Från och med då skulle jag äta lika stora portioner som mina föräldrar plus att jag skulle äta 6 måltider om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmacka. Det enda jag gjorde var att äta och så fort jag var klar med en måltid så var det dags för nästa. Tänk er att ungefär 10-dubbla era portioner mat och sedan dessutom äta 3 måltider mer än ni brukar. Jag ska vara glad att jag hade mina föräldrar som vägrade ge upp för jag hade inte orkat med det själv kan jag ärligt säga.

En suddig men hemsk bild på mig i 10-årsåldern (typ den enda jag har för jag hatade hur jag såg ut)
Den kanske inte är jättetydlig men titta på exempelvis struphuvudet och nyckelbenen som sticker ut, det matta håret blekheten.

När jag blev friskförklarad gav jag mig själv ett löfte, jag ska aldrig mer hamna i den sitsen. Jag har lätt för att gå ner i vikt när jag mår dåligt och det kommer jag nog alltid bära med mig, men jag vägrar att låta det ta överhanden. Hur trött jag än är, hur illa jag än mår av maten ska jag inte sluta äta för det blir bara värre för varje dag man skjuter på det.

För mig känner jag mig frisk om jag har lite fett på kroppen. Inte massor men ni vet vad jag menar. Utseende spelar ingen roll mot känslan att få vara frisk.. Jag vill aldrig mer frysa 24 timmar om dygnet eller få ont i rumpan för att sittbenen sticker ut när man sitter. Därför har jag valt att gå upp de här kilona. :)

Kram Emma

Beautiful

Sitter och tittar på gamla videor som jag har lagt till som favoriter på youtube. Visst är den här så fin? Det var så länge sedan jag såg den men den betydde mycket ett tag i mitt liv. Den berör fortfarande :)

Sjuker

Idag är det jag som ligger och snörvlar och hostar. Jag tror inte att det är någon som har lyckats undvika höstförkylningen. Men ska se om jag kan ta en alvedon och pallra mig iväg till min terapeut idag iaf.

Kämpa på fel sätt?

Jag skulle på "intervju" för en psykodramagrupp idag. Jag åkte efter mycket om och men dit och vände i dörren. Jag tycker att det är jättejobbigt med mötessituationer som terapin, sjukhusbesök m.m. Jag vet att det ska vara bra för mig men jag börjar mer och mer fundera på om det verkligen är det som spelar någon roll längre. Det var  jätteinspirerade när jag började med KBT men nu känner jag nästan att jag kan det mesta och även om jag tar mig dit så kan jag inte ta in så mycket för allt jag gör är att försöka hålla borta ångesten. Dessutom känner jag mig inte nöjd efteråt. Det känns inte som det borde vara en prestation att ta sig dit. 

Jag börjar känna att jag kanske tränar på fel sätt. Självklart ska jag kunna ta mig även till sjukhusbesök men det viktigaste är att kunna ta mig och träffa vänner och göra saker som jag tycker är kul. Jag ska ta mig till She Shape och träna och jag ska ta mina långa promenader och försöka göra det jag tycker är skoj. Men kanske är inte en psykodramagrupp det rätta för mig nu. Kanske spelar det inte så stor roll om jag går till min terapeut varje vecka. Kanske ska jag bara försöka att ta mig därifrån. Att hitta tillbaka till mig själv, att inte vara "sjuka" Emma. Jag börjar känna att det är dags att ta ett steg vidare, ett steg bort ifrån det.

 Jag är inte bara min diagnos, jag är människa också.

Sweet dreams

Inatt har jag ingen aning om hur jag sov. Jag tror att jag utförde någon slags gymnastik i sömnen för när jag la mig hade jag huvudet i högra övre hörnet och när jag vaknade låg jag med huvudet i vänstra nedre hörnet. Hmmm...

Dessutom såg sängen ut som som någon slags krigszon. Tur att jag inte har en enkelsäng i alla fall ;)

Vikt +-?

Jag har sedan jag började må dåligt gått ner 12 kg i vikt. Jag gör det när jag mår dåligt, jag får svårt att äta.

Jag höst 2010, Jag sommar 2011

Jag har länge tänkt att jag behöver gå upp några kilo igen men det är så svårt att sätta igång. Därför bestämde jag mig för att göra det på bloggen. Då blir det mer motiverande och större chans att jag håller vad jag har bestämt. För att det ska bli ännu mer motivation för både mig och andra tänkte jag att vi kunde göra det tillsammans. 

Skriv hur många kilo ni vill gå upp eller ner i kommentators-fältet och på hur många veckor. Ni kan skriva under med ett annat namn om ni vill vara anonyma.Tänk på att inte sätta orimliga siffror eller för kort tid. Det är bättre att bli positivt överraskad än att känna att man inte klarar det. Den här utmaningen är till för er som känner att ni hade mått bra av att gå upp eller ner i vikt. Jag vill inte att någon som redan har lågt BMI ska gå ner ännu mer så använd den här utmaningen rätt nu :)

Jag har bestämt mig för att gå upp 5 kilo på 10 veckor. Det är ett halvt kilo i veckan och mer än så behöver jag faktiskt inte gå upp. På måndag är det invägning och sedan sätter det igång. 

Är ni med? :)

Vikt-upp/ned-gång

Jag tycker att det är så himla mycket snack om vikt men det händer så lite. Det är inte lätt att varken gå upp eller ner i vikt men nu tänker jag att vi gör det tillsammans. Jag vill gå upp i vikt, men jag vet att många vill gå ner så jag gör det öppet för alla. Men lite ska ni allt få vänta innan ni får veta mer. Imorgon förmiddag ska jag förklara mer, nyfikna? :)

"Duktig flicka"

Jag tittade på Efter Tio idag när jag tränade och det var väldigt intressant. De pratade om "duktig flicka"-syndromet och pratade med några som har lidit av det här, exempelvis Annika Sjöö frän Let´s dance.  Jag har definitivt ett problem med det här. Jag vill klara av allting och jag vill vara bäst på det. Jag tycker om mig själv när jag presterar och jag letar hela tiden efter bekräftelse att  folk ska tycka att jag är bra.

Det är hemskt att känna att jag nu inte kan prestera på det sättet, att jag inte orkar med och jag har fruktansvärt svårt att acceptera att det är såhär nu. Hur blev det så? När blev prestation lika med värde? Känner ni igen er?

Jag ska i alla fall ta och köpa/låna tre böcker som kanske kan inspirera lite.

Kram Emma

Träningskort!!

Idag skaffade jag ett träningskort på She Shape. Duktigt va? Nu ska jag bara hålla igång att gå och träna åtminstone en dag i veckan så det lönar sig ;)

Förändring

Som ni ser så har bloggen fått sig en liten ansiktslyftning. Vad tycker ni? Blev det bra eller var det bättre innan? :)