Vårdepression

Intressant med "Fråga doktorn" på 1:an idag. De pratar om vårdepression och om hur årstidsförändringar gör vissa nedstämda. Det känner jag verkligen igen, alla mina återfall har jag fått på våren och jag mår alltid mer eller mindre sämre på våren. Bra att veta att jag använder rätt taktik i alla fall med regelbunden sömn och att utsätta mig för sol trots att det är jobbigt. Precis som jag hoppas kan det göra processen kortare. Jag hoppas att jag hittar balansen snart igen så jag kan komma tillbaka på banan igen.

Kram

Solknarka

Är det någon annan än jag som känner pressen och ångesten när solen och våren kommer? Jag VET att man ska känna sig glad och lycklig men det är svårt. När solen kommer från början känns det som om jag måste krypa ur mitt lilla mörka skal och det är läskigt. Det är hemskt när alla andra känner att det är uuunderbart med vädret och man känner att man bara vill att det ska bli kväll så solen går ner. 

Jag älskar solen, det är inte det. Det är bara att den kommer så plötsligt på våren och jag har svårt för den stora förändringen. I alla fall så har jag märkt att ju mer tid jag tillbringar i solen, ju snabbare kommer jag över den här obehagskänslan så jag har bestämt mig för att solknarka. Även om det är obehagligt ska jag vara ute bara så mycket jag kan i solen. Jag ska sitta och läsa, gå på promenader och utsätta mig själv för en massa sol tills jag känner att jag uppskattar den igen. Dessutom tror jag att en chockbehandling med D-vitamin bara kan vara positiv ;)

Kram Emma

Tack

Tack till alla er som har kommenterat och sagt eller skrivit snälla ord. Det betyder verkligen jättemycket!

Jag skapade den här bloggen mest för mig själv som ett sätt att skriva av mig men jag ville ändå på något sätt att folk skulle veta, så länge skrev jag utan att på något sätt visa den någonstans. Men sedan insåg jag att det bara var ännu ett sätt att dölja det så jag tog mod till mig och la ut en länk på facebook. Jag såg plötsligt hur sidvyerna ökade från 1 till 179 personer på en dag. Det är ganska mycket och jag är väldigt glad att det finns några som har tagit den till sig. 

Jag sa till M förut att det kändes lite som att ha "kommit ut". Det var ett skämt men på flera sätt känns det så. Att komma ut är att acceptera och dela en sak som man kanske inte är helt nöjd med själv för andra. Att visa något som ses som avvikande. Och det är det jag har gjort. Visat något som är en del av mig och som är tungt att bära ensam. Även om de som är nära mig har vetat om det så har jag försökt dölja mina problem så väl jag kan för andra. Att berätta på det här sättet känns överraskande befriande. 

En dag kanske jag känner att jag vill ha mina tankar och mitt privatliv för mig själv igen men just nu känns det här helt rätt. 

Många kramar Emma

Fullt upp

Idag har jag varit igång hela dagen. Jag har övat i Tölö på några solo-arior som jag ska sjunga om några veckor. Ska bli riktigt kul :) Sedan gick jag till fyren och åt lunch med mamma och Erica. Efter det var jag hos MP på samtal. Det är ganska bra, när man pratar om sina tankar inser man att de inte är så logiska. Det är sällan hon behöver säga något, hon ställer bara de rätta frågorna så jag inser det själv. Sedan ringde de från jobbet och frågade om jag kunde jobba med en gång, så jag tog mig dit. Trots att jag har haft ångest idag är det skönt att ha haft saker att göra. Det lämnar lite mindre tid till att tänka och oroa sig.

Kram Emma

Social fobi eller socialt beroende?

Igår var jag på ångestgruppen igen och vi pratade om säkerhetsnät och fördelar och nackdelar med dem. Säkerhetsnät kan vara små säkerhetsåtgärder som man tar till när man har ångest. Man kanske har en tablett i fickan som man vet att man kan ta om det blir riktigt illa, man kan se till att man har möjlighet att ta sig hem smidigt om man åker någonstans, man kan se till att ursäkta sig med en gång i sällskap att man kanske måste gå tidigt för att folk inte ska undra varför man bara försvinner OM man skulle få ångest. Sådana saker tror jag nästan alla med ångestsyndrom använder sig av, och inte bara vi. Alla gör det, alla vill känna sig trygga. De använder det bara inte lika mycket som personer med en ångeststörning, för för dem känns det inte som ens liv är i fara bara man går utanför dörren.

Jag inser att det ser olika ut för alla och jag tror inte att alla säkerhetsnät är dåliga. Det som är dumt är att man kan haka upp sig på de här säkerhetsnäten och tro att det är de som gör att man inte får ångest. Man tänker "ja, men det var för att jag har tabletten i fickan som ångesten gick över" eller "det var för att jag slog på dörren tre gånger innan jag gick hemifrån som jag inte fick en ångestattack idag". Jag insåg när vi pratade om det att jag använder en massa säkerhetsnät, men mitt säkerhetsnät är mina föräldrar, min pojkvän eller andra som står nära mig. Om jag får ångest när jag ska någonstans hjälper det att mamma följer med och sitter utanför ett tag eller något. Jag vet, låter jättetöntigt men så är det och det gör att jag känner att det är mamma eller pappa elelr min kille som tar bort ångesten och inte jag själv. Det är jättedumt för hur kommer jag någonsiin kunna lita på mig själv om jag tror att andra kontrollerar min ångest. För i själva verket har jag väldigt svårt att visa någon min ångest. När jag får svåra ångestattackar så stänger jag istället in mig någonstans där jag kan vara ifred tills det har gått över. Och det är här den sociala fobin kommer in.

Jag har alltid sett mig själv som en väldigt social person. Jag kommer bra överens med de flesta människor och gillar att ha folk omkring mig. Men när jag har ångest blir jag verkligen en ensamvarg. Jag vill inte att någon ska komma nära, att någon ska se. Jag klarar inte av att visa den sidan av mig själv. Om någon har fått se den sidan skäms jag och ber om ursäkt. Det här stämmer in på den sociala fobin. Jag gillar att visa de sidor jag tycker om hos mig själv men klarar inte av att visa de jag inte gillar. En del som verkligen kämpar för det lyckas bryta sig igenom den mur jag bygger upp omkring mig. Jag vet att jag stänger ute människor jag tycker om och jag vet att jag inte tar kontakt. Dock blir jag helt galen av att inte ha kontakt och när människor bryter sig igenom mår jag mycket bättre. Tack ni som finns kvar och vägrar lämna mig hur kall jag än är <3 Men i alla fall tror jag att jag har någon form av social fobi men jag har också ett stort socialt beroende. Det gör att jag hamnar någonstans mitt emellan. Jag hoppas att jag en dag ska kunna acceptera mina sämre sidor med och låta andra se dem med, om än inte allt för ofta. Jag tror att framförallt jag, men även flera omkring mig skulle må bättre av det.

Kram Emma

sömnrutin

Idag sov jag till 14. Det är inte ok, för när jag vaknar så sent så känns hela dagen helt skev och då får jag ångest.  Jag måste verkligen skaffa mig någon slags sömnrutin. Från och med nu ska jag lägga mig mellan 11 och 12 och får sova längst 10 timmar. Inga mer kvällar till 3 alltså. Det kommer att bli en utmaning men jag ska göra mitt bästa :) Kram

rädsla

Rädsla måste vara den värsta känslan som finns. Det är så obehagligt när skräcken biter tag i en och man inte kan tänka klart. När allt runt omkring en suddas ut och man känner sig helt ensam i sin skräck. När varken en själv eller någon annan kan göra något när skräcken som sköljer över en. Jag kände mig verkligen så idag. Jag hanterade väl det till slut men fy vad det är hemskt. Jag känner mig fortfarande skakis fast det var en timme sedan. Jag hatar ångest, jag HATAR den verkligen. Snacka om att panikångesten på några veckor kan förändra hela ens liv. Nej, jag vägrar att bara sitta hemma. Nu ska jag iväg igen till orkestern. Hur det än går så ska jag ta nig dit.

Puss på er
/Emma

Orolig..

Nu var det länge sedan jag skrev, sorry. I alla fall så hade jag ganska många bra dagar förra veckan men nu känns det tyvärr inte bra alls. Jag har sjuk overklighetskänsla och är rädd för att göra saker samtidigt som jag är rädd för att sitta inne. Det går inte ihop. Jag var på ångestgrupp tidigare, det är konstigt det där. Den ger mig mer ångest när jag är där men jag tror att det kommer hjälpa mig i längden. I alla fall är jag trött på den här skiten. Jag kommer kämpa med näbbar och klor. Ikväll är det konsert. Hoppas att det kommer funka.
Ha en bra dag!
Kram Emma

Jag är lycklig

Det har varit många motgångar och mycket ångest de senaste veckorna, men ikväll känner jag mig fullkomligt lycklig. Min pojkvän är här och jag älskar honom så otroligt mycket, så´mycket att jag för en kväll kan släppa alla tankar på ångest och rädslor och istället fokusera på lyckan av att vara med honom. Jag har känt mig lite avtrubbad och nere de senaste veckorna, men ikväll har jag känt mig helt fri. Det är en underbar känsla. Det här känns som början på något nytt, jag känner att tack vare den här kvällen så har jag mer ork att kämpa igen. Det är värt att kämpa för att få känna sig såhär lycklig :)

Sluta aldrig hoppas
Kramar Emma

Ångesthanteringsgrupp

Det känns faktiskt mycket bättre sedan jag kom iväg och fick träna, bra att göra av med lite energi på något vettigt istället för ångesten. Imorgon har jag ångestgrupp. Det känns lite skevt när man får ångest av att gå till ångesthanteringen, det är bara jobbigt att sitta och lyssna på vad som framkallar ångest när man redan har ångest ... jag antar att jag skulle vara ett bra exempel om jag fick en ångestattack då ;) Nej, nu ska jag lägga mig så jag vaknar pigg och glad.

Sov gott
Kram Emma