När man har nått botten finns det bara en väg att gå

Igår var en hemsk dag även om den blev bättre på kvällen. Jag kände det som om jag hade tappat fotfästet helt. Men, det har jag inte. För idag vaknade jag med ett leende på läpparna och har gjort allt för att dagen skulle bli så bra som möjligt. Jag har varit och hälsat på min syster och man och min älskade lille systerson och samlat styrka och även om jag har känt oro så har det inte tagit överhanden eller fördunklat min lycka.

Jag känner mig stark, jag känner mig redo att kämpa. Jag tänker inte falla ner i det svarta hål jag en gång har varit i. Jag har kommit för långt för det. Jag kanske kommer ha dåliga dagar men jag ska banne mig inte låta dem hindra mig att göra det jag vill göra. Från och med nu ska jag satsa 110% på att bli av med ångesten för alltid. Jag ska inte stoppa den från att komma, jag ska bara inte låta den hindra mig och till slut kommer jag inse att det är jag som har makten över den, inte tvärtom. För en sak ångesten inte tänkte på när den kom till mig är att jag är jävligt envis. Det är inte lätt att få mig att lägga mig.

Så ångesten- prepare yourself for the fight of your lifetime.

Hopplösheten

Idag känner jag bara total hopplöshet. Jag mår rent ut sagt skit. Jag somnade med ångest igår, drömde mardrömmar och vaknade med ännu starkare ångest idag. Jag känner mig så maktlös och trött och jag vet ärligt talat inte var jag ska hitta någon glädje och ork just nu. Det känns bara som det går utför igen och ju längre tid det går med att jag mår såhär, ju mer bleknar den glada, friska Emma. ..

Upp och ner

Idag och igår har jag haft riktigt bra dagar. Jag och M har myst och haft det roligt. Bland annat har vi spelat kubb med Anton. Alla var väldigt dåliga men det brukar gå bättre efter några omgångar haha. Innan de här dagarna har jag dock haft en del riktigt dåliga dagar. Jag känner mig räddare och jag tycker återigen att det är obehagligt att åka bort och jag vill helst inte vara ensam. Den här ökade ångesten har kommit väldigt plötsligt och det är svårt att veta vad den beror på men hur som helst är det bara att ta en dag i taget och försöka att inte lägga för mycket värdering i att det är lite sämre nu. Jag hade ju två väldigt bra månader innan det blev dåligt nu så jag vet ju att jag kan må bra. Jag ska bara hitta självförtroendet att jag kan hantera min ångest igen. Det är där nyckeln är.

Kramar Emma

På en ostadig bro

Jag vet att det var sjukt länge sedan jag skrev och jag ber om ursäkt för det. Jag har känt mig tveksam på om jag vill ha kvar bloggen men jag känner trots allt att jag inte är redo att skiljas från den än. Det är mer jag behöver skriva om. Den sista tiden har varit riktigt ostadig för mig. På bara några veckor har jag börjat få flera panikattacker. Det var länge sedan jag hade en panikattack på det sättet. Förut har jag kanske fått en panikattack när jag har gjort något som har varit svårt för mig, men de här panikattackerna känns som om de kom helt utan förvarning och i "trygga" situationer. Det är sjukt jobbigt och det skapar ångest i sig att gå och vara rädd för att få en attack.

Nu över midsommar har jag varit med M i Källsjö. Det har växlat mellan att vara jättejobbigt och att vara riktigt mysigt men jag har klarat det och i det stora hela ser jag det som positivt. Jag åkte iväg dit när jag kände mig ostadig och även om jag hoppades att jag skulle vara ångestfri så var det inget jag kunde förvänta mig. Vi fick en helt underbar kväll på torsdagen tillsammans och gick ner till stranden. Så idylliskt var det. Helt underbart vackert. Här nedan kommer lite bilder från dagarna i Källsjö.

Midsommarkrans

Nere vid stranden, så fint med några som ror också

Vid stranden

Sommar

När det inte blir som man tänkt sig

I flera veckor har jag känt nervositet och olust över att jag skulle jobba igår. Jag kände mig osäker på om jag skulle klara av det med tanke på att jag har känt mig lite sämre de här veckorna. Dessutom var det ett 4-timmarpass och att jag skulle vara ensam över lunchen gjorde inte att det kändes bättre. Men trots det gick jag till jobbet på lördagen och kände mig ovanligt lugn. Jag har helt underbara kollegor och det kändes så bra att komma och jobba. Det var jättemycket folk men jag höll hela tiden fokus och stressade inte upp mig. Jag gick in i personalrummet en gång mellan några kunder och andades några djupa andetag och tog ett glas vatten för jag kände att jag började spänna mig men det tog en halv minut och sedan var jag redo igen. Det var så mycket folk att min kollega inte hann ta en ordentlig lunchrast så jag erbjöd mig att stanna ett tag till, inte för att jag kände att jag var tvungen utan för att jag kände att det fungerade och att jag skulle klara det. Istället för att jobba de 4 timmar som jag fasat så för jobbade jag istället 5 timmar och kände mig hela tiden lugn och harmonisk. Det var roligt att jobba helt enkelt.

Efter träffade jag M och Jonas för en filmkväll och visst var jag trött, men jag kände mig trött på ett skönt sätt, inte utmattad som jag har känt en del tidigare. Vid halv 1 följde jag och M Jonas till bussen och sedan gick vi hem till M igen. Då mötte vi en älg som var ute och sprang över vägen, helt sjukt vad stora djur de är. Jag försökte få en bild men det var alldeles för mörkt, det var ju inte direkt så man gick närmre heller haha.

Idag har varit en slappdag och det förtjänade jag efter gårdagen men nu på kvällen fick jag för mig att träna så jag har kört ett träningspass hemma i rummet med lite improviserade redskap. Mitt rum som jag städade så fint i torsdags är nu dock belamrat med mina "träningsredskap" så det blir lite undanplock innan duschen. Jag ska banne mig ha det fint hela sommaren nu ;)

Hoppas ni har det bra.
Kramar Emma

Förändringar

De sista veckorna har jag känt mig sämre än vad jag har gjort innan. Där jag förut kände att jag hade kontroll över mina känslor känner jag nu att jag inte kan kontrollera. Jag vet att jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett halvår sedan och det har trots allt gått ganska snabbt. Att få ett litet bakslag efter flera riktigt bra månader kanske inte är så konstigt. Men det är ju så, jag vill bara ha förbättringar - inte negativa förändringar.

Det händer mycket i mitt liv nu. Jag har börjat jobba till viss del igen och jag är ännu närmare att få en lägenhet tillsammans med M. Det är saker jag har velat och fortfarande vill men det är lite läskigt att komma tillbaka och vara "frisk" och göra det alla andra "friska" människor gör. Det är trots allt stora förändringar som blir när man börjar jobba och dessutom ska flytta. Det är nog inte bara jag som känner så och det är antagligen därför jag är extra spänd och sårbar nu. Jag bara hoppas så innerligt att det ska kännas bättre snart och inte gå åt fel håll. Men jag tar en dag i taget, jag kan inte göra mer än det.

Kram Emma

Nattankar

Jag borde ha lagt mig för länge sedan. Jag har haft en hektisk dag och jag är trött men ändå sitter jag fortfarande uppe och tänker. Idag har varit en väldigt bra dag. Jag har varit på ett jättefint dop, jag har jobbat på teatern och jag har varit på en rolig födelsedagsfest men trots det så känner jag mig lite nere. Min vecka har varit sämre än den har varit på länge men det släppte lite på psykodraman i torsdags och både fredagen och idag har ändå varit bra men långt bak ligger en oro och osäkerhet som bildades under de dåliga dagarna i början av veckan.

Jag blir så rädd när jag mår sämre. Det känns som om jag ska falla rätt ner i det mörka hål jag var i ett tag under förra våren. Det känns som att det bara är en tunn hinna till katastrof och att varenda sak jag gör fel kan leda mig rätt ner igen. Jag vet att jag har kommit väldigt långt men det känns som om det bara kan ryckas ur mina händer vilken sekund som helst. Jag klamrar mig fast vid det liv jag har så hårt att jag inte riktigt lever det.
Men jag ska försöka sova nu och tänka på ett av mina absoluta favoritcitat:

Don't be afraid of death, be afriad of the unlived life 

Eufori

Igår kväll vann Loreen hela Eurovision song contest som jag inte tror att så många kunde missa. Det var fantastiskt roligt och välförtjänt! Jag och min syster kom överens om att om Sverige vinner ska vi åka och se nästa års ESC i Stockholm. Nu är det ju iofs inte säkert att det blir Stockholm men var det än blir så är det bara att hålla sitt löfte. Jag hoppas bara jag mår tillräckligt bra, men det får bli mitt mål. Jag SKA åka och se ESC om ett år :)

Bildkälla: http://www.posh24.se

Julstjärna

Inte nog med att mina julstjärnor som jag köpte i november har klarat sig otroligt bra, nu har de börjat få nya skott också. Jag vet inte vad jag har gjort, men de frodas så fint och jag har inte hjärta att slänga dem trots att julen för länge sedan är över. De kanske håller sig till nästa jul? 

Eftersom jag numera är en självutnämnd expert på just julstjärnor ska ni nu få några tips på hur ni håller era julstjärnor fina ända till sommaren. 

- Glöm att vattna dem så de torkar ut helt och börjar sloka 

och dränk dem sedan med ungefär en halv liter vatten.

-Placera blomman i en mörk källare med hög luftfuktighet.

-Lämna dem ifred och låt dem växa. 

Jobb och fotografering

Idag har jag jobbat i smyckesaffären för första gången på väldigt länge och det kändes hur bra som helst. Ett tag i höstas försökte jag börja jobba igen men jag mådde så dåligt, det fungerade inte alls utan drog bara ner mig. Men idag kände jag att det var roligt att jobba och att det verkligen fungerade. Det är en helt underbar känsla. Nu ska jag bara gå försiktigt framåt och inte ta på mig för mycket på en gång. Jag känner att jag lever livet igen. På eftermiddagen var jag och M på stranden och fotograferades av Rebecka. Det var min födelsedagspresent till honom eftersom han fyllde år i onsdags. Mysigt var det, hoppas det blir några fina bilder också :)

I onsdags, på M:s födelsedag, var vi och kollade på en till lägenhet med Elin och Tobias. Den här var jättefin men låg tyvärr lite långt bort. När vi kom hem igen fick vi vara lite barnvakter åt Emanuel för Elin och Tobias skulle titta på en till lägenhet och han tyckte inte att det var så roligt. Han är verkligen så härlig nu, 3 månader gammal och har verkligen kommit igång med att skratta och prata. Finaste bebisen i hela världen <3  När Elin och Tobias kom igen åt i fin middag hos M. Jag och M avslutade sedan kvällen med att kolla på senaste Pirates-filmen. Dagen efter var det lite firande med släkten för M så jag har haft mycket för mig.

Nu ska jag fortsätta en liten stund med pluggandet innan jag lägger mig, det har hamnat lite efter den här veckan. Hoppas ni har det bra.

Kramar Emma

Lägenhetsvisning

Idag var jag och M på lägenhetsvisning. Jag kände mig inte alls bra innan på dagen men under visningen kändes det bra. Jättetrevlig hyresvärd men vi kom överens om att lägenheten inte var något för oss men det känns ändå bra. Jag känner mig inte alls besviken utan snarare mer säker på vad jag vill ha och vad vi ska leta efter. Det känns inte heller omöjligt att få lägenhet längre vilket är väldigt skönt. Jag hoppas att det flyter på och att vi kan få en visning någon annanstans snart.

Kram Emma

Skugga över lyckan

På senaste tid har så mycket gått bra i mitt liv. Jag har gjort stora framsteg med att komma tillbaka till det liv jag hade innan jag blev dålig och jag har mått riktigt bra. Jag har börjar jobba på teatern igen och jag klarar av att studera på distans. Igår var jag inne på mitt andra jobb i en smyckesaffär och vi kom överens om att jag ska testa att komma tillbaka lite grann. Jag ska börja med att jobba bara en timme på fredag och sedan ska vi gå långsamt framåt. Det kändes skitbra då och dagen blev ännu bättre när jag fick en visning på en lägenhet som jag och M ska åka och titta på idag. Allt borde vara toppen men idag är det helt förändrat.

Jag känner mig rädd och ledsen, det känns som om jag inte kommer klara av de här stora stegen. Det känns som om jag kommer ramla rätt ner tillbaka i ångestens grepp. Helt plötsligt känns allt jag har klarat av innan bortblåst och istället minns jag mycket väl hur dåligt jag har mått. Det är synd att vi inte har psykodrama den här veckan för jag tror verkligen att jag skulle behöva ta tag i det här och komma fram till vad det är som spökar. Jag vet att jag inte borde lägga för mycket vikt på det här, jag kan ha en dålig dag, men det är som om det sitter en djävul på axeln och säger att jag inte klarar av någonting och det är svårt att säga emot honom. När jag känner mig såhär osäker är det lätt att tro på det han säger .

Men det är ingen djävul som sitter på min axel, det är ingen annan än jag själv som skapar det här. Det är min osäkerhet på mig själv som gör att jag tror att jag ska falla tillbaka. Jag är så rädd för det att det ibland tar överhanden helt. Jag får inte låta det ta över mig, jag kan stå emot och jag klarar det jag vill klara. Jag ska tillåta mig själv att deppa och tvivla ett tag till men sedan ska jag rycka upp mig. Jag är stark och jag har klarat tuffa motgångar innan, då borde jag väl klara lite medgång också ;)

Kram Emma

Konserter och bebis

Det har varit mycket tidiga mornar och spelande den här veckan. I onsdags hade vi rep i 5 timmar med orkestern. På torsdagen var det dags för två konserter, fredagen var ledig men på lördagen var det dags för ännu en konsert. Det har gått bra men jag känner att det är mycket att göra, jag blir väldigt trött. När vi satt på scenen inför den andra konserten på torsdagen kände jag hur jag fick overklighetskänslor. Jag fick riktigt mycket hjärtklappning, yrsel och illamående. Min första tanke var att resa mig och gå därifrån, det kändes inte värt att må dåligt över en sådan sak. Så viktigt var det inte. Men någonting fick mig trots allt att stanna. Jag bestämde mig för att vänta tills vi började spela första låten för jag vet att det kan kännas bättre om jag har något annat att fokusera på. Första låten spelade jag takt för takt, hela tiden beredd på att gå men jag klarade det och efter det lättade ångesten. Det är otroligt vad mycket jag klarar av nu, lördagens konsert kändes inte det minsta jobbig utan bara rolig. 

Förutom spelandet så har Elin och Tobias varit här med lillkillen i några dagar. Det är så mysigt att träffa honom för varje gång har han utvecklats. Nu pratar han jättemycket (jollrar) och skrattar. Det går lätt att få kontakt med honom och han är riktigt nöjd för det mesta. Man vill bära runt på honom hela tiden men man blir trött också. Idag bar jag runt på honom tills han somnade och då la jag mig med honom i sängen och somnade själv. Hur mysigt som helst att ligga bredvid en sovande bebis men tröttheten smittar lite :) 

Idag på kvällen har jag varit med familjen hos min faster. Det blev riktigt fint väder framåt eftermiddagen så vi fick faktiskt grillat. Mycket gott och trevligt. Det kändes bra hela kvällen. Nu ska jag gå och lägga mig för jag ska jobba imorgon. Inte förrän 15 dock men jag behöver plugga lite också. 

 

Kramar Emma

Kärleksdag

I tisdags firade jag och M 3 år. Han hämtade upp mig hemma hos mig med den här underbara buketten.

Inte helt fel va? 

Efter det åkte vi och handlade mat. Vi åkte hem till honom och lagade flygande jacob med fransk chokladtårta som efterrätt. 

Chokladtårta med jordgubbe och grädde

Efter maten blev det mys med kärleksfilm och presenter. Jag hade spelat in en skiva med några av "våra" kärlekslåtar som han fick. Han blev jätteglad och rörd. Så fint <3

En uppdatering om resten av veckan får ni imorgon. 

Kramar Emma

3 år

Idag är ingen vanlig dag för det är min och M:s 3-årsdag. För 3 år sedan sa han "Jag älskar dig" för första gången och vi blev ett par. Oj, vad jag hade väntat på de orden, men de kom till slut och det är allt som betyder något. Inte hade jag kunnat tro att han skulle vara mannen i mitt liv när jag träffade honom i teatergruppen för drygt 8 år sedan. Men redan då fanns det kemi. Det har varit en lång och guppig väg till dagen vi blev tillsammans men sedan dess har det inte varit någon tvekan. Jag älskar honom precis lika mycket idag som jag gjorde då, om inte ännu mer. Han har bevisat att han är i mitt liv för att stanna.

Jag minns när jag mådde som sämst förra våren att jag omedvetet började stöta bort honom. Jag stängde in mig i mig själv och på något sätt ville jag göra det lättare för honom att lämna mig för jag kände att han fick offra så mycket för mig. Även om det var det sista jag ville så stod jag inte ut med att han skulle se mig som den spillra jag var. Men han stod kvar och vägrade ge sig och han bröt ner alla murar som jag försökte bygga upp. Jag minns att han sa en gång när vi hade en diskussion: "Jag kan se dig gråta, jag kan se dig skrika, jag kan se dig ha ångest men jag klarar inte av att du stänger ute mig. Du kan inte skjuta bort mig för jag kommer stanna ändå och jag kommer inte ge mig förrän min Emma kommer tillbaka."

Shit vad jag lipar nu, både när jag tänker på hur jag hade det och att jag ens kunde försöka skjuta bort honom. Han är ju bara helt underbar. Men jag tror att det också har fört oss ännu närmare varandra. Det finns ingenting som vi undanhåller för varandra och även om vi skulle försöka så läser vi varandra så bra att det skulle vara helt omöjligt. Vi tillåter inte att någon går omkring och är sur utan vi löser allt med en gång och det är nog otroligt viktigt för att ett förhållande ska fungera.

M brukar alltid säga att man inte får planera längre in i framtiden än den tiden man har varit tillsammans. Har man varit tillsammans en månad får man bara planera 1 månad framåt, 1 år får man planera ännu ett år framåt. Ja ni fattar. Men nu har vi varit tillsammans 3 år, då får man planera 3 år framåt. Det är en lång tid och på den tiden kan man hinna med mycket. Det är nästan så man kan se giftemål och barn skymta längst bort. Men jag gillar den närmsta framtiden också och då är det en massa kärlek och gemensam lägenhet som gäller.

Jag älskar dig M av hela mitt hjärta!

Kramar Emma

Mina helger är mina vardagar

Den här helgen har det hänt väldigt mycket precis som alla andra helger sista tiden känns det som. I lördags började dagen med ett musikrep och sedan åkte jag direkt till ett dop med M. Det var en kompis dotter som döptes. Otroligt sött var det och väldigt trevligt. På kvällen åkte jag på Fulm-kväll och vi såg Birdemic som  var hmm.. fantastiskt bra ;) Tänk att det kan vara så kul att se värdelösa filmer. Här kommer en liten trailer för er som är sugna på att se den. (Hihi)

Idag har jag jobbat på teatern, gick bra som vanligt får jag nästan säga nu. Det funkar skitbra. Sedan åkte jag med pappa till Tölö kyrka för att se min kära gamla kör Vocalis och mamma som var med och spelade. (samt en massa vänner) Det var riktigt, riktigt bra. Så roligt att höra bra klassisk livemusik, jag njöt under hela tiden :)
Men nu blir det att sätta på partiledardebatten, vila finns det tid för på vardagarna som kommer.

2012-05-03

Den här veckan har varit mycket att göra. På valborgsmässoafton kom Elin, Tobias och lille Emanuel hit. Vi grillade och myste i det fina vädret. På första maj åkte jag och Elin till en hästaffär som hade jubileum. Vi åt tårta och gick poängpromenad så jag får se om vi vinner ett shettisföl, var man nu ska ha det haha. Elin köpte också lite ridkläder billigt. Efter det fick jag vara barnvakt åt lillkillen, han har börjat göra lite ljud och le nu så det är så härligt att prata med honom. Så fin som bara småbarn kan vara :) 

Igår var jag och såg en pjäs som en kompis hade regisserat och som teatertvåorna på Aranäs satte upp. Den var riktigt obehaglig men det var riktigt bra spelat och fantastiskt att de kunde klara av det. Det var definitivt ingen lättspelad pjäs. Men riktigt duktiga var de. 

Idag har jag haft psykodrama och det gick bra idag, jag gick hem hela vägen efter. Däremot tränade jag på kvällen och det gick bra i början men efter ett tag mådde jag fruktansvärt illa och blev alldeles yr sådet var obehagligt. Jag tror att jag tog i lite för hårt med tanke på att jag har varit lite förkyld. Dessutom är man väl inte helt van vid värmen och allergin hjälper inte heller till helt.

Men hur som helst mår jag bättre och bättre psykiskt och det är underbart. Ibland blir man så rädd att falla tillbaka men jag ska göra allt för att det inte ska bli någon stor nedgång. Att må lite sämre några dagar eller någon vecka är okej men någon större nedgång vill jag inte ha. 

Hoppas ni mår bra. 

Kram Emma

Balans

Jag ramlade in på en intervju med Isabella Löwengrip a.k.a. Blondinbella där hon påstod att hon mådde dåligt just nu för att hon hade magsår och det beror oftast på en bakterie och det är ren otur att hon har fått det. Då kände jag lite att om någon i hela världen kan få magsår av stress så borde hon definitivt vara en av dem. Jag ska inte diagnostisera någon men på ett sätt kan jag se att hon lever precis som jag gjorde och förnekar det. Antingen så kör man på i 200% eller så fungerar det inte alls. 

Men hur som helst har jag i alla fall det problemet och det är något jag jobbar med hela tiden, jag måste hitta ett sätt att få balans i mitt liv. Topparna och dalarna blir så stora och varje gång jag hamnar i dalarna igen blir det svårare att ta sig ur dem. Jag tar oerhört små steg nu, hela tiden små nog så att jag tydligt ska känna när det blir för mycket. Jag vill ha ett liv i balans där det bara är små svängningar istället för de stora och för det måste jag lära mig att ta det lugnt och ha mindre krav på mig själv. Jag har kommit till det stadiet där jag har fattat det men det har tagit drygt 10 år. Jag är driven och ambitiös och det kommer jag alltid vara men det är skillnad på att vara det och att vara nästan manisk för att man är så rädd att misslyckas och förlora allt. 

Kram Emma

Torka

Jag känner mig lite kritisk nu och känner att jag ofta skriver samma saker. Det blir mest vad jag gör på dagarna och hur jag känner mig. Är det roligt att läsa eller vad vill ni att jag ska skriva om? Har ni några favoritinlägg som jag kan spinna vidare på?

Kram Emma

Hektisk helg

Igår jobbade jag igen på teatern. Det gick hur bra som helst! Jag är så otroligt nöjd att det går bra att jobba. Det gör mycket för mig, dels ekonomisk men främst socialt och för min utveckling. Efter jobbet skjutsade jag två äldre damer som skulle till stationen eftersom det inte gick någon buss och de hade svårt att gå. Det var värt det tusen gånger om, så glada de blev. Jag tänker på att för några månader hade det inte alls fungerat eftersom det var en ändring i min planering. Jag har kommit en lång väg.

Idag har jag varit på teatern igen och tittat på en kompis dansgrupper på Aranäs. De var otroligt söta, 2-åringarna som dansade hängde inte med mycket, men sött var det. Senare på eftermiddagen åkte jag till M för att fira hans bror som fyller år idag. Hans andra bror som också skulle firas fick stanna hemma eftersom frugan började få värkar. Spännande om det kommer en liten en inatt :)

Förutom allt detta har jag pluggat som bara den för att hinna med det jag ska enligt schemat som jag och M har satt ihop åt mig. Jag har haft lite svårt den här veckan att hitta motivation men när det väl gäller sätter jag igång så nu har jag gjort klart ett arbete och ska bara lämna in en inspelning till gitarrkursen jag går, sedan får jag lägga mig.

Kramar Emma