På en ostadig bro

Jag vet att det var sjukt länge sedan jag skrev och jag ber om ursäkt för det. Jag har känt mig tveksam på om jag vill ha kvar bloggen men jag känner trots allt att jag inte är redo att skiljas från den än. Det är mer jag behöver skriva om. Den sista tiden har varit riktigt ostadig för mig. På bara några veckor har jag börjat få flera panikattacker. Det var länge sedan jag hade en panikattack på det sättet. Förut har jag kanske fått en panikattack när jag har gjort något som har varit svårt för mig, men de här panikattackerna känns som om de kom helt utan förvarning och i "trygga" situationer. Det är sjukt jobbigt och det skapar ångest i sig att gå och vara rädd för att få en attack.

Nu över midsommar har jag varit med M i Källsjö. Det har växlat mellan att vara jättejobbigt och att vara riktigt mysigt men jag har klarat det och i det stora hela ser jag det som positivt. Jag åkte iväg dit när jag kände mig ostadig och även om jag hoppades att jag skulle vara ångestfri så var det inget jag kunde förvänta mig. Vi fick en helt underbar kväll på torsdagen tillsammans och gick ner till stranden. Så idylliskt var det. Helt underbart vackert. Här nedan kommer lite bilder från dagarna i Källsjö.

Midsommarkrans

Nere vid stranden, så fint med några som ror också

Vid stranden

Sommar

När det inte blir som man tänkt sig

I flera veckor har jag känt nervositet och olust över att jag skulle jobba igår. Jag kände mig osäker på om jag skulle klara av det med tanke på att jag har känt mig lite sämre de här veckorna. Dessutom var det ett 4-timmarpass och att jag skulle vara ensam över lunchen gjorde inte att det kändes bättre. Men trots det gick jag till jobbet på lördagen och kände mig ovanligt lugn. Jag har helt underbara kollegor och det kändes så bra att komma och jobba. Det var jättemycket folk men jag höll hela tiden fokus och stressade inte upp mig. Jag gick in i personalrummet en gång mellan några kunder och andades några djupa andetag och tog ett glas vatten för jag kände att jag började spänna mig men det tog en halv minut och sedan var jag redo igen. Det var så mycket folk att min kollega inte hann ta en ordentlig lunchrast så jag erbjöd mig att stanna ett tag till, inte för att jag kände att jag var tvungen utan för att jag kände att det fungerade och att jag skulle klara det. Istället för att jobba de 4 timmar som jag fasat så för jobbade jag istället 5 timmar och kände mig hela tiden lugn och harmonisk. Det var roligt att jobba helt enkelt.

Efter träffade jag M och Jonas för en filmkväll och visst var jag trött, men jag kände mig trött på ett skönt sätt, inte utmattad som jag har känt en del tidigare. Vid halv 1 följde jag och M Jonas till bussen och sedan gick vi hem till M igen. Då mötte vi en älg som var ute och sprang över vägen, helt sjukt vad stora djur de är. Jag försökte få en bild men det var alldeles för mörkt, det var ju inte direkt så man gick närmre heller haha.

Idag har varit en slappdag och det förtjänade jag efter gårdagen men nu på kvällen fick jag för mig att träna så jag har kört ett träningspass hemma i rummet med lite improviserade redskap. Mitt rum som jag städade så fint i torsdags är nu dock belamrat med mina "träningsredskap" så det blir lite undanplock innan duschen. Jag ska banne mig ha det fint hela sommaren nu ;)

Hoppas ni har det bra.
Kramar Emma

Förändringar

De sista veckorna har jag känt mig sämre än vad jag har gjort innan. Där jag förut kände att jag hade kontroll över mina känslor känner jag nu att jag inte kan kontrollera. Jag vet att jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett halvår sedan och det har trots allt gått ganska snabbt. Att få ett litet bakslag efter flera riktigt bra månader kanske inte är så konstigt. Men det är ju så, jag vill bara ha förbättringar - inte negativa förändringar.

Det händer mycket i mitt liv nu. Jag har börjat jobba till viss del igen och jag är ännu närmare att få en lägenhet tillsammans med M. Det är saker jag har velat och fortfarande vill men det är lite läskigt att komma tillbaka och vara "frisk" och göra det alla andra "friska" människor gör. Det är trots allt stora förändringar som blir när man börjar jobba och dessutom ska flytta. Det är nog inte bara jag som känner så och det är antagligen därför jag är extra spänd och sårbar nu. Jag bara hoppas så innerligt att det ska kännas bättre snart och inte gå åt fel håll. Men jag tar en dag i taget, jag kan inte göra mer än det.

Kram Emma

Nattankar

Jag borde ha lagt mig för länge sedan. Jag har haft en hektisk dag och jag är trött men ändå sitter jag fortfarande uppe och tänker. Idag har varit en väldigt bra dag. Jag har varit på ett jättefint dop, jag har jobbat på teatern och jag har varit på en rolig födelsedagsfest men trots det så känner jag mig lite nere. Min vecka har varit sämre än den har varit på länge men det släppte lite på psykodraman i torsdags och både fredagen och idag har ändå varit bra men långt bak ligger en oro och osäkerhet som bildades under de dåliga dagarna i början av veckan.

Jag blir så rädd när jag mår sämre. Det känns som om jag ska falla rätt ner i det mörka hål jag var i ett tag under förra våren. Det känns som att det bara är en tunn hinna till katastrof och att varenda sak jag gör fel kan leda mig rätt ner igen. Jag vet att jag har kommit väldigt långt men det känns som om det bara kan ryckas ur mina händer vilken sekund som helst. Jag klamrar mig fast vid det liv jag har så hårt att jag inte riktigt lever det.
Men jag ska försöka sova nu och tänka på ett av mina absoluta favoritcitat:

Don't be afraid of death, be afriad of the unlived life